Det är som att ha händerna fulla med sand och känna hur den rinner ut mellan fingrarna. Sakta går det, fast samtidigt alldeles för fort för att du ska kunna hindra den från försvinna.

Allvarligt talat så är jag besviken, riktigt besviken – på mig själv. Men just nu varken orkar eller vill jag lägga ner mer energi på det. Vill vakna upp till en ny dag med nya möjligheter och förhoppningsvis nya synsätt.

Tog en drygt två timmars lång promenad med Cracky tidigare idag. Riktigt mysigt att komma ut och röra på sig, dessutom finns det alltid något roligt att prata om. Hann precis lagom hem till att se den mysiga filmen Out of sight. Vet inte hur många gånger jag sett den filmen, och fastnar alltid för den. Den har den här gnistan. Samtidigt som man tittar på filmen sitter man och tjafsar med två människor. Kan erkänna att nivån är ungefär detsamma i dessa två konversationer, trots att det är en åldersskillnad på hela 12 år mellan personerna.

Om fem dagar börjar hockey VM. En av årets bästa tidpunkter, bara en massa hockey på tv hela tiden. Dessutom en massa satsning mellan familjen och morföräldrarna. Fy farao vad jag längtar!

//Jenny