Superhjältar är något jag alltid varit svag för, och då pratar vi filmer och serier såklart. Det är en av de störningarna man fått för att haft en storebror som förebild genom åren. Även om min bror inte varit så överdrivet intresserad av sånt så har det lilla intresset fastnat hos mig och expanderat så det bara skriker om det. Imorse t.ex. blev jag överlycklig då man fick se slutet på en tecknad film om The Green Lantern. Sedan har det alltid varit ett måste för mig att se alla MARVEL filmer även om jag inte har höga förväntningar på filmerna. Som tur är har man lyckats övertala Johanna att se The green lantern, nu är det bara Captain America som ska övertalas och sedan är man nog lugn för denna våg av superhjältar. Detta erkännande kommer nog inte direkt som någon chock med tanke på mina omogna tröjor jag har liggandes i garderoben och mitt ständiga sökande efter fler.

Dock finns det en hjälte som jag aldrig riktigt fastnat för. Vilket är ganska underligt eftersom han ändå är en av de absoluta favoriterna, men Stålmannen har aldrig riktigt slagit hos mig. Batman är den absoluta favoriten av en mängd olika anledningar, den allra största är att han egentligen är en vanlig människa. Men nu ska jag inte nörda ner mig alldeles för mycket genom att analysera superhjältar.
//Jenny

Med denna video färskt i minnet kryper man ner i sängen och håller tummarna för en behagligare nattsömn än den man fick uppleva igår

Även om jag fortfarande är oerhört upprörd, arg och besviken så finner jag en liten tröst i att flera människor runt om världen reagerat på samma vis som mig. De har t.o.m. gått ett steg längre och gjort väldiga protester. Avslutningen på senaste säsongen av Supernatural var inte okej. Vad som hände med Castiel var mer än inte okej, och nu har skaparna fått den reaktion de förtjänar. Så om de är smarta, inser de hur långt ut på djupt vatten de har simmat och gör som de alltid gjort, de fixar de enorma problemet de skapat. Allvarligt, hade hellre sett Sam dött och försvunnit helt och hållet eller sett honom bli påhoppad av Lucifer igen. Men ingen rör Castiel! Han är den klockrenaste karaktären någonsin. Han är minst lika helig, om inte ännu heligare än Dean.

Jag ska vara ärlig. Det börjar pirra nu i magen, nu känns det i hela kroppen att det börjar närma sig. Om 24 timmar kommer jag och Cindy vara i Turkiet. Jag vet att jag tjatat om det den senaste tiden. Men det har verkligen känt som något vi bara pratar om, något som är långt bort och egentligen inte kommer inträffa. Men nu finns det ingen återvändo, nu ska vi åka. Precis som jag sagt tidigare så kommer vi ha kul, vi kommer ha så stört kul så det finns inte. Mormor sa det till mig idag också. ”Även om nu kanske inte hamnar på ett så roligt ställe så kommer ni garanterat ha roligt.” Ja, såna roliga människor är helt enkelt jag och Cindy. I värsta fall har vi fått betala pengar för att sitta på en balkong i Turkiet och spela spel. Nu är jag hungrig, måste hitta mat åt lilla magen.

//Jenny

De senaste fem dagarna har varit hemska. En av anledningarna har varit att man inte kunnat ha på sig de kläder man velat bära, eftersom de alla legat nedpackade. Nu är den sista dagen här, imorron är det redan bestämt vad man ska ha på sig, vilket det varit länge. Sedan kommer man kunna få välja fritt bland alla ens favorit sommarplagg. Imorron åker vi och ska jag vara ärlig hade man kunnat lämna landet under bättre omständigheter. Men nu är det som de är och det ska absolut inte förstöra resan, tror nästan på motsatsen. Jag behöver detta mer än jag vad kände vid bokningen.

Idag har jag umgåtts med släkten. Traskade över till mormor och morfar där även lilla William var. Det roligaste på hela dagen var när vi skulle åka till affären och han skulle prata allvar med mig och sa till mig att jag inte skulle hålla på så som jag gjorde när vi var i allmänheten. För då kunde folk tro att vi gillade varandra, eftersom vi är nästan lika långa och ser lika gamla ut. Jag undrar vilken fantasi värld den killen lever. Körde sedan lite fotbolls MIG med mor och far, eller rättare sagt pappa och jag körde och gav de lätta frågorna till mamma. Nu ska man slänga ner allt som ska med i handbagaget och sedan blir det lite småfix.
//Jenny

