Gårdagens bästa, på Ågestabron runt 02:30. En taxibil kör om, Cindy utbrister:
”Det är 50 här din jävla fitta!” 20 sekunder senare skriker hon igen ”Jag ska kalla dig för fitta!”

Jag älskar verkligen att min förkylning nu övergett all form av smärta för att istället gett sig på mina stämband, så man låter förjävlig nu. Livet är bar härligt ibland.
Känner att jag allra helst hade velat ha rummet städat idag, men eftersom man legat sjuk hela veckan och egentligen fortfarande är det så har man inte haft orken eller tiden för det. Har haft ett fullspäckat schema med allt vad sjukdomen inneburit. Mellan nysningar, hostningar, feberattacker och desperata försök att sova har det funnits Beckfilmer att se. Så nu har man dessutom blivit en inbiten Beckfantast.

Ikväll inleder Sverige hockey VM, då börjar det på allvar. Matchen kommer man troligen inte se, om man inte flirtar lite med Cracky dvs. Annars får man njuta av hennes underbara sällskap och ibland plocka upp mobilen och ta hjälp av livescore. Just nu är de två stora problemen vad man ska äta till frukost och vad man ska ha på sig idag i detta underbara väder.
//Jenny

Weird, det är jävligt weird just nu. Men i nuläget väljer jag det före stämningen som var innan, alla gånger. Är annars just nu överlycklig. Förkylningen börjar äntligen släppa i den takt som jag var inställd på och lördagen börjar se ljusare och ljusare ut. Blir ytterligare en hemma dag imorron dock, för säkerhetsskull. Dessutom fick man sommarjobb för bara några timmar sedan, vilket jag fortfarande har ett lyckorus efter. Ska bli så skönt att få in lite cash, men även att ha en sysselsättning de första veckorna av sommaren. Annars lallar man bara runt här hemma, ensam medan alla andra har ett liv och arbete.

Just nu sitter man sjuk framför minidatorn och tittar på en dokumentär om tvillingarna som delar hjärna. Samtidigt försöker man hjälpa Cracky över msn med något som man själv gick igenom under andra året på gymnasiet, vilket känns som en evighet sedan. Aja, man får väl vara glad om man kan hjälpa till lite grann iaf.

//Jenny

Tredje sidan och den minst omtyckta, det är verkligheten i dagsläget.

Har legat i soffan hela dagen sedan man vaknade. Trodde man nådde toppen igår på sjukdomen och att det sedan skulle gå spikrakt mot förbättring, men har inte känt mig så överdrivet mycket friskare idag. Har titta på Disney channel hela dagen samt Beck i vanlig ordning. Om en halvtimme börjar nästa Beckfilm. Känns verkligen härligt att höjdpunkten på dagen är när en svensk film drar igång på canal+. Vet inte riktigt vad man ska kalla den typen av film, det är varken en deckare eller kriminalfilm och att kalla det för thriller som internet verkar vilja är ju bara skrattretande.

Nej, nu blev det alldeles för jobbigt att sitta och klicka på ett tangentbord.

//Jenny

Sitter nu i soffan med minidatorn i knät. Är fortfarande alldeles för sjuk för att orka sitta upp en längre stund och eftersom jag nu börjar tröttna på tvn så gjorde jag en kraftansträngning och hämtade datorn. Idag var det första föreläsningen för sista delkursen, existentiell psykologi. Blev även överlycklig då jag fick reda på att c-uppsatsen ska skrivas individuellt och därmed kommer jag få skriva om mitt favoritfenomen inom psykologi, huliganism. Blev ännu lyckligare då jag och Sandra beslöt oss för att skriva om det samt moral redan nu i b-uppsatsen.  Om jag någonsin kommer bli något inom den världen kan jag garantera att mitt huvudämne kommer vara just den delen inom socialpsykologi. 

Hittills idag har jag sett en Beckfilm och en Wallanderfilm, om en timme ungefär börjar nästa Beckfilm och funderar på att se den. Har egentligen aldrig varit ett fan av varken deckare eller svenska filmer, tvärtom har jag alltid haft ett litet hat mot dem. Men nu på senare tid har jag börjat gilla Beckfilmerna mer och mer, de är lite halvmysiga att titta på och precis lagom lätta att hänga med i. Får se hur kvällen avslutas, antingen med Beck eller så tittar man på fotbollen.
//Jenny

Skolan idag var ju verkligen … underbar. När man skulle bege sig mot Södertörn kunde jag inte för mitt liv förstå varför jag ens gått upp imorse, så borta kände jag mig. Fick lida igenom en tre timmars lång föreläsning och sedan ett grupparbete som aldrig verkade ta slut. Folk kan vara löjligt omständiga. När man sedan kom hem fick man sig en chock. Känslan jag hade var tydligen en spegelbild av hur jag dessutom såg ut idag, halvdöd. Kändes verkligen underbart att man sprungit runt hela dagen och sett ut som en halvdöd heroinist, trots att man var sminkad. Imorron blir det att stanna hemma, skiter i att man missar två föreläsningar och ett powerpoint görande. Jag är sjuk! Dessutom hotar Cindy med att jag inte kommer få grilla på valborg om jag inte är frisk.

Sedan hemkomsten har man bott i soffan medan man bl.a. tittat på Beck. Har nu varit ifrån soffan i högst 7 minuter och saknar den redan. Så ska nog samla kraft att klättra upp för trappan och krypa ner under täcket igen.
//Jenny

Kom precis hem från en promenad med Cracky. Till hennes stora besvikelse blev det ingen farvälkyss eftersom jag just nu brottas med mig förkylning. Var dock riktigt mysig att komma ut och röra lite på sig och som vanligt fanns det en mängd saker att prata om. Fick bl.a. höra en riktigt rolig och pinsam grej om en viss person som fortfarande får en att skratta. Dessutom bestämd vi vad som ska göras på valborg, iaf under dagen. Vilket i mina öron låter super mysigt!

Jag har varken motivation eller orken att försöka just nu. Det känns bara alldeles för jobbigt. Dock känns det som att det är just det beslutet som får det hela att passera utan en ärlig chans.
//Jenny

Åh, är så sjukt stolt över mig själv just nu. Resultaten från förra tentan lades ut idag och lilla jag lyckades skriva till mig ett VG. Blev så lycklig så jag sprang upp för trappen och hoppade framför mamma ett tag innan jag berättade den glada nyheten. Självfallet var detta utlopp inte bra alls för hälsan eftersom hjärtat började slå i 380, men det skiter jag fullständigt i för jag fick högsta betyg på min tenta i den flummigaste kursen någonsin! Detta ska firas med lite rapportskrivning!

