Idag var Farfar och Farbror hära. Det var väl skojj, som det brukar. Men jag spenderade ännu mindre tid med dom än vanligt, dels för att jag hade mycket plugg och dels för att du inte var här. Jag tänkte inte så mycket på det om jag ska vara ärlig, det känndes hur normalt och vanligt som helst, som att det hade varit så förut, när vet jag inte. Men det fanns där hela tiden omedvetet att du inte fanns där med oss.Det fanns en stund då jag kännde att det höll på att brista, jag vet inte vad som fick mig att tänka på det eller vad det var som fick mig att glömma det. Men det kom och försvann nästan lika fort. Det avr nog då jag förstod att det är inte förens när jag är helt ensam som jag verkligen kan känna hur det är och hur mycket jag saknar dig. Jag vet inte riktig om jag kan säga så, att ajg saknar dig, eftersom vi nästan aldrig ändå träffades. Men det är går inte att slå bort tanken att jag aldrig komemr få se dig igen och att vårat sista möte verkligen avr det allra sist. Det är så mycket jag ångrar som jag har gjort dom hära sista åren. Egentligen är det allt. När du blev sjuk så vågade jag inte inse att du verkligen var sjuk och att din tid snart var ute, du hade ju alltid funnits där så varför skulle du helt plötsligt inte vara det?
Jag önskar att jag kunde få ett möte till, bara ett så jag kunde få säga dig allt. Jag fattar det verkligen inte, vart är du? Du kan ju bara inte försvinna sådär, du måste ju finnas någonstans. Man kan bara inte försvinna helt spårlöst, man kan inte det. Snälla kom tillbaka, snälla låt mig vakna upp upptäcka att allt detta bara är min värsta mardröm. Låt mig vakna upp i eran säng på kontoret för några år sedan, låt det vara den sommaren. Den sommaren då jag var hos er, innan all skit hände. Innan du gjorde illa din fot och innan tiden började rinna iväg. Snälla farmor jag ber dig, kom tillbaka. Jag orkar verkligen inget mer, jag är så trött på att bära den hära masken. Att låtsas vara stark när jag är allt annat än det. Snälla, kom tillbaka så jag kan krama om dig och berätta hur mycket jag älskar dig.

Varje gång jag tänker på något som får mig att må bra så är jag där, varje gång jag tänker på något som får mig att le är jag där. Gumman, du behöver inte tro mig, men det är du som får mig att le och det är du som får mig att må bra. Det är med dig som jag har flest lyckliga minnen med, det är när jag är med dig som jag kan vara riktig lycklig och det är när jag är med dig som jag kan skratta på ritkigt. När jag är med dig behöver jag inte tänka på allt som hur jag ska tala, hur jag ska vara, agera och bete mig, inte för att jag menar att du är sämre än mig. Utan för att du är den enda som jag kan vara mig själv med, på riktig, inget falskspel ingen teater. Det är med dig som jag är Jenny, helt och hållet. Varje gång jag tänker på något som får mig att må bra är jag där, varje gång jag tänker på något som får mig att le är jag där, i Lilandet. För det är där bara lycka existerar, det är där inget ont kan ske eller nå mig. Det är där jag alltid kommer finna dig och alla minnen. När vi börjar i gymnasiumet och vi kasnke tappar kontakten så kommer jag alltid återvända dit, för det är där du alltid kommer finnas. Jag kommer vänta där på dig, även om det så ska ta en evighet innan du kommer, för tro det eller ej, Jag älskar dig. Du betyder så mycket. You're my Joey, min Bali, och inget ska ändra på det.!


TJUPP TJUPP!

Ja, Jonna Blåbär, jag skriver väl aldeles för sällan.
Även om du är min insprationskälla så är du inte mitt liv! Eller rättare sagt, det är du ju ... men bloggen är inte det.

JB, Jonna Blåbärs nya nickname ;)

Haha, det gick sämst på Nationella idag Engelska muntligt. Men matten, JIPPIE (:

Saknar den natten, saknar alla våra tjejkvällar. Vart tog dom vägen? Vi måste göra om det snart!