När det kommer till spindlar är jag inte som de flesta andra tjejer. Nu ska jag inte dra alla över kant utan får nog ändra mig till de flesta tjejer jag känner. Jag har inga större problem med dem och börjar inte skrika så fort jag ser någon. Dock kan jag bli en aningen paralyserad då jag ser en feting krypa runt i mitt rum, för i mitt rum får inga oinbjudna gäster befinna sig. Nej, jag har problem med ormar. Jag kan inte påstå att jag har en ormfobi, för det är en väldigt tung term som inte ska slängas runt hur som helst. Jag ogillar dem starkt. De har en sådan äcklig och vidrig slingrande kropp som är helt enkelt motbjudande på alla sett och vis, för att inte tala om det typiska ormmönstret som jag inte heller tål. Detta är en rädsla som jag vill påpeka är biologisk och något som varenda varelse i människo- och apsläktet är rädda för. Så det gör mig bara mer normal, vilket är en liten tröst för min del.

Sedan jag såg Seven pounds har jag plågats av en fråga, Vilket är världens giftigaste djur? Jag vet att jag har fått det berättat för mig tidigare och har för mig att det kom som en liten chock. Pappa gissade på en havsorm och jag på en skorpion. Jag skulle gärna vilja ha svar på den frågan, problemet är bara att jag inte vågar söka på det. Är för rädd för de eventuella bilderna som lär dyka upp på varenda sida man klicka in på. Då jag aldrig riktigt kan lita på om jag kommer kunna hantera synen av ormar eller inte. Dock har Cindy på senare tid varit oerhört stöttande vad det gäller min rädsla, tror hon hoppas på något form av mirakel. Hon har iaf lovat mig att ta hand om när vi två förvandlas till ormar i vårt nästa liv.
//Jenny

En hemsk natt. Det var verkligen en hemsk natt för min del. Vaknade upp halv åtta efter en sisådär 5-6 timmars lång sömn, hjärnan gick på högvarv trots att jag var helt utsliten i både kropp och sinne. Kändes som en timmes sömn och det enda jag ville var att somna om igen, men det lättare sagt än gjort. Låg vaken i två timmar och bara stirrade upp i taket. Till slut kravlade man sig upp och gjorde i ordning en frukost som man nu sitter och trycker i sig. Om en liten stund börjar En shopaholics bekännelser som skall ses.
Nu orkar jag inte skriva mer.
//Jenny

Som sagt, allt går bra just nu. Förutom en liten sak som tynger ner en oerhört mycket. Dock finner man tröst hos Emma, vi har dessutom beslutat oss för att skapa en stödgrupp för alla andra flickor som känner likadant. På onsdag blir, som bekant, Turkiet med Cindy. En hel vecka långt bort från allt. Sedan kommer man hem till vad som verkar vara en kanonutgång. Helgen efter det blir det den mycket efterlängtade släktträffen på Blidö. Sedan blir det London med far och bror 19 – 21 augusti med Arsenal i står fokus.

Idag flöt allt på precis som det skulle. Ska inte recensera filmen, har ingen titel för sådant och tänker inte förvandla detta till en filmblogg. Istället ska jag berätta den tanken jag hade genom hela filmen: Sen när började robotar blöda? Dagen gav även mig och Johanna en försmak på framtiden. Emma verkar genom gå en svår tid då hon tar till regression som hjälp. Hon har under de senaste dagarna betett sig som ett barn och idag diskuterades inköp av sele och barnvagn. För att inte tala om chocken hon fick när hon insåg att det krävs en kille för att hennes barn som hon redan har döpt ska kunna födas. Nej, nu ska jag återgå till SNL med Alec Baldwin.
//Jenny

Man tycker ju att 280 gb serier borde hålla en underhållen, men pinsamt nog har man sett de flesta avsnittet ett x antal för många gånger. Har flera gånger beslutat mig för att rensa och ta bort några säsonger och hela serier. Men det är rent ut sagt omöjligt, det enda som sker är att det tillkommer fler.

Kom precis in från en promenix, riktigt mysigt var det. Ska alldeles snart hoppa in i duschen och sedan se ett avsnitt av någon av mina många serier. Morgondagen är gansak så fullspäckad. Först ska man, som man redan nämnt tidigare, bli vaccinerad, efter det blir växling och sedan den sista inhandlingen. På kvällen ska det bli middag och bio med Johanna. Middagen är för att vi ska ”kunna prata”, det uttalandet skrämde mig lite grann. Det låter riktigt läskigt. Sedan ska vi till Johannas stora förtjusning se Transformers. En film som jag är lite kluven inför att se på bio, varför vet jag inte. Dock tvivlar jag inte på att det kommer bli trevligt.