Vaknade precis men är helt slut i hela kroppen. Är faktiskt tröttare nu än vad jag var när jag kröp ner i sängen, vilket är fullkomligt normalt pga. två enkla anledningar. Min hals väckte mig inatt minst en gång i halvtimmen dessutom vaknade man upp med feber efter en något obehaglig dröm. Dessa två faktorer har fått mig att inse att man lika gärna kan glömma premiären imorron, och samma sak med dagens tur till stan. Istället ska man sitta hemma och tycka synd om sig själva, och självfallet skriva lite på rapporten.

Nu kom mamma hem, så ska klättra upp för trappan och tigga lite sympati från henne.

//Jenny

Jag verkligen älskar när Supernatural driver med verkligheten. De gör det så klockrent, dessutom börjar man alltid undra hur världen skulle sett ut om den rubbats på det viset. Avsnittet jag nyss såg innehöll även en mängd roliga citat och scener så det blev en hel del skratt.

Är just nu löjligt trött, så en tidig kväll skulle inte sitta helt fel. Även om jag tvivlar starkt på att det kommer bli en. Förutom tröttheten har man en hals som är väldigt irriterad. Börjar faktiskt bli lite orolig inför Kropenpremiären på onsdag. Men det krävs nog mer än en irriterande hals för att hindra mig från att delta. Upptäckte för ett tag sedan att man har fått färg idag. Förhoppningsvis och troligtvis är det också färg och inte bara rödhet som kommer vara ömmande och sedan försvinna helt. Ser faktiskt framemot en dag i solen imorron med, har en liten del på en rapport som ska skrivas så blir väl att ta ut minidatorn och sitta på altanen imorron lättklädd med ett stort glas fylld med någon god dryck, mysigt!

Söker sällskap för en kortare tripp in till stan imorron. Så känner sig någon lockad är det bara att höra av sig. Tider spelar ingen större roll eftersom jag börjar bli ganska så desperat nu, har ingen lust att springa runt där själv.

//Jenny

Ibland får jag en sådan klar syn på livet vilket alltid får mig att inse att jag måste skaffa nya vänner. Några vänner som bor i närheten eller som inte skulle banga på att ta sig en runda hit, och framförallt vänner som skulle vilja sparka boll en liten stund. Har världens sug efter att ta på grässkorna och slå några bollar på den s.k. fotbollsplanen här i området. Istället får man väl nöja sig med en liten springrunda.

Nyligen hemkommen efter en heldag i solen. Sitter just nu och smaskar i mig middag, makaroner och skinka. En klassiker från barndomen, dock består denna måltid av riktigt skinka.
Spenderade hela dagen med Johanna och Emma. Vi slog oss ner i en park med diverse godsaker och hade en urmysig picknick. Misstänker att framför allt benen fick en rejäl chock av vistelsen i den ganska så påfrestande solen, så vågar inte riktigt ännu titta på dem. Efter ett par timmar i solen gick vi hem till Johanna där vi skulle byta London bilder, vilket var även då jag kände att både jag och allmänheten hade fått för mycket av mina ben för idag och drog därför på mig tights. Korkad som jag var hade man glömt USBn hemma, så blev inga bilder för mig. Dock kollade vi igenom alla och skrattade en hel del. Blev sedan ytterligare lite solning hos Johanna innan man började röra sig hemåt.

På vägen hem fick man se en bil som såg ut som Jonnas, men när den närmade sig såg man att det inte var Pärlan eftersom den hade en annan registreringsskylt. Men två sekunder senare fick man se en annan bil svänga in på samma och det enda som behövdes se var sidan på bilen och man visste vem det var. Så nu har man fått sin dagliga dos av Jonna också.
Resten av kvällen ska man njuta av hemma i trygghet. Ska nog bli de två senaste Supernatural avsnitten och kanske någon mer serie om man känner för det.
//Jenny

You are my very first thought in the morning
and my last at nightfall

Det är som att ha händerna fulla med sand och känna hur den rinner ut mellan fingrarna. Sakta går det, fast samtidigt alldeles för fort för att du ska kunna hindra den från försvinna.

Allvarligt talat så är jag besviken, riktigt besviken – på mig själv. Men just nu varken orkar eller vill jag lägga ner mer energi på det. Vill vakna upp till en ny dag med nya möjligheter och förhoppningsvis nya synsätt.

Tog en drygt två timmars lång promenad med Cracky tidigare idag. Riktigt mysigt att komma ut och röra på sig, dessutom finns det alltid något roligt att prata om. Hann precis lagom hem till att se den mysiga filmen Out of sight. Vet inte hur många gånger jag sett den filmen, och fastnar alltid för den. Den har den här gnistan. Samtidigt som man tittar på filmen sitter man och tjafsar med två människor. Kan erkänna att nivån är ungefär detsamma i dessa två konversationer, trots att det är en åldersskillnad på hela 12 år mellan personerna.

Om fem dagar börjar hockey VM. En av årets bästa tidpunkter, bara en massa hockey på tv hela tiden. Dessutom en massa satsning mellan familjen och morföräldrarna. Fy farao vad jag längtar!

//Jenny

Gaberas, Afegas … man kan ju inte göra något annat än att älska William och hans försök att uttala Fabregas efter att ha hört den engelskan kommentatorn skrika det namnet ett par gånger.

I think you're gonna leave me,
give me something to believe in if I'm gonna try.
I'm sick and tired of breathing
when there's something so deceiving in you eyes tonight.

Då var söndagen här och trots att man förberett sig på detta så känner jag mig ändå sjukt nere just nu. Nu gäller det bara att man för en gångs skull håller det löftet man gav sig själv.

Trots den dunkande huvudvärken man kände imorse när man vaknade så pallrade man sig ut på altanen för att genomföra årets allra första solning. Fick sedan genomlida några timmar med den underbart härliga huvudvärken innan den äntligen började släppa en aningen. Nu känner man sig redo för allt dagen kan ha att erbjuda, så länge det inte handlar om en poängförlust för Arsenals del dvs.

Just nu längtar jag till morgondagen, av en mängd olika anledningar. Men den allra största är nog den mysiga picknicken man ska ha med lilla Johanna. Kanske även tvingar Danne att sparka boll med mig om man har tid för det.
//Jenny

Idag fyller denna fröken 20 år, tänka sig vad fort de små barnen växer upp.

GRATTIS JONNA!