Igår fick jag och Jonna bevittna våran favorit film in real life.
Eller det var inte alls samma action och slutet var definitivt inte desamma, tack och lov. Inte heller var det fajter som handlade om fotboll eller rättare sagt så var det inget slagsmål alls. På ett sätt var det inte alls som Green Street Hooligans, men vad spelar det för roll? Filmen äger ju ändå och det är inte varje dag man får se mini-Pete, tjallaren och "Frodokillen" ... eller iaf inte i den situationen. Så man kan sammanfatta genom att säga att det verkligen avr en upplevelse. (:

Måndag

Under dom senaste inläggen har jag bara skrvit en massa shit om känslor och åskiter, något som är ännu mer ointressantare än hur min dag varit. Förlåt så mycket. Det har varit en himmlans mycket tjat opm saker som bara jag förstår och ska därför försöka börja skriva om sånna saker som några till personer kanske kan förstå.
Ja, hur har min dag nu varit. Ja, först vaknade man och blev stressad eftersom allt tog så oerhört lång tid imorse, men som vanligt kom man ut mycket tidigt till bussen och blev orolig över att jag missat den. Men det hade jag inte. Som första lektion hade vi so, so:n som annars brukar vara helt okej var oerhört plågsam och det känndes som den varade i en evighet. Efter den var det dags för engelska med våran oerhört trevliga, sympatiska helt flytande talande svenska/eneglska vikarie. Idag skulle vi även delas in i två grupper eftersom våran klass är så oerhört skötsam så vi hälsa på våran kanske ännu trevligare lärare, eller ska man säga magister Peter. Fin visselpipa hade han iaf... Efter eneglskan var det dags för bilden, allas favorit ämne med en av våra allra bästa lärare. Min insats idag under denna lektion var mycket bra, eftersom ajg fortsatta att arbete med mitt otroligt fina rum och arbetade väldigt effektivt. Är så stolt :D Efter bilden (runt tjugo i tolv) fick vi sluta, Jippie. Det var pannkakor idag till maten så ajg, Jonna och Jennie stannade kvar och åt för att sedan ta ett bussen. Farmåt tio övcer tolv var vi väldigt uttråkade och fick fördriva tiden med att plåga Fille och sedan låg Jonna och Jennie som två luffare.
På bussen hem tog vi plats längst bak i den dära sju säten platsen, jag satt i mitten och Jonna och Jennie låg på varsin sida om mig med sina huvud på varsit ava mina lår. Enligt Jennie har jag inte tillräckligt mjuka lår och måste tyvärr sluta spela fotboll, vi får väl se hur det går med den önskan Jennie. ;)
Jag åkte hem till Jonna eftersom vi skulle skriva klart våran planering inför gympan. Men det blev att titta på James Bond - Die another day istället, som råkade vara min och Jonna's favorit film. Eftersom den sista halvtimman av filmen somnade vi båda två. Efter att Jonna sovit i ytterligare en timma så skrev vi klart planeringen under stress och sedan blev det bara att åka hem. Nu sitter man här hemma och börjar undra vad det är man egentligen skrivit i bloggen och vem i helvete kan finnas och vara så intresserad av att läsa om min dag. Aja, hoppas iaf att någon finner det någotlunda intressant.
Kom precis på att imorron är friluftsdag. Jippie, orgentering en hel/halv dag. Usch :/ Aja, tur att man har Jonna och Jennie, proffsen på orgentering ;D

Nu under den lite senare stunden av dagen sade Johanna något som värmde mycket mer än vad något annat gjort under den senaste tiden. Jag tror jag ska undvika att berätta för den övirga delen av världen pga viss avundsjuk, svartsjuka samt sabotage som kan ske. Men Johanna, du vet vad jag menar. Tack så mycket, det värmde verkligen. :)  <3

Det är rätt så skrämmande att se hur får folk kan ändras och vilken dubbelmoral dom egnetligen har. Det får en att tänka (iaf mig) om jag är likadan. För så ifall fattar ajg verkligen inte vilken jubel idiot man är.

Jag har vetat att det en dag kommer ske, och om jag ska vara ärlig har jag hoppats på det. För både din och hans skull. Jag visste redan när mamma började prata vad det var hon ville berätta, men när hon sa det så gick det inte att stå emot. Det känns så overkligt. Om det är så här nu, hur kommer det då bli när det väl sker? Folk säger alltid att det är tiden efter det, när man väl lägger märke till att något är fel som är jobbigast. Jag är glad över att det är som det är nu, iaf på ett sätt ... för din skull. Men att se på honom varje dag och veta, jag menar jag själv skulle aldrig kunnat stå ut med det. Det är sant som folk säger, man mår som sämt när dom som betyder mest för en mår dåligt.



Jag lovade mig själv för ett tag sen att du inte skulle få bli som jag, och det löftet ska jag hålla.
Det gäller bara att hålla ut, jag vill inte att du ens ska få häften av hur dåligt jag mår.

Det ska jag nu ska skriva om är egentligen en hemlighet, men Johanna även känd som Joppie kom på den. Nu ska jag försöka försvara den så att hon skvallrar vidare för hela vida världen. Snälla söta rara underbara Joppie, du måste försöka förstå mig att en sådan sak som det inte kan komma ut. Skamen skulle vara överväldig och det skulle aldrig kunna glömmas bort. Jag skulle för evigt få vandra omkring på denna jord med skam dragen över mig. Vart jag än gick skulle folk vända sig om och släng blickar efter mig, alla skulle känna igen mig och veta vem jag var. Föräldrar skulle dra intill sig sina barn för att skydda dom, båda ifrån den "smittande" sjukdomen som alla skulle tro jag hade och för att de är för små och skulle inte förstå. Långt efter min död skulle min själ vandra omkring ovan jord och under himmlen, alldeles ensam och utstött. Dom varken där uppe eller nere skulle vilja ha mig, har gjort för många synder för dom i ovan. Medans jag skulle äckla dom i den nedre världen.
Johanna, du måste förstå att när jag gör denna sak så är det det enda tillfället jag känner mig fri. Det är det enda tillfället då jag kan, får och vågar vara mig själv. Jag slipper bära den masken jag bär varjde dag, dag ut och dag in. Det är som jag svävar och inget kan stoppa mig. Det är det enda nöjet jag har här i livet, så snälla Johanna. Ta in det ifrån mig.

"Sen ska vi bada i min pool. Den är 1x5 m "

Jag: "Jag vet, jag är rätt så bra"
Jennie: "Jag med, jag är också rätt så bra."
Jag: "Nej"
Jennie: "Vi både är bra tillsamans"
Jag: "Ja, men jag är bäst... och du är sämst."

Jennie är bäst på att vara kylskåp. :)

Gumman, en dag med dig är alldeles underbar, den har allt. Våran humor, den är ju bara bäst, även om det bara är två ink. den som drar skämtet ;) Redovsingen kommer ju äga sönder. Älskar dig Jennie och det har jag alltid gjort i dom senaste 10 åren. Du får mig verkligen att må bra. WOSHA! <3

Charlotte Johanson, du ska veta att jag älskar dig av hela mitt hjärta. Finns ingen som du! Du har allt en riktigt vän ska ha. Du är helt otrolig, du kan få ens humör att svänga runt helt. Du är den enda som kan få mig att verkligen le och skratta, och må bra. Ord kan inte beskriva dig. Jag kanske säger saker och sedan gör eller säger något annat som visar raka motsatsen, men du ska veta att du är den bästa och jag älskar dig mest. Jag menar det verkligen! Jag önskar att jag ta bort allt ont jag gjort dig och ändra de sakerna som sårat dig, men jag kan inte det. Allt jag kan göra är att säga förlåt och säga att det aldrig varit meningen. Jag kommer alltid älska dig och finnas här för och jag menar det verkligen, du ahr gett mig så mycket glädje på det hära korta året jag kännt dig. Jag vet inte hur jag hade klarat mig med all skit om inte du dykt upp. Troligen hade jag fortfarande varit lika förvirrad och rädd som jag var för ett år sedan. Återigen igen, förlåt för allt gumman. Jag älskar dig oerhört mycket, tro inget annat och glöm inte bort det. Ali och Bali är ju själsfrändar, Chandler och Joey för alltid bästa vänner, Jennuuu och Chaalluuu dom knäppaste och galnaste som finns, Jenny och Charlotte är under-bara. Jenny är den härliga blandingen och Challe är den överdrivna, C.J går bara inte att skiljas åt.