//Jenny

Det märks tydligt att jag börjat träna nu igen. Med det påstående syftar jag på min känslighet kring mat, vad det gäller det mesta. Nu ligger allt som ska i väskan. Imorron är det vaccination och växling som gäller, ska sedan ringa frisören och kolla om de har tid på tisdag. Kan inte påstå att jag är nervös, men nu vill jag bara vara där. Är sjukt rastlös för det enda man väntar på är att man ska vinka av Kicki på flygplasten och sedan kliva på planet. Cindy ringde nyss och meddelade att hon hade fått mail angående resan. Tydligen åker vi inte enbart under den varmaste månaden/tiden, utan även den varmaste veckan. Hur lyckad tajming är inte det? Ikväll blir det att ladda iPoden med en jädra massa film.

Vet inte riktigt vad som hände med mig igår. Var redan förra helgen taggad på utgång innan Turkiet och beslöt mig för att tvinga ut Emma och Johanna helgen därpå. Blev därför riktigt glad när man under veckan fick förfrågningen om utgång från dem. Det beslutades att det skulle ske igår och jag verkligen längtade. Men när jag vaknade upp igår var det enda jag kände ett stort NEJ! Slutade med att man gick på en total misslyckad promenad med Cindy för att sedan muppa tv-spel. Vilket egentligen inte är något man ska klaga på. Nu är jag äckligt rastlös och trött. Känns som klockan är åtta och jag funderar över när det är dags för middag.
//Jenny

Nu är packningen nästintill klar. Har några få plagg som ska tvättas och sedan läggas ner, sedan är ju självklart sådant som necessären kvar. Förutom de sakerna ska man tvinga iväg mor eller någon annan att åka med mig och köpa några få saker som ska med. Sedan är man klar för avfärd. Börjar bli lite smått nervös nu, över vad vet jag inte riktigt. Allt kommer ju gå galant.

Saknar VM sjukt mycket. Älskar verkligen när det är mästerskap, speciellt OS. Det är så underbart att låta tv:n stå på hela dagen och alltid finna något som fångar ens intresse, även om man egentligen inte berörs av det så har man inge problem att titta på det. Jag älskar verkligen stämningen sport ger ifrån sig och framför allt ljudet. Behöver egentligen inte vara en sport jag finner intressant, men ljudet ger mig en sådan lugnande känsla. Det låter nog helt sjukt i andras öron, men är man en sporttönt så är man. Även om Hockey och Fotboll är mina två absoluta favoritsporter så finner jag intresse och spänning i nästan vilken sport som helst, förutom basket som i mina ögon är en av de tråkigaste att titta på. Dock har jag sedan första anblick funnit curling oerhört intressant. Vilket är lite halvkomiskt, då de flesta brukar dra upp den sporten som den mest tråkiga och värdelösa sysselsättningen som finns.

Ibland ställer reportrar så sjukt korkade frågor. Har i stort sett hela dagen kollat på sändningarna om det från Norge samtidigt som man har packat. Tappade nästan hakan när man hörde en svensk manligreporter ställa frågan ”Kan detta inspirera andra att göra något liknande?”. Det är klart det kan, det fattar väl vem som helst? Var enda liten enstaka sak du gör eller inte gör kan inspirera andra, så det är ju självklart att en sådan stor händelse som detta även kan det. För att inte tala om den norska tv-ankaren som verkligen pressade ut all beskrivning hon kunde ur en svensk som varit där. Varenda liten sak han sa skulle beskrivas så hemskt som möjligt och var det inte tillräckligt var hon tvungen att avbryta honom och ställa hel korkade frågor. Låt människan få berätta sin egen historia! Det är både en miljon gånger intressantare och mycket lättare att hänga med i.
//Jenny

Idag är farbror här och hälsar på. Dock har han och mina föräldrar lämnat huset för att besöka den stora och mycket fascinerande staden medan jag stannar hemma. Har en mängd kläder som måste tvättas idag så man kan packa klart imorron.
//Jenny

Dagens lärdom:
Styrketräning förbränner kalorier löjligt länge efter träning.