Om jag tyckte mina föräldrar hade världens underbaraste dotter igår så vet jag inte vad man ska använda för adjektiv idag. Medan de har varit och roat sig i Örebro har deras snälla dotter hunnit med att dammsuga hela sin våning, tvättat tre tvättar och besökt mormor och morfar. Dessutom har hon haft det tunga ansvaret att idag styra helt själv över sitt födointag och hon har skött sig helt exemplariskt! Har ingen aning om vad som ska ske ikväll. Vet dock att man inte vill vara ensam hemma tills mor och far anländer. Det enda man egentligen har på agendan för kvällen är att fixa påskäggen, vilket man kommer göra på tio minuter. Det är vid såna här stunder man saknar miss Okänd och Cracky, de kan iaf underhålla en.

Nu blir det musik på hög volym och jakt efter middagen.

//Jenny

Den reklamen är så sjukt gullig!

Jag känner mig mörbultad i hela kroppen, vilket beskriver dagen ganska så bra i stora drag. Började med att man träffade korpenlaget och sparkade lite boll i en timme. Märkte då tydligen hur jävla dålig man blivit sedan man ställde fotbollsskorna på hyllan, på alla plan. Dock fick man uppleva den skönaste känslan på flera år då man fick springa på konstgräs. Det är sjukt svårt att förklara, men det är verkligen en speciell känsla som man saknar mer än något annat. Stressade hem för att bli klar innan man skulle möta upp Cracky. Blev lite strul på vägen dit, men inget mer än så. Fick sedan testa mina smygarkunskaper från Sly då man fick handla diskret i Farsta centrum, vilket gick jättebra första vändan. Andra fick man en och annan blick då man tvingades gå igenom hela centrum. Förutom alla blickar och kommentarer så fick man även sig en rejäl träning.

Jonna var så gullig så hon körde in oss till stan. Under färden passade systrarna Ahvander på att ge en rättvis och mycket speglande bild av mig som person med Timmyboy i bilen. Väl inne i stan sprang jag och Cracky runt som yra höns. Förvånansvärt så fick vi faktiskt tag på saker trots den knappa tiden. Mötte sedan upp miss Okänd då man gick på ytterligare en dejt. Efter den mycket trevliga och harmoniska dejten följde människan med en hela vägen till dörren och lite längre. Blev ett parti Arsenalmonopol hemma hos mig.
Nu sitter man i sin ensamhet, sjunger med och dansar till musik. Jag är aptrött, så borde väl sova snart. Men har en känsla av att snart inte är tillräckligt snart.
//Jenny

Igår för det full rulle för min del. Började med seminarium där jag och Sandra inte hade så mycket ork till saker och ting. Slutade med att vi satt och försökte hitta vimmelbilder från våra skivor, lyckades istället helt slumpmässigt hitta bilder från några bekantas istället. In till stan där man mötte upp Karin, höll på att hungra ihjäl så tvingade henne att äta med mig. Fick berätta höjdpunkterna om Londonresan och bli besviken på henne när hon satt som ett frågetecken när jag sa att vi besökte Emirates. Sprang runt i lite affärer och kom hem med en present till mamma, en klänning och en kofta, som dock ska lämnas tillbaka. Efter några timmar med Karin skulle Cracky anlända. Efter att ha beskådat två gamlingar stå och råhångla på centralen, vilket kommer ge mig mardrömmar en lång tid framöver så dök hon upp. Vi uträttade mitt ärende och hann nästan med hennes. När affärerna sedan stängde köpte vi lite godis och sedan blev man bjuden på en otroligt fantastisk romantisk dejt av miss Okänd. Bilderna som tog kunde inte laddas upp eftersom min mobil inte verkar komma överens med facebook, så de läggs upp inom en kvart istället.

Cindy och jag kom även på vad vi ska vara på hennes skiva, vilket är så äckligt bra så det är inte sant. Dock började mamma asgarva när jag berättade det idag, men det kan ju bara vara positivt. Idag är det sparka boll med korpen laget som gäller. Ska även eventuellt fara runt med Cindy också, beroende på vad hon tyckte angående mitt förslag jag nyligen slängde iväg.
Ja, det var en slarvig uppdatering från mig för er läsare, nu ska jag återgå till mitt liv.

//Jenny

Det är helt sjukt hur en liten sak kan vända allt och göra en så otroligt glad. Att få en att se allt från en annan synvinkel och hur saker och ting helt plötsligt kan kännas så lätt.

Idag gick jag in i en djup depression. Det var första gången på flera veckor som jag träffade Anton, vilket fick mig att inse att den lilla pojken håller på att bli man på riktigt. Han är nu lika lång som mig, om inte ännu längre. Så fort han kom i närheten av mig blev jag så deprimerad och ledsen så jag tog två snabba steg i motsatt riktning. Kände mig så liten och kände hur min auktoritet över mina småkusiner genast var utmanad. Varför måste de växa upp? Kan de inte bara stanna i utvecklingen och förbli små och gulliga?
Nu ska man mysa med lite serier som man ännu inte hunnit se de senaste avsnitten av.

//Jenny

Efter dagens föreläsning var tanken att man skulle åka hem, lägga sig på altanen, steka i solen medan man påbörjade den nya boken. S blev det inte riktigt. Åkte istället iväg och handlade blommor. Har sedan dess lekt blommästare både utomhus och i rummet. Var så charmig så jag t.o.m. köpte rosor till mig själv. Hur romantiskt är inte det?

Ska nu dammsuga rummet, vilket man behövt göra länge. Tror att rummet egentligen behöver en storstädning, men sådana saker orkar man inte mer nuförtiden. Blir väl sedan lite pick och plock innan man ska iväg till gymmet. Avrundar nog kvällen med att försöka komma ikapp alla de serier man nu ligger efter i.

//Jenny

Kom ganska så nyligen hem från en lång och mysig promenad med Cindy. Helt sjukt att vi bor i ett sådant fint och mysigt område som vi bor i, och att man uppskattar det alldeles för sällan. På vägen hem insåg jag en sak, jag och min magsäck verkar inte komma överens nuförtiden. Har börjat bli hungrig vid alla möjliga konstiga tider. Det är nästan som man börjar undra ifall man är gravid eftersom man verkar behöva äta för två nu, eller så har min ämnesomsättning vaknat till liv igen.

Är sjukt trött just, så kommer förhoppningsvis sova riktigt gott inatt. Ska nu se klart ett Family guy avsnitt och sedan blir det duschen. Efter det blir det en liten utdragen uppladdning inför sängen.
//Jenny

Bland det mäktigaste som finns är att bevittna en fullsatt fotbollsstadium hålla en tyst minut.

De första 7 minuterna av tilläggstiden kändes som en evighet, men visselpipan tjöt och domaren pekade på straffpunkten stannade allt. Jag var övertygad om att RvP skulle skjuta över. Men han satte den. Överväldigades av lyckan och lättnaden så det enda jag kunde göra var att luta mig tillbaka i stolen och ta flera rejäla djupa andetag.  När Liverpool sedan fick sin frispark utan att förvalta den bättre så trodde man allt var över. Vad som hände sedan är något som jag fortfarande försöker förstå. Minuten efter slutsignalen klättrade man upp för trappan med vad som måste ha varit argsinta steg eftersom både mamma och pappa flydde in i vardagsrummet. Jag är verkligen så arg just nu så jag har lust att slå sönder något.