I SWEAR I NEVER GONNA LEAVE YOU, YOU'RE THE ONE FOR ME.

Match imorron :D
hahaha, Micke du är allt rolig du.
- "Vill Jenny vara med och spela imorron? Hanna ska vara med."

Efter ett himmla tjat från både Jonna och Jennie så blir jag nu tvungen att skrive lite hära. Men eftersom dom upplever varje sekund som ett minne som bara måste skriuvas i bloggen så kommer det tyvärr bli ännu ett långt och helt ointressant inlägg. Ja, man får väl börja med det som hände i för går. Vi skulle ha gjympa på morgonen som alltid. Så man tog med sig det vanliga, tanken att vi kanske skulle ha ute gjympa slog mig. Men efter en sekunds tänkande drog jag slusatsen att man isf skulle ha blivit meddelad om det. Så jag hoppade på den gula fula bussen, även kallad skolbussen och åkte till skolan. När man kom fram så fick man såklart reda på att vi skulle ha ute gjympa och att vi blivit meddelade opm det för tre veckor sen. Men allvarligt, vem lyssnar och bryr sig egentligen om vad en lärare säger ska ske om tre veckor? Aja, det var bara att bita ihop och köra på. Som uppvärming hade vi att springa runt mossen, med andra ord att springa 1,1 km. Jippie. Efter det fick vi träna att pricka en kona och kasta en boll till varandra, vad det var för nytta med det har jag ingen anning om. Efter det var det dags för brännboll, vilket var det enda vi spelade hela lektionen 1 timma och 40 minuter brännboll. Kan man göra något roligare på en torsdags morgon? :/ Jag och Jennie hamnade i samma lag, någon som jag först såg positvit, men efter en viss speicell incident så insåg jag att det bara var negativit. Vi hade kört ett tag och vi blev utelag iegn. Jennie och jag placerade oss lite längre fram, hon mer i mitten och jag mer åt vänster. Vem tur det var kommer jag inte ihåg, anledningen till mitt dåliga minne ska jag alldeles snart berätta. Person X sköt ut bollen och den flög väldigt högt. Jag började röra mig åt det hållet, men såg sedan att den flög rakt mot Jennie. Jennie sträckte upp händerna för att ta en lyra. Mitt uppe i luften ändrade bollen riktning och började segla mer åt mitt håll, jag bedömde det som att Jennie skulle missa den så jag började röra mig mot den igen. Jag hörde hur jennie skrek till som man gör om man är sur eller ska peppa dom andra, jag brydde mig itne så mycket om det eftersom alla vet ju vilket mongo den dära finnen är. Bollen flög rakt mot mina händer och jag skulle precis greppa den, då kännde jag något som kom flygandes mot halsen och sedan rakt på mig. Det var den dära Jennie som också hade försökt ta bollen. Både Jennie och ramlar omkull och bollen studstar ner bredvid oss och sedan iväg mot någon annan com tog upp den. Jennie låg kvar på marken och skrattade eller grät, det avr omöjligt att avgöra det. Men efter att hon försökt resa sig upp och sedan slängt sig ner igen förstod man att hon skrattade. Vi låg kvar där ett tag och bara garvade och sedan reste vi oss upp. För att försvara oss ska jag berätta nu att vi gjorde det endast för lagets skull, dvs att vi skulle gav allt för dom. Men inte fick man någon respons, efteråt blev man bara retat för det. Men jag anser att det är bättre att springa på varandra i kamp om bollen än att stanna upp och kasta små runda gröna plats saker på varandra.
Två korta komentarer till Jonna, muckar du med min fot får du stryk. Shake it yourself.