Det enda två sakerna som jag innerligt kan säga att jag verkligen saknar från London är det underbara vädret och mina naglar.
Antar att man måste skriva något om vistelsen där, så ska försöka fatta mig kort och visa några av de bilder som man har tillgång till just nu.

När vi väl anlände till hotellet beslöt vi oss för att vandra runt på de närmaste gatorna för att se vad som fanns i närområdet. Hittade en hel del restauranger, pubar och affärer. Så man kan lugnt säga att vi både bra. Enda nackdelen var att det var alldeles för långt från Piccadilly, vilket vi insåg senare under resan.

Under fredagen lekte vi turister. Efter att ha åkt fel så hamnade vi vid Big Ben och åkte London eye. Efter det blev det en tripp till min huvudattraktion under resan, Emirates. Vilken lycka det var. När man klev in i The Armoury fanns det så mycket jag ville så jag blev helt paralyserad, kunde inte förmå mig att plocka ner något i min korg. Slutligen kom man ut därifrån, upptäckte när man sedan kom hem att man hade tjänat hela 30 kronor på att betala med kortet och inte pund. Dagen slutade med en tur till Camden.

På kvällen blev det middag på en italiensk restaurang. Kvällen avslutades på en pub i närheten av hotellet. När man ser på de bildbevis som finns från kvällen inser man att det blev kanske lite för mycket vuxendricka.

På lördagen var det Oxfordstreet som gällde, och Primark. Löjligt mycket folk, men trots det lyckades jag inte gripas av panik. På kvällen var vi så pass kulturella att vi såg Stomp. Johanna och Emma var helt fascinerade medan jag kan påstå att jag njöt mer av den musiken som spelades på Burger king.

Det blev en tidig morgon för oss på söndagen eftersom vi hade en hel del affärer vi ville hinna med att besöka innan hemfärden. Kom fram till Oxfordstreet 9:20, då vi kom på att affärerna kanske inte öppnade förrän 10:00 som i Sverige. Tänk så fel vi hade, de affärer som öppnade tidigaste öppnade 11:30. Så det blev en liten fika på Starbucks och en mysig vistelse i någon park. Blev sedan snabbshopping så de flesta punden gick åt då.

Vi fick stressa tillbaka till hotellet där vi packade ner allt, vägde alla väskor minst fem gånger var och tog på oss flera lager kläder för att undvika övervikt. När vi väl kom till tunnelbanan började strulet. Först krånglade korten och sedan var den linjen vi skulle ta avstängd. Det var inte förrän då, när problem började uppstå, som jag kände att vi var utomlands. En resa utan problem finns inte, och hittills hade det varit helt problemfritt. När vi lyckats ta oss till expresståget trodde vi att allt var över. Men expresståget hade även en hel del att bjuda på. Under tågets krångel skojade vi om att vi skulle få vara med på Airport och vara några av de idioter som missat sitt plan, vilket vi skrattade åt. När vi anlände till Stansted fick vi springa till incheckningen. Resan dit hade tagit oss en hel timme längre än vad vi räknat med, vilket gjorde att paniken började komma. Trots att vi fick gå före alla i kön så missade vi incheckningen av väskan med bara några minuter. Eftersom det inte fanns någon chans att vi skulle lämna den väskan där och åka hem med bara handbaggaget så blev vi tvungna att ta ett plan senare. Vilket gick hela 12 timmar senare. Så natten spenderades på flygplatsen, konstigt nog gick de timmarna väldigt fort. Jag lyckades sova hela 10 minuter, vilket var den enda sömnen man fick den natten. Lyckades sedan få dubbelt så mycket sömn på planet. 17 timmar senare än beräknat stod man på verandan utanför dörren och kunde äntligen känna friden av att vara hemma.

Londonresan lärde mig tre saker. Fransmän kan verkligen inte engelska, det är pinsamt hur kassa de är. Den sanna historien om mig och Emma kom fram under resan, men what happens in London stays in London. Så ska inte avslöja någonting! Slutligen lärde vi alla oss att de är inte idioter som missa plan hem, sånt händer ibland. Vi lyckades iaf inte känna oss helt misslyckade när vi missade planet eftersom flygplatsen var full med människor som också lyckats med det, samt en svensk barnfamilj som skulle ha åkt med samma plan som oss.

Det var London i stora drag och väldigt kortfattat. Hade en stört rolig helg, och vi lyckades överleva utan några socialaproblem. Nu är det bara att vänta och se vem Emma bryter vänskapen med.

Samtidigt väntar man med spänning på vykortet som Emma och Johanna skrev till mig på flygplasten.

//Jenny