Dagens fråga är följande: Vad har hänt med Fabbe och hans skägg?

//Jenny

Eter att ha myst ute i solen en liten stund har man äntligen läst ut boken. Nu har man bara två kvar som står i bokhyllan och väntar snällt på att bli lästa, sedan får man köpa resten. Nu blir det dock lite DW innan middag och fotboll.

//Jenny

Man vet att man är en riktig sportnörd när man kan titta på en match i en sport som man inte är ett dugg intresserad av och sedan blir man helt fast i den och låter sig dras med i den nervkittlande upplevelsen som det ändå var.

Gårdagens bowling med Cindy lärde mig en sak. Jag kan inte bowla om jag inte har jeans, Jonna och en grogg i närheten av mig. Var riktigt förbannad på min blåbärsmuffin som hade andra planer för sig igår. Den smarta kan ju lista ut att det inte gick sådär superbra igår. Våra planer kändes även lite halvfail när vi anlände hem till Cracky och nedervåningen stod helt tom. Istället satte vi oss ner och började planera Cindys födelsedag som jag längtar sjukt mycket till!

Sitter just nu och äter min frukost med öppet fönster, så nu hör grannarna klart och tydligt vilken musik och låt jag lyssnar. Kan tänka mig att även de är glada över att man inte lyssnar på hårdrock. Skulle egentligen vilja ta en springtur, men hindras av mitt skavsår. Istället ska man snart traska ut på altanen och få sällskap av Sam och Dean Winchester.
//Jenny

Det är nog dags att sova nu ...

Jag hatar verkligen frasen ”Jag har berättat om dig för honom”. Har alltid haft svårt med den och börjat undra exakt vad som sagt. Det hela har bara blivit ännu värre sedan Karin svek mig rejält och berättade för Rasmus om den mest pinsamma saken vi någonsin gjort. Jag hatar verkligen den frasen, dels för jag blir orolig vad som egentligen har sagt och framförallt för jag oroar mig alltid för vad personen får för helsjuk bild av mig och undrar vad jag är för idiot. För let’s face it, jag gör inte direkt normala saker med mina närmaste vänner.

Dagen började tidigt för min del och sedan dess har det varit full rulle. Jonna frågade i stort sett så fort man klev ur sängen om man ville följa med till hennes fars ragg. Så var bara att hoppa in i duschen, slänga i sig frukost och sedan bar det av till Farsta. Blev grymt deprimerad precis innan hon kom när jag upptäckte att en av mina favoritklänningar blivit för liten på det mest irriterande stället som finns.  Men den depressionen försvann så fort man hoppade in i bilen och möttes av Jonnas varma och oväntade välkommande. I Farsta fick jag världens kick då jag var olaglig och riskerade fängelse för Jonnas skull. Kände dock att hon var värd det eftersom hon tydligen skulle kunna hoppa in i ett brinnande hus för min skull.

Hemma tvättade man håret, bytte kläder och sedan traskade man över till mormor och morfar på fika. Efter att ha fikat där åkte vi hem till mig för jag skulle visa allt som hade köpt i London. Är oerhört chockad över att jag inte fått det minsta ris över allt man inhandlat. Fick även lite sällskap och hjälp av William i DWspelandet. Ungen är så söt, han fattar inte mycket och springer mest runt och tror att han är skitduktig. Men han sparar ju lite tid åt mig genom att hjälpa mig, dessutom är han bara för härlig att umgås med.

//Jenny

London har förstört shopping för mig. Det är inge kul att titta på prislappar nu och se i en halvsekund hur pengarna försvinner iväg för att sedan låta plagget ligga kvar utan att få följa med en hem. Lyckades dock göra ett riktigt bra kap idag. Johanna köpte en tröja och tre nagellack i en affär för 200 kronor, själv köpte man en tröja, en kjol, en klänning och tre nagellack i samma affär för 188 kronor. Det är de småsakerna som gör det! Hade som ni alla säkert redan vet, men som ändå är värt att nämna, en mysig dag med Johanna inne i den stora staden. Åkte sedan hem och slängde i mig mat helt i onödan eftersom gymmet sköts upp hela två gånger innan man kom iväg. Dock inte mitt fel idag.

Hade lite aggressioner att ta ut idag på gymmet, men de försvann helt och hållet så fort man träffade Rohie. Självfallet är man fortfarande irriterad, men Rohie spred som vanligt en positiv känsla så man kunde inte vara sur. Dessutom hade man alldeles för mycket att berätta. Vi hade inte träffats på en hel vecka så det var bara att babbla på om allt möjligt. Njöt även över att få träffa mig Wallguy igen. Vilket var ett återseende Rohie inte uppskattade lika mycket som jag. När man anlände hem var det att dyka in i duschen för att sedan få besök av Cracky. Blev sedan några timmar av underbart DWspelande. Ska nu krypa ner i sängen och somna till Supernatural. Får se hur det går med min något ömma häl. Känns som den gett ifrån sig mer var sedan jag kom hem från gymmet än vad en ko ger ifrån sig mjölk på en dag.
//Jenny

Med tanke på hur jag äter min frukost och verkligen myser av de små detaljerna så skulle man faktiskt kunna tro att det bor en liten huligan inom mig. Nu vill man ha ett litet vitrinskåp i rummet som man kan ställa in alla mina fina glas och muggar. Dels för att mamma då inte skulle kunna klaga på dem, men framförallt för det skulle inte vara lika jobbigt varje gång man får lust att ta ett språng för att beskåda dem.

Jag är så lycklig. Idag ska man shoppa! Var en evighet sedan man gjorde det, har inte satt min fot i en klädaffär sedan i söndags. Hur har man egentligen stått ut? Skyller den abstinensen på att man innan London gick på strejk i flera veckor. Om en timme ungefär ska man börja traska ut mot bussen för att sedan möta upp lilla Johanna på centralen. Hade världens dilemma tidigare idag angående om man skulle ta med sig jacka eller inte. Sidan för jacka vann till slut. Har hellre med mig den och ångrar mig sedan än tvärtom. I värsta fall får man köra Londonstyle, köpa något och sedan stoppa ner jackan i påsen.