Skulle egentligen blivit gymmet idag, men när man vaknade imorse hann man inte röra sig innan man kände hur trött musklerna var. Så en vilodag kändes helt okej. Man kan ju inte chocka kroppen med för mycket hårdträning efter uppehåll. Fick ganska nyligen ett sms från Cindy då påminde mig om någonting jag redan visste mycket väl. Om en vecka åker vi, plus några timmar. Om en vecka kommer vi båda vara så uppspelta så det är löjligt. Gud så underbart det kommer bli, längtar sjukt mycket samtidigt som man inte vill tänka allt för mycket på det. Ska jag vara ärligt skulle jag egentligen vilja packa nu, hur sorgligt det än låter. Men packningen är nästan halva nöjet, och såklart tiden efter när man pratar om allt man gjorde. Det kommer bli en magisk vecka!
//Jenny

Turkiet med dig kommer bli så jävla underbart så det finns inte!

Dagens lärdom:
Rohie tänder på tänder

Det går bra nu, iaf det mesta och det andra kan dra åt helvete. Idag var det gymmet med Rohie. Var en evighet sedan jag träffade henne så det var ju självklart hur roligt som helst. Vi båda hade en mängd med olika saker att berätta för den andra och jag misstänker att varken jag eller hon fick berätta allt som egentligen skulle berättas. Dessutom fick man köra Ekorren, något jag längtat efter länge. Imorron är man bjuden på bio, så romantiskt. Filmen heter Kyss mig och handlar om en tjej som upptäcker att hon är lesbisk precis innan hon ska gifta sig med sin fästman. Hoppas det inte finns någon dold signal bakom valet av filmen. På lördag ska det bli utgång eller middag, eller både och, med härliga flickor. Dessutom kan nedräkningen till Turkiet börja på allvar nu. Känns verkligen overkligt att vi ska dit, känns mer som en grej man bara pratar om och som aldrig blir av.

Det är lite halvkul att se på facebook att nästan hälften av ens bekanta är på Gotland nu, på samma ställe och festar sönder. Själv sitter man hemma och myser. Min fest kommer ju nästa vecka i ett annat land dessutom. Åh, gud vad jag längtar! Resten av kvällen ser ut på så vis att det blir film, A beautiful mind väntar efter maten.
//Jenny

Jag måste vara psykiskstörd, men det finns seriöst ingenting som fascinerar mig så mycket som huliganism. Jag kan förstå det mesta när det kommer till sport. Jag kan erkänna att det finns stunder då jag tittar på sport som jag blir så irriterad, frustrerad och verkligen känner hur någonting bubblar inom mig som jag vill få utlopp för. Jag skulle vilja smälla till någon eller något, men samtidigt som jag känner det vet jag att det inte skulle känna något till och att det bara skulle kännas riktigt löjligt efteråt. Dessutom vet jag hur fel det. Men när det går så långt så folk kliver över gränsen mellan att känna så/vilja göra något och agera står jag som ett frågetecken.

Jag kan faktiskt förstå resonemanget huliganer för och varför de agerar som de gör när dem har sådana åsikter, sådan tro och uppfattning. Men vad jag inte kan förstå är hur en människa kan tro och tycka som de gör. ”You don’t think, you just do it” var svaret en liten kille som knappt kunde vara 15 år gav när han fick frågan om han inte fruktade något. Det är en sjuk värld vi lever i, eller rättare sagt det är en sjuk värld de lever.
//Jenny

Nu ska jag berätta något riktigt konstigt. Om en kvart börjar en tecknad Scooby Doo film, som jag inte sett. Det är inte okej. Så ska snart bänka mig framför tvn för att ha 73 riktigt mysiga minuterar. Senare på dagen ska man träffa Rohit. Tydligen hade jag helt fel uppgifter vad det gällde henne och gymkort, så det ska bli ett pass på gymmet. Blir att besöka det stället tre dagar i rad då, kanske ska dra till på torsdag bara för att?
Nej, nu börjar uppladdningen inför Scooby doo.
//Jenny

Sedan jag och pappa var i London 2007 och såg Arsenal på Emirates har vi varje år vid ett upprepade tillfällen sagt att vi ska tillbaka. Det skulle egentligen ha ägt rum förra året, men då vissa komplikationer uppstod så var det inte rätt tillfälle. Jag hade redan innan vi åkte 2007 haft en drömmatch i sikte som jag skulle vilja gå på. Har varje år så fort spelschemat släppts kolla upp datumen för det mötet. Då det alltid varit i de kallare månaderna, som vi inte varit intresserade av, har just den matchen inte varit aktuell och därav lite grann uppskjutningen för resan. Men nu i höst klickar datumet perfekt! Så nu håller jag verkligen tummarna för att det hela blir av. Dels för jag så gärna vill dit och titta på fotbollen, kände verkligen grymt sug när man var där i våras. Men även just för att det är min s.k. drömmatch. Åh, det vore så roligt!

