Jag hatar verkligen frasen ”Jag har berättat om dig för honom”. Har alltid haft svårt med den och börjat undra exakt vad som sagt. Det hela har bara blivit ännu värre sedan Karin svek mig rejält och berättade för Rasmus om den mest pinsamma saken vi någonsin gjort. Jag hatar verkligen den frasen, dels för jag blir orolig vad som egentligen har sagt och framförallt för jag oroar mig alltid för vad personen får för helsjuk bild av mig och undrar vad jag är för idiot. För let’s face it, jag gör inte direkt normala saker med mina närmaste vänner.

Dagen började tidigt för min del och sedan dess har det varit full rulle. Jonna frågade i stort sett så fort man klev ur sängen om man ville följa med till hennes fars ragg. Så var bara att hoppa in i duschen, slänga i sig frukost och sedan bar det av till Farsta. Blev grymt deprimerad precis innan hon kom när jag upptäckte att en av mina favoritklänningar blivit för liten på det mest irriterande stället som finns.  Men den depressionen försvann så fort man hoppade in i bilen och möttes av Jonnas varma och oväntade välkommande. I Farsta fick jag världens kick då jag var olaglig och riskerade fängelse för Jonnas skull. Kände dock att hon var värd det eftersom hon tydligen skulle kunna hoppa in i ett brinnande hus för min skull.

Hemma tvättade man håret, bytte kläder och sedan traskade man över till mormor och morfar på fika. Efter att ha fikat där åkte vi hem till mig för jag skulle visa allt som hade köpt i London. Är oerhört chockad över att jag inte fått det minsta ris över allt man inhandlat. Fick även lite sällskap och hjälp av William i DWspelandet. Ungen är så söt, han fattar inte mycket och springer mest runt och tror att han är skitduktig. Men han sparar ju lite tid åt mig genom att hjälpa mig, dessutom är han bara för härlig att umgås med.

//Jenny