Ikväll känner man inte direkt för att göra något stoslaget. Kanske blir gym, beroende på hur länge man vistas i stan. Ska nog sen ägna hela kvällen åt DW, om det 6an eller 7an återstå att se.
//Jenny

Känns faktiskt som man fick den sista sömnen man behövde för att återhämta sig inatt. Dock lyckades men försova sig, ytterligare en gång denna vecka. Men man kom i tid till seminariet, som för övrigt inte var särskilt jobbigt. Vi fick sluta tidigare så hann med en tidigare buss vilket gjorde dagen ännu bättre. Var hur mysigt som helst att traska hem och hade gärna haft dubbelt så långt till busshållplatsen. Kom hem och slängde i mig lite lunch innan man åkte iväg och handlade med mor och en handikappad mormor. Plockade självfallet ner en massa saker i vagnen åt mig, vilket är de priset folk får betala när jag ska med. Förutom att leka assistent åt mormor tittade man på alla otroligt gulliga småbarn.  Fick en ordentlig connection med en liten kille i sin barnstol som var smaskade på en penna. Blev t.o.m. erbjuden ett litet provsmak, men tackade nej.

Är just nu riktigt besviken över mig och mina naglar. Måste nu börja om nästan från början. Så sitter just nu och målar dem med en av de nya färgerna jag köpte tidigare idag, samtidigt tittar man på det senaste Big bang theory avsnittet. Imorron börjar Supernatural igen. VILKEN LYCKA! Tomrummet efter bröderna Winchester har varit stort, men nu är den mörka tiden förbi.

//Jenny

Mitt konstigaste köp i London får även den stora äran att bli utnämnd som mitt favoritköp. Det kommer t.o.m. före min Scooby Doo tröja! Jag måste erkänna att jag fullkomligt älskar mina Arsenalkalsonger. Johanna försökte lite diskret döpa om dem till shorts, men jag totalvägrade. Kommer bokstavligen talat bo i dem i sommar. Tänk bara att springa runt i dem och en Arsenaltröja med solglasögon på den nya uteplatsen utanför min dörr medan den välbekanta låten Good old Arsenal flödar ut genom dörren och fönstret. Vilken underbar känsla! Eftersom en av mina många hemligheter avslöjades i London kan man ju lika gärna låta hela världen få skåda den sidan av mig.

Pratade för en timme sedan med en Zebra som skulle på studentskiva. De flesta av er känner nog henne lite bättre som Karin. Även om den synen jag fick i huvudet mig att nästan trilla av stolen så måste jag erkänna att bilden av Rasmus som nyckelpiga var snäppet roligare.

Nu ska man försöka meja ner alt som ligger i sängen för att sedan dyka ner i den. Är i behov av sömn, men kommer inte tyvärr få sova ut förrän imorron natt. Dessutom har man i smyg väntat på morgondagen.
//Jenny

Jag har fortfarande inte fått vila ut efter London, vilket är hur uppenbart som helst. Skulle till gymmet idag efter skolan, men det hela ställdes in efter att jag i tre omgångar kommit på en mängd olika saker som jag glömt hemma. Visserligen hade man överlevt utan dessa saker, men det tog bara helt och hållet emot. Dessutom hade vi tidspress på oss eftersom Rohies mor fyller år idag, så hade ingen tid att åka hem innan och hämta sakerna. Vad som gjorde mig mest upprörd över att jag glömde var min älskade halsduk. Den måste vara en av de mest underskattade sakerna jag äger. Den följer alltid med mig utan att man ägnar den någon större tanke, men de få gångerna jag glömmer den blir dagen till ett helvete.

Kom istället på idén att åka hemma och tar en joggingrunda. Vilket jag egentligen avskyr. Har bara upplevt ett enda lyckorus efter en runda, och har sedan dess desperat försökt återuppleva den känslan. Men total misslyckats.  På vägen hem ändrade jag mig dock. Min förkylning verkar närma sig ett utbrott allt mer dessutom hänger regnet i luften. Då menar jag inte sådant häng som jag älskar att vistas i, utan sådant när det kan börja ösa ner vilken sekund som helst.
Ska väl försöka ta tillfället i akt och göra lite vettiga saker. Så som att rensa garderoben, skriva klart brevet, spela DW och läsa min bok om spaghettikillen och stelnissen.
p.s. fick vykortet från EJ idag. d.s.

//Jenny

Idag har jag varit super duktig! Har beställt kurslitteraturen, skickat in ansökan om utbildning till studera, tvättat kläder, sorterat kläder, och skrivit CV. Nu återstå endast att skriva klart det där jobbiga personliga brevet och sedan fixa en bild som jag faktiskt kan acceptera. Har även bestämt mig för att om man inte få sällskap innan fredag så ska jag åka och shoppa själv. Shoppa och shoppa, ska in i tre affärer varav i två vet jag vad jag ska prova och i den tredje ska jag bara finna rätt storlek. Funderar även att fråga bror min om han vill ha lite kvalitetstid med mig på kvällen. Om han nu har tid för sin lillasyster dvs.

Som det ser ut nu blir det gym imorron direkt efter den långa dagen på Södertörn. Mysigt, man är ju alltid på topp de dagarna. Men ändå grymt skönt, efter en helg i London behöver man röra på sig en hel del. Dessutom verkar det bli någon form av dejt med Karin nästa vecka, vilket verkligen behövs. Känns som man har en miljon saker att berätta för henne, vilket man även troligen har. Nu ska jag återgå till att plocka lite i rummet. Känner mig sjukt rastlös, vilket är en känsla som hängt över en som en mantel sedan man kom hem. Vet att man faktiskt kom hem igår, men känns ändå som London var för en evighet sedan.

//Jenny

Det finns ingen låt i hela världen som ger mig en sådan abstinens efter fotbollen som denna. Det finns ingen låt i hela världen som får mig att känna ens i närheten av sådana starka känslor som denna, jag känner mig otillärcklig, bortgjord och skamsen.
Men samtidigt finns inget som får mig att känna mig så stark, säker och lycklig som denna låt.

Det enda två sakerna som jag innerligt kan säga att jag verkligen saknar från London är det underbara vädret och mina naglar.
Antar att man måste skriva något om vistelsen där, så ska försöka fatta mig kort och visa några av de bilder som man har tillgång till just nu.

När vi väl anlände till hotellet beslöt vi oss för att vandra runt på de närmaste gatorna för att se vad som fanns i närområdet. Hittade en hel del restauranger, pubar och affärer. Så man kan lugnt säga att vi både bra. Enda nackdelen var att det var alldeles för långt från Piccadilly, vilket vi insåg senare under resan.

Under fredagen lekte vi turister. Efter att ha åkt fel så hamnade vi vid Big Ben och åkte London eye. Efter det blev det en tripp till min huvudattraktion under resan, Emirates. Vilken lycka det var. När man klev in i The Armoury fanns det så mycket jag ville så jag blev helt paralyserad, kunde inte förmå mig att plocka ner något i min korg. Slutligen kom man ut därifrån, upptäckte när man sedan kom hem att man hade tjänat hela 30 kronor på att betala med kortet och inte pund. Dagen slutade med en tur till Camden.

På kvällen blev det middag på en italiensk restaurang. Kvällen avslutades på en pub i närheten av hotellet. När man ser på de bildbevis som finns från kvällen inser man att det blev kanske lite för mycket vuxendricka.

På lördagen var det Oxfordstreet som gällde, och Primark. Löjligt mycket folk, men trots det lyckades jag inte gripas av panik. På kvällen var vi så pass kulturella att vi såg Stomp. Johanna och Emma var helt fascinerade medan jag kan påstå att jag njöt mer av den musiken som spelades på Burger king.

Det blev en tidig morgon för oss på söndagen eftersom vi hade en hel del affärer vi ville hinna med att besöka innan hemfärden. Kom fram till Oxfordstreet 9:20, då vi kom på att affärerna kanske inte öppnade förrän 10:00 som i Sverige. Tänk så fel vi hade, de affärer som öppnade tidigaste öppnade 11:30. Så det blev en liten fika på Starbucks och en mysig vistelse i någon park. Blev sedan snabbshopping så de flesta punden gick åt då.

Vi fick stressa tillbaka till hotellet där vi packade ner allt, vägde alla väskor minst fem gånger var och tog på oss flera lager kläder för att undvika övervikt. När vi väl kom till tunnelbanan började strulet. Först krånglade korten och sedan var den linjen vi skulle ta avstängd. Det var inte förrän då, när problem började uppstå, som jag kände att vi var utomlands. En resa utan problem finns inte, och hittills hade det varit helt problemfritt. När vi lyckats ta oss till expresståget trodde vi att allt var över. Men expresståget hade även en hel del att bjuda på. Under tågets krångel skojade vi om att vi skulle få vara med på Airport och vara några av de idioter som missat sitt plan, vilket vi skrattade åt. När vi anlände till Stansted fick vi springa till incheckningen. Resan dit hade tagit oss en hel timme längre än vad vi räknat med, vilket gjorde att paniken började komma. Trots att vi fick gå före alla i kön så missade vi incheckningen av väskan med bara några minuter. Eftersom det inte fanns någon chans att vi skulle lämna den väskan där och åka hem med bara handbaggaget så blev vi tvungna att ta ett plan senare. Vilket gick hela 12 timmar senare. Så natten spenderades på flygplatsen, konstigt nog gick de timmarna väldigt fort. Jag lyckades sova hela 10 minuter, vilket var den enda sömnen man fick den natten. Lyckades sedan få dubbelt så mycket sömn på planet. 17 timmar senare än beräknat stod man på verandan utanför dörren och kunde äntligen känna friden av att vara hemma.

Londonresan lärde mig tre saker. Fransmän kan verkligen inte engelska, det är pinsamt hur kassa de är. Den sanna historien om mig och Emma kom fram under resan, men what happens in London stays in London. Så ska inte avslöja någonting! Slutligen lärde vi alla oss att de är inte idioter som missa plan hem, sånt händer ibland. Vi lyckades iaf inte känna oss helt misslyckade när vi missade planet eftersom flygplatsen var full med människor som också lyckats med det, samt en svensk barnfamilj som skulle ha åkt med samma plan som oss.

Det var London i stora drag och väldigt kortfattat. Hade en stört rolig helg, och vi lyckades överleva utan några socialaproblem. Nu är det bara att vänta och se vem Emma bryter vänskapen med.

Samtidigt väntar man med spänning på vykortet som Emma och Johanna skrev till mig på flygplasten.

//Jenny

Har gått runt hela dagen och bara njutit av att vara hemma. Vad man egentligen gjort kan jag inte svara på. Dock kan jag säga att det har blivit en hel del musik. Är trött just nu, men känner ändå inte för att lägga mig ännu. Ska nog plocka lite mer och försöka få lite mer koll på saker och ting. Mimmi får vänt ytterligare ett tag. Har en extrem ångest, fast ändå inte. Vill så gärna använda alla mina nyinköpta väskor imorron, men det skulle ju bara se löjligt ut. Dessutom finns det bara en som passar i storleken till morgondagens aktiviteter.

Det är faktiskt konstigt hur man ibland kan få en känsla av att saker och ting inte står helt rätt till utan att veta att det faktiskt är sant. I lördags slogs jag av en tanke om att en viss person inte mådde så bra och saker och ting var ganska så kritiskt. När man sedan kom hem idag fick man berättat att allt det hade bekräftats i lördags för mor och far. Visserligen hade jag i mina tankar gått ett par steg längre. Men det är ganska sjukt hur jag i London kan få en känsla av att saker och ting vänts upp och ner i lilla Glanshammar. När man ändå pratar om det så undrar jag verkligen vad det är för idioter som befinner sig där borta i Örebrotrakten. Helt ärligt, de verkar inte kunna någonting. Med dem hårda orden avslutar jag detta inlägg för att återgå till min packning.
//Jenny

Hemma från en helt jävla fucking underbar weekend med Johanna och Emma. Skulle kunna sitta och analysera och återberätta hela helgen i flera timmar, men det känns ganska så meningslöst och helt ointressant. Kan berätta att hela resan var helt perfekt och felfri fram tills hemresan, då i stort sett allt förutom borttappad väska eller terroristdåd inte inträffade. Förstå chocken när man varit inställd på att ett vist klockslag ska man vara hemma och krya ner i sin nybäddade säng för att istället spendera hela tolv timmar på en flygplats för att slutligen komma hem 18 timmar senare än beräknat. Nej, nu är jag så trött så jag kan inte förlita mig på min kropp och dess sinne. Sömnen man fått för de senaste 29 timmarna, vilket är max 30 minuter, räcker inte speciellt långt.

Mer prat och bilder kommer utan tvekan dyka upp senare, på alla möjliga ställen man kan tänka sig. Nu ska man njuta av musik och tjuvspela lite DW7 innan man fortsätter med uppackningen. Beslöt mig nyss för att sova får man inte göra förrän tidigast klockan åttas idag, och då ska man minsann sova.
//Jenny

Nu har man varit så duktig så allt är nedpackat. Jag har damsugit rummet och bäddat om sängen, så när man kommer hem på söndag ska man känna sig välkommen och njuta av den mysiga, trygga tillvaron. När man har tröttnat på att ligga med Emma i London så väntar Mimmi här hemma. Det enda som nu återstå är att leta upp kläderna man ska ha på sig, som ligger fint ihopvikta på bordet, och sedan bära upp alla väskor. Det är risk för storm, så hoppas att alla håller tummarna för att planet kommer lyfta i tid, annars lär det bli en lång helg.

Ha så bra alla människor här hemma, så hör ni av mig på måndag igen. Bjuder nu på den låt som jag hoppas ska fylla tomrummet efter mig. Lovar att den kommer spleas mycket i London, varesig mitt sällskap vill eller inte.
//Jenny

Träffat Johanna, växlat pengar, gymmat och snart blir det studentskiva. Underbar dag innan Londonresan. Ser verkligen framemot det hela och fjärlirarna börjar sakta smyga sig fram nu. Tajmingen kunde ju inte heller varit bättre. Ska försöka överleva i den staden med dubbel järnbrist samtidigt som de övriga två även upplever något liknande.
Såg nyss bilder på de nya svenska sedlarna. Kan inte påstå att jag engagerat mig så mycket i den diskussionen, men vilken härlig blandning det var. Ett stort plus för det! Nu blir det hockey och DW.
//Jenny

GAAH, imorron åker vi till London!

Nu blir det en bana DW och sedan Farsta med Johanna.

Eftersom Niklas alltid är så snäll och påpekar när jag stavar fel, så har jag nu korrigerat min felstavning. Tänka sig att man har en privat svensklärare, Annie skulle vara alldeles till sig av lycka. Första finalmatchen är nu avklarad. Riktigt pinsamt av Färjstad att inom loppet av 52 sekunder släppa in två mål utan att Skellefteå ens gjorde någon ansträngning. En människa som jag inte kan sluta störa mig på är Leif Boork. Självfallet har man en respeket för mannen och hans kunnande, men ibland säger han så korkade saker så jag blir riktigt irriterad. Ibland kläcker han ur sig saker som man inte förstår sig på för fem öre och ibland säger han någon som vilken treåring som helst fattar.

Haha, bara jag som tycker det låter som Pingu och hans vänner?

Idag har jag varit så duktig så jag har packat allt som ska med till London, har t.o.m. lagt fram de kläder som man ska ha på sig på resan dit. Nu är det bara morgondagens växling som ska göras runt två tiden och sedan är det bara att invänta klockslaget. Morgondagens föreläsning är inställd vilket är helt underbart! Har känt mig riktigt trött och hängig de senaste dagarna så det ger mig en chans att vila upp mig innan man ska umgås med Johanna ett tag, köra det sista träningspasset innan London och gå på skiva. Nu ska man se första avsnittet av den nya serien CHAOS, något som min bror rekomenderade. Har man han rätt blir det serie nummer 12 man kommer följa.
//Jenny

På fredag kommer jag vara en av de lyckligaste människorna på jorden!

Tre nätter i rad nu, och det har bara blivit värre. Någonting inom mig önskar och hoppas innerligt att denna dag aldrig tar slut.

Känner av en viss trötthet i armarna och ryggen, vilket är alldeles underbart! Kom nyligen hem efter 6 timmars fullt håll igång. Började med en tre timmars (!) lång föreläsning. Den var väldigt intressant och rolig, men under den sista timmen hade all energi försvunnit så det enda jag uppfattade var en mening som skrevs ned vilket var: "Man kan kombinera flera olika tester". Efter föreläsningen blev det lunch med lilla Sandra och sedan tittade vi igenom Södertörskatalogen desperata efter frågor. Kom inte på några så blev att hämta ut förra tentan sam gå till Harry’s böcker och fråga om kurslitteraturen. När vi kom fram till datorsalen där studievägledaren skulle befinna sig insåg vi snabbt att det inte var ett ”Hej, kom och hjälp mig med mitt liv” möte utan en hel presentation. Motvilligt stannade vi kvar under hela genomgången, vilket jag är grymt glad över. Har nu fått en massa tips om hur man ska skaffa jobb och en andra massa saker. Ett möte ska bokas in så fort man kommer hem från London.

Gick för att hämta ut passet direkt efter, vilket gick löjligt fort. Tyvärr har jag lust att spy på foto, men vad ska man göra? Åkte sedan till Farsta där det sisat inhandlades inför London och skorna lämnades in. Ska hämta dem imorron när jag och Johanna växlar pengar. Dessutom släppte världens tyngsta sten från hjärtat och axlarna när mamma berättade att hon hade hittat Rohie’s kort. Så fort hon påbörjade ordet på vart de befunnit sig hela tiden mindes jag att jag hade lagt det i min otroligt viktiga mapp som alltid ligger på skrivbordet, just för att det var ett sådant smart ställe och för att jag inte skulle tappa bort det. Jag som haft sådana panikattacker de senaste dagarna över detta så har de hela tiden legat mitt framför näsan på mig, bokstavligen talat.
//Jenny

gun, mouth ... now

Jag vet att jag har tjatat om hur söt Rohie’s syster är, men numera hatar jag henne. Hon lever verkligen för att plåga oss, mina armar kommer vara så döda imorron. När man kom hem från träningen var det bara att slänga sig i duschen och sedan äta fort som pip. Var riktigt hungrig. Saker och ting visades sig vara en aningen värre än vad vi trott från början. Så första halvleken av derbyt satt man och med mös i soffan med bror och mor, precis innan pausen kom mormor förbi. Fick då ett sådant stort behov av att hjälpa till och underlätta saker och ting. Så plockade i diskmaskinen, bäddade åt mormor och lade om tvätten.

Är riktigt aptrött just nu. Vad jag vet kommer man inte heller ha något vettigt för sig ikväll så man kan väl lika gärna lägga sig tidigt. Musik på hög volym kommer inte vara tillåtet ikväll eftersom man kommer ha en sovandes mormor ganska så precis ovanför ens rum. Vilket får hela kvällen att kännas ännu mindre vettig. Sitter just nu och drömmer mig tillbaka till min Wallguy på gymmet. Idag hade vi ett moment, även om Rohie fuckade up det med sina protester. Någon dag ska jag minsann fatta modet att gå fram och hälsa på honom. Förhoppningsvis blir man inte utslängd.

Imorron är det följande saker som gäller: föreläsning, äta lunch med Sandra för att sedan träffa studievägledaren, hämta ut passet, lämna in skorna för omklackning, leta fram väskan och sedan plocka fram allt som ska packas ner i den, sedan ska man hem till Johanna och checka in oss. Låter som en toppendag!

//Jenny

Ny dag, ny vecka, nya dag. När jag vaknade upp som den zombien jag var imorse beslöt jag mig för en sak, inget idag skulle få mig dåligt humör. Inget! Åkte till Södertörn där man hade ingen ork alls att lyssna utan satt istället i sin egna lilla bubbla och tänkte. Slutade 50, vilket gav mig 4 minuter att springa till bussen. Sandras tvivel sporrade mig bara ännu mer, och jag hann faktiskt fram till 53. Plockade då upp mobilen och så hur älskad man var. Hela sju sms på 20 minuter. Två personer saknade mig oerhört mycket. Åkte hem till Johanna och planerade London. Nu är det enda som ska fixas innan avgång uthämtning av pass, inlämning av skor samt växling. Blev även medtvingad på skiva på onsdag, så vi alla tre kommer vara lagom muntra på torsdag. Slutligen insåg vi att vi har spenderat alldeles för mycket tid med varandra redan nu.

Traskade sedan hem i detta underbara väder som man tyvärr var för varmt klädd för. När man väl kom hem fick man ta emot nästa bomb som gjorde att dagens mål misslyckades. Det här är just varför jag är så jävla rädd för att bli gammal. När jag uppfostrar mina barn ska jag lära dem tre saker, Niklas Wikegård ska dyrkas, Arsenal är det enda laget och när jag bli gammal som de överrumpla mig med aktiviteter.
Nu blir det en kortare vila och återhämtning innan gymmet. Idag blir det att köra lugnt. Känner av en förkylning som inte får bryta ut.
//Jenny

Brians musik på hög volym kan endast betyda en sak av två. Det är bland det första man bör lära sig när man vill bekanta sig lite mer med mig. Just nu dunkar Chemical rush ur högtalarna.

Blev för inte allt för länge sedan lämnad av Jonna. Hon tittade förbi en liten stund och vi roade oss genom att spela DW och titta på Big Brother. Eller rättare sagt, jag spelade och hon tittade på.  Lyckades maxa min andra gubbe. Vad säger man om det då? Kommer så hinna klart innan min deadline. Man kanske ska be mor och far gömma paketet när det dimper ner i brevlådan så man hinner spela klart 6:an. Med tanke på tidshålen mellan spelen så låter det ju inte som en dum idé.
Nu ska man leta upp kläder för morgondagen samt packa väskan. Kommer bli tvungen att släpa runt på en hel del imorron.
//Jenny

Dessutom kom vi på att Ikea måste vara bästa förkröket. Tänk vad roligt man kan ha i det gulblå varuhuset.

There's something in the silence, I never used to feel.
There's something about knowing, that tells you this is real.
When you're close, all I know I don't want to let you go.
Hello happiness, tell me where the hell you are.

Vakande upp idag till världens underbaraste känsla. Krampkänningar i hela benregionen, åtminstone sådan känsla som jag kallar krampkänningar. Har bara lyckats få det på riktigt en gång i hela mitt liv, vilket egentligen tog mig flera månader att inse att det var kramp. Så en rättelse vore väl att vad jag vet, har jag bara haft det en gång. Trots dessa känningar och faktumet att frukosten redan var fram dukad på bordet så orkade jag inte gå upp. Låg kvar i sängen och försökte förgäves sträcka på varenda benmuskel. Till slut fick jag ge upp och gå upp. Idag borde jag egentligen utföra mina inplanerade planer, åka till Farsta och köpa det sista jag vet jag kommer behöva till London. Vilket just nu är puder och en jädra massa lypsyl. Vilken mardröm att inte ha ett lypsyl tillgängligt i London. Men har ingen ork att åka någonstans just nu, och ingen som helst lust att stressa iväg.

Igår kom Jonna på att jag åker till London nästa vecka och därför accepterades inte ett nej. Så Runt tio- tiden svängde de förbi efter en liten shopping och hämtade upp mig. Vi åkte hem till dem där vi spelade Bilbo. Jag hatar Bilbo. Sedan började funderingarna om att göra ett eget spel medan vi roade oss med kinapinnar. Slutligen tog vi en tripp till Trångsundsskolan, vilket tydligen var jätteviktigt. Vilket idag låtar riktigt sorgligt. ”Vad gjorde ni igår? ” ”Vi åkte till Trångsundsskolan och hängde.” Kanske borde ha lämnat den biten osagd. Efter den lita färden roade sig Jonna med att köra som en galning eftersom både jag och Cindy mådde illa efter alla snurringar på vår barndomsleksak. En film spelades in som jag hoppas allmänheten aldrig får se. De två stora samtalsämnena i den var en aningen smaklösa. Sedan åkte vi hem igen då vi gick igenom gamla bilder och videor vilket fick att skratta så mycket så man nästan har träningsvärk i magen idag.
Nu är det dags för duschen och sedan ska man se vilka bilder man fick med sig hem.
//Jenny

När man är trött och uttråkad är Isbjörnen en sann vän!

Äntligen hemma, nu ska man göra det man haft i huvudet hela dagen. Sova middag med lite Supernatural i bakgrunden som stimulerande ljud.
HEJ HOPP GUMMISNOPP!

Hemma från tentan och jag håller på att hungra ihjäl! Var inte så halvkul att tvinga sig ur sängen imorse, det hela bara ännu värre när man insåg att morgondagen kommer vara mer än dubbelt så jobbigt. Efter lite vandrade i min egna lilla värld insåg jag en sak. Om en vecka kommer jag befinna mig i London. Tentan var helt annorlunda. Till och börja med hade jag och Sandra oerhört svårt att välja plaster idag, och bytte säkert plats fyra gånger efter att han känt efter några minuter. Som tur är så är de flesta alldeles för fokuserade på tentan och komma ihåg allt så ingen lade nog märke till två små snorungarna som hoppade runt mer än trasdockorna. Själva tentan gick fort att skriva, var klar på mindre än 1½ timme och det kändes bra. När man räknade ihop sina poäng, självfallet med blandning av snålhet och snällhet, så fick man två poäng från bästa betyget. Så klarar man den inte bryter jag ihop av flera anledningar.

Bussresan hem var mycket trevlig. Blev utstirrad av en alkoholiserad man medan man fick njuta av hans mycket tilltalade odör. Höll på att dö av alkoholförgiftning när man tvingades stå bredvid honom tio sekunder innan man klev av bussen. Vägen hem bestod utav en brutal värk i låren. Vet inte riktigt om jag kan påstå att träningsvärken blivit värre, men kan konstatera att den gjorde ont så in i helvete.
Lite senare idag blir det en sväng till Ikea med Jonna. Hon hade några ärenden där och dessutom lider hon utav en Ikeacrush så kommer bli tvingad att spatsera runt där med en troligen allt för exalterad Jonna. Senare på kvällen blir det middag och bio med Johanna. Gymmet blev inställt eftersom jag inte känner mig fullt frisk och inte vill riskera att sabba London. Allt detta tycker jag låter som en perfekt uppladdning inför morgondagens högskoleprov, som jag fortfarande inte vill skriva.

//Jenny