Nu ska man titta på Danny Dyer och ett av hans äventyr ute i huliganvärlden, dagens destination Holland!
//Jenny

Nu är det dags för mig att skriva de sista orden om detta mästerskap, så mina icke-fotbollsintresserade läsare får tyvärr stå ut med det.

Till och börja med måste jag erkänna att jag tillhör en av alla andra i den våg som får gåshud av att se Hammarström och hennes mål mot Frankrike. Media har en tendens att alltid förstora upp saker och ting när det gäller diverse sporthändelser. Dock är jag i stort sett helt säker på att det målet kommer bli en svenskklassiker. Det var inte bara viktigt, det var riktigt snyggt dessutom. Vad man har att säga om mottagandet i stora drag så var det ett rent skämt. Första frågan jag ställer mig är, varför Göteborg? Det var riktigt pinsamt med tanke på antalet, stämningen och framförallt upplägget. Det var löjligt stelt och pressat, kändes inte innerligt för fem öre. Förutom när Öqvist syntes i rutan, den tjejen får en alltid att skratta. Ett annat skämt var ju den symboliska gåvan som Seger och Dennerby fick av idrottsministern. Ärligt, varsin visselpipa hade varit en vettigare gåva än de där blombuketterna. Dessutom tycker jag att hyllningarna av Schelin är diskuterbara. Hon är bra och hon var bra i VM, men så bra så hon förtjänar överdrivet mer hyllningar än de övriga spelarna … nej så bra var hon inte enligt mig.

Den svenska VM låten?

//Jenny

Då var man hemma från dagens motion- och gympass. Körde på tuffare än vad man gjorde i torsdags, men är inte ens hälften så trött nu som jag var efter då. Dock var jag mycket tröttare på gymmet idag. Kom nog på den hemliga ingrediensen för ett lyckat träningspass, Supernatural. För det var precis det man gjorde idag, tittade och lyssnade på Supernatural. Nu sitter man i datorstolen och känner av en viss hunger. Samtidigt rullar Beetlejuice på tv:n, vad sjukt länge sedan jag såg den och det enda jag kommer ihåg var att jag tyckte den var läskig. Dock var inte det någon större chock för vi pratar ju ändå om mig för en herrans massa år sedan. Usch, börjar känna av en viss åldersnoja. Beslöt mig iaf för att man numera ska träffa varannan dag, med undantag från helger och nästa vecka. Hoppas jag ska hinna träna åtminstone en gång då, allra helst både måndag och tisdag.

Det slog mig precis att när jag inte har något liv, blir denna blogg nästan översvämmad med inlägg. Lite sorgligt, kanske borde försöka köpa mig ett liv i Turkiet, eller kämpa mig till ett för att göra en viss person lite glad …? Nu är det verkligen inte långt kvar innan resan. Gud vad jag längtar! Längtar dock inte till helgen, vilket inte beror på att man ska träffa Johanna. Nej, kommer ha så sjukt svårt att bestämma mig för vad man ska ha på sig de närmaste dagarna innan resan, då man måste se till att det som ska tas med är rent. Jag ska väl pallra mig upp nu och hitta något lätt och ätbart.
//Jenny

Japan vann VM-guld, det är ju helt sjukt. Ofta tycker jag, precis som många andra, att det är lite känns lite halvkontsigt när ett lag vinner mästerskap och anses vara de bästa då de inte mött alla lag, inte vunnit alla matcher och kanske haft en mycket lättare väg än övriga konkurrenter. Men när det kommer till Japan kan man inte säga någonting. De slog ut Tyskland, som anses av många vara världens bästa lag inom damfotbollen, de slog ut Sverige, som tillhör topplagen och sedan slog de USA, som även dem räknas som ett av de bästa nationerna. Det enda landet de inte mötte var Brasilien, och visserligen torskade de mot England. Men precis som sagt kan inget lag gå igenom en turnering utan att torska en match.

