Jag känner mig mörbultad i hela kroppen, vilket beskriver dagen ganska så bra i stora drag. Började med att man träffade korpenlaget och sparkade lite boll i en timme. Märkte då tydligen hur jävla dålig man blivit sedan man ställde fotbollsskorna på hyllan, på alla plan. Dock fick man uppleva den skönaste känslan på flera år då man fick springa på konstgräs. Det är sjukt svårt att förklara, men det är verkligen en speciell känsla som man saknar mer än något annat. Stressade hem för att bli klar innan man skulle möta upp Cracky. Blev lite strul på vägen dit, men inget mer än så. Fick sedan testa mina smygarkunskaper från Sly då man fick handla diskret i Farsta centrum, vilket gick jättebra första vändan. Andra fick man en och annan blick då man tvingades gå igenom hela centrum. Förutom alla blickar och kommentarer så fick man även sig en rejäl träning.

Jonna var så gullig så hon körde in oss till stan. Under färden passade systrarna Ahvander på att ge en rättvis och mycket speglande bild av mig som person med Timmyboy i bilen. Väl inne i stan sprang jag och Cracky runt som yra höns. Förvånansvärt så fick vi faktiskt tag på saker trots den knappa tiden. Mötte sedan upp miss Okänd då man gick på ytterligare en dejt. Efter den mycket trevliga och harmoniska dejten följde människan med en hela vägen till dörren och lite längre. Blev ett parti Arsenalmonopol hemma hos mig.
Nu sitter man i sin ensamhet, sjunger med och dansar till musik. Jag är aptrött, så borde väl sova snart. Men har en känsla av att snart inte är tillräckligt snart.
//Jenny