Igår var det en äckelpanna som blinkade åt mig genom spegeln på gymmet. Jag tänkte direkt Euwh, vilket äckel! Creepy! Sen insåg jag att det var Rohie. När jag traskade hem till Johanna i måndags såg jag en med registreringsskylten BRB, kom då på den best ever. IAM 007. Eller så är man cool och har 008 istället. Karin och jag borde verkligen ansöka om det när vi skaffar våra första bilar. Detta är de två tankarna som återkommit till mig under de senaste dagarna, ifall någon var intresserad.

Gårdagens studentskiva var kanske inte den roligaste. Vi satt mest i ett hörn och tryckte hela kvällen medan vi då och då kom in på London, vilket var den röda tråden genom hela kvällen. När vi äntligen pallrade oss upp för att dansa orkade vi bara med tre låtar, dels för att det var så äckligt mycket folk och varmt och dels för att musiken bokstavligen sög. Den enda action man fick igår var från Emma då man fick en puss på kinden, då pirrade det minsann till i magen.

Sitter nu och lyssnar på musik samtidigt som jag försöker sammanställa den Svenska spelningslitsan jag lovat Johanna. Vilket inte är det lättaste när man blivit förbjuden att ta med några Ted Gärdestad låtar. När man vaknade upp idag var inte i närheten av utvilad, men tvingade upp mig själv. Jobbigt nog känner jag av en viss förkylning som kommer krypandes. Hoppas dock detta bara ett enda missförstånd. Om tolv timmar kommer man troligtvis ligga nedbäddad i en mysig säng på ett alldeles underbart fint hotell. Den enda ångern man då kommer ha då, förutom det uppenbara, är att det aldrig blev ett riktigt hej då.
Men nu blir det att packa ner det sista och sjunga högt en sista gång i hemmet denna vecka.
//Jenny