Det känns nästan som en liten askungesaga om ni frågar mig. Det var så oväntat och så häftigt att se Japans kämparglöd och inställning, både på och utanför planen. Säga vad man vill, men amerikanskornas straffar var verkligen bedrövliga. Trots den psykiska påfrestningen så tycker man att de borde slagit bättre än så, det var verkligen under all kritik. Men nu ska jag inte prata mer om fotboll. Dock måste jag påpeka att Hopes min var verkligen en fröjd att se.
//Jenny

Imorron är det en ny vecka och nya tag. Den inleds med att man ska lämna optimisten och dess tankesätt bakom sig och återgå till min mer realistiska med en snudd på pessimistiska tankesätt. Har kommit fram till att det är mer gynnsamt för min del, på alla sett och vis.

Tänker inte säga något mer än Marie Hammarström. Vilket jävla mål! Det gick inte att missa pappas glädje då det poängterades att hon kommer från den lilla hålan Glanshammar. Har egentlien massvis med saker man skulle vilja kommentera angående matchen, mest angående sågningen av Lindahl, Öqvist utvisning och Forsberg. Men tänker inte kommentera något av det där, för just nu är man alldeles för glad för bronset och upprymd efter målet och den insats av hela laget som höll hela vägen.
//Jenny

Herregud vad det finns konstiga människor. ”Jag är överdrivet förälskad i min pojkvän som jag bara känt i två dagar. Han är det bästa som har hänt mig och efter en vecka vet jag att det finns ingen som han. Jag kommer aldrig kunna älska någon mer än vad jag älskar honom, han är helt underbar, unik och den finaste människan jag någonsin mött. En månad senare förvandlades han till ett svin, det allra värsta svinet jag mött och jag hatar honom mer än något annat … trots det älskar jag honom fortfarande och vill ha tillbaka honom. Jag är så ledsen, så förstörd, mår så sjukt illa och gråter konstant. Jag blir nästan självmordsbenägen! Det här är den värsta tiden i hela mitt liv … Två veckor senare har jag funnit mannen i mitt liv, han är så underbar och jag älskar honom mer än vad jag älskat någon annan” Med tanke på hur vanligt detta beteende är så kanske det är jag som är fullkomligt onormal.

Hur som haver kan jag meddela för de intresserade att Hunter nu gått ut universitet och blivit chef för SCÄPO. Han har dessutom funnit kvinnan i sitt liv och tänker samma dag som hon går ut universitet be henne flytta ihop med honom och fria. Snacka om att han lever drömlivet. Men allt detta kommer ske efter att Sverige vunnit bronsmedaljen. Som en liten instickare kan jag tillägga att jag fullkomligt älskar att jag döpte min sim till Hunter innan jag hann tröttna på spelet och lät det samla på sig damm i hyllan.   
//Jenny

Jag har blivit en riktigt dramanörd när det kommer till filmer. Igår såg jag Benjamin Button, nu tittar jag på Seven pounds och de senaste dagarna har jag haft ett löjligt sug efter att se A beautiful mind. Kanske slår på den efter fotbollen, om jag nu kommer kunna slita mig ifrån the sims dvs. Nu när man började tänka på andra filmer lockade även min favoritfilm, The legend of Bagger Vance.
//Jenny

Jag vet inte - jag vet inte - jag vet inte

Efter att ha läst några texter som jag själv skrivit för några år sedan har jag kommit fram till en sak, jag hade ett mycket roligare liv när jag gick i grundskolan. Hur sorgligt är inte det? Suck, varför ska man ha så bråttom att växa upp?

Har nördat sims idag, så nu har min lilla Hunter börjat på universitet. De växer verkligen upp så fort. Ska nu spela lite till och sedan göra några små hussysslor innan det är dags att titta på Benjamin Button och hans otroliga liv. Har hört att den filmen ska göra en helt mållös, vilket jag tvivlar starkt på. Men håller tummarna för att den är bra iaf.
//Jenny

Tanken var att man skulle dra till gymmet idag igen. Men när mobilen ringde imorse halv nio stängde jag av ljudet och lät mig sova så länge som man tilläts innan den började skrika igen. När den ljöd för andra gången kände jag ”nej, jag orkar inte” och stängde av den helt. Vaknade sedan upp igen 11:57 med en löjligt trött och något ömmande kropp, träningsvärken var ett faktum och av den anledningen beslöt jag mig för en vilodag. Medan jag som vanligt låg kvar i sängen började jag fundera över mina drömmar som verkar vara överdrivet påverkade av mina och Cindys aktiviteter. Eller vad säger man om en dröm som handlar om att vi sitter på stranden och rätt som det är får Tyska zombiemumier och några enorma spindlar som sällskap? Så får vi inte glömma ormen som Cindy så snällt ställde sig i vägen för så jag skulle slippa se den.

Efter det stördes man av ett telefonsamtal från ytterligare någon modellskitgrej som man hade fått ett presentkort. Snacka om att de försöker locka folk nu. Hur som helst var man lite smartare denna gång och tackade nej till erbjudandet. Känner faktiskt ett litet sug efter att nörda sims nu.
//Jenny

Av någon konstig anledning känner jag för ännu mer motion idag ...

Idag var det premiär för en av de tröjorna som köptes i London. Lite pinsamt att man ännu inte använt vissa av de plaggen. Kan erkänna att det nu enbart är en tröja kvar som inte använts. Vilket är en riktig fintröja, nämligen en av de Arsenaltröjorna som införskaffades. Hur som haver så hade man inte på sig Little miss tröjan mer än fem minuter innan pappa fann texten oerhört underhållande och började retas. Ibland älskar jag verkligen min far.

Vad det gäller min och mammas skojakt kan jag erkänna att vi kom hem med några fler par än vad det tänkt från början. Dock är de alla lika välkomna hem till mig och min enkla boning. Vi kommer ha ett roligt och fartfullt äventyr, det vill jag lova! Next på dagordningen är den långa väntan på mat ...
//Jenny

Sedan Sverige gick som segrare ur sin grupp utan en enda förlust och en enda tappad poäng har jag predikat för en mängd olika människor vid olika tillfällen och sagt att Sverige inte kommer ta guld. Av den enkla anledningen att man inte kan gå igenom ett mästerskap obesegrade eller utan en enda tappad poäng. Det är en gyllene regel när det kommer till sportvärlden. Dock måste jag erkänna att jag tillhörde en av dem som trodde på en final, faktum är att jag redan var där i tankarna. Jag är så besviken på svenskorna samtidigt som man inte kan har den rätten. Alla lag, oavsett nivå gör skitmatcher. Det gäller bara att tajma den så det inte förstör slutresultatet av turneringen. Vilket Japan gjorde, deras förlust kom i den sista gruppspelsmatchen och sedan lyckades de slå ut både Tyskland och Sverige. I slutändan handlade det inte om spelförmåga, utan om statistik. Det är ganska komiskt hur det fenomenet förekommer för alla lag i alla möjliga nivåer. Vissa matcher klaffar allt och man håller världsklass, andra matcher går saker och ting så åt helvete att man verkar ha tappat förmågan att både springa och passa.

Tycker dock det är riktigt roligt hur mina föräldrar känner mig så pass väl så det vet att när min irritation för sport når en viss nivå är det bäst att sitta tysta och försöka ignorera det jag säger, iaf om man inte känner extremt modig. Jag hade så mycket hellre sett en bra, spännande och jämn match som avslutats med en förlust. Men tyvärr så blev det inte så. Man kan inte skylla på något mer än just att varje bra mästerskap kräver en förlust. Segers avhopp och Fischers avstängning och definitivt inget man kan skylla på och inte heller Schelins virus. Det är bara löjligt att påstå att de faktorerna påverkar så mycket. Det är spelare på elitnivå. För att inte tala om fjanteriet om ospelbara spelare pga. skavsår. Bit ihop och kör din jävla mes, det var de snällaste orden jag fick höra så fort jag gjorde en minsta antydan om mina blödande skavsår. Aja, nu är det match om tredjepris som gäller på söndag. Förespådde redan idag när första matchen var klar att Frankrike inte skulle orka rycka upp sig efter den tuffa förlusten och därför sluta på en fjärde plats. Hoppas man hade rätt om två saker idag.
//Jenny

Just nu är det paus i fotbollen. Förutom att det är lite halvkul att se en släkting springa runt på planen måste jag vara ärlig och säga att Sveriges spel är rent utsagt pinsamt. Underskattning så det bara skriker om det. Öqvist ska dock ha en eloge för 1-0 målet, riktigt snyggt. Men ett bättre betyg än så blir det inte i första. Min personliga åsikt är att byta ut Forsberg mot precis vem som helst. Hon har sprungit runt, vad det känns som, halva halvleken med någon form av skada och bara rört till det på sin kant med fel passningar och total missbedömningar. Ryck upp dig eller bli utbytt. Det kan bara bli bättre i andra, och det hoppas jag verkligen att det blir.

//Jenny

Dagarna bara flyger förbi och nu är det enbart två veckor kvar innan jag och Cindy drar iväg. Helt galet är det. Ska väl köra en snabbare update annars börjar folk klaga, har redan fått lite klagomål här och vart. Återigen förstår jag inte riktigt varför jag ens har en blogg och varför folk ens läser den. Måste väl vara mitt behov att synas och visa min existens som Alfred sade.

Gårdagen spenderades med Johanna, skulle bli långpromenad men det elaka regnet satte stop för det. Istället fick vi gömma oss under träden tills vi lyckades ta oss hem till mig då det blev film. It’s a boy girl thing blev det, en riktigt underhållande film må jag säger. Har sett den ett antal gånger nu och tycker den är minst lika bra som första gången. Idag var man med mor och far och shoppade lite inför resan, kom hem två par shorts, ett par skor och två känningar rikare. Så nu har man nog det som behövs i klädväg. Dock är man ju tjej, så det kan aldrig bli för mycket. Tog en sväng förbi mormor och morfar och hälsade på innan man åkte till Cindy för att beställa taxfreen. Nu har man gansak så precis kommit hem, ska prova de nya kläderna, äta mat och sedan titta på fotbollen. Nu fick jag lust att se A beautiful mind …
//Jenny

Jag både föraktar och beundrar dig ...

Starten på allt. Det allra första Supernatural avsnittet jag såg, mitt i natten. Kommer fortfarande ihåg den delade känslan man hade för serien. Ett år senare vågade man börja titta den och föll pladask.

Just nu är jag hungrig, så pass hungrig så jag var tvungen att ta en paus i min städning. Vet inte riktigt hur jag kommer klara av att städa en hel bostad då jag flyttat hemifrån, med tanke på hur noggrann och seg jag är när jag väl städar. Om man väl gör ansträngningen att städa ska man göra det ordenligt, vilket är lite mitt motto under dessa svåra tider. Insåg en ganska så sorglig sak medan jag städade. Trots att jag inte är ett fan av mjukisbyxor, så har jag för många par. Fann hela nio stycken i garderoben och då vet jag att ytterligare ett par ligger i tvätten och ett ska inom en snar framtid dimpa ner i brevlådan.

Sitter just nu och längtar 2½ vecka framåt. Som vanligt blev det prat om den framtida resan igår när man umgicks med Cindy. Det kommer bli så sjukt najs så det finns inte. Varesig vi gör allt som vi sagt eller om det totalskiter sig så kommer den veckan äga. Vad som gjorde mig riktigt glad var att man igår fick tillåtelsen att ha med mig mina kilklackar. Äntligen säger jag bara.
Nu håller jag på att svälta ihjäl, vart är maten?

//Jenny

Riktigt underbart att jag vaknar upp en timme innan matchen börjar. Fick mig faktiskt en liten chock när man greppade efter mobilen för att se om det var alldeles för tidigt eller om man kunde slänga iväg ett sms till Cindy. Kom i sängs en aningen sent återigen, och drömde ett flertal obehagliga drömmar. Skyller allt på Cindy för att hon berättade om hennes gulliga mardröm igår. Gårdagen var annars löjligt mysig! Älskar verkligen dagar som såna. Underbart väder, man umgås med nära vänner, kör på spontansaker som egentligen inte är värsta grejen men de får en att känna sig så fri. Så underbart mysigt!

Nu ska man tvinga sig själv upp ur sängen, dissa postkodkampen och duscha innan det blir dags för mat och fotboll.
//Jenny

Samma tid som min mobil brukar ringa på vardagarna för att väcka mig så man ska hinna till jobbet satt jag i bilen på Ågestavägen på väg hem. En kvart senare, sisådär runt fem hade man krupit ner i sängen med en aningen skuldkänslor för pappas beslut att inte somna om. Trots att han flera gånger om försäkrade mig att det inte gjorde något för han hade semester och han tyckte det var skönt. Fyra timmar senare vaknade man upp, klarvaken och kunde inte somna om. Vad orsakade detta händelseförlopp?

Jo, först och främst skulle jag och Cindy ut för att fira semestern och de fyra avklarade veckorna på jobbet. Tanken var att vi skulle äta på en specifik restaurang, men eftersom den var så pass fullsmockad så vi inte ville trängas fick det bli Kinahörnet bredvid. En aningen fail, men mysigt! Åkte sedan hem till Emma där Johanna skulle firas med tårta och presenter. Hon blev riktigt glad och chockad över vår present, och en aningen rädd innan hon hunnit öppna det. Vi anlände till klubben vid elvatiden och då vi inte kom tillbaka till Huddinge förrän halv fem så är det nog ganska glasklart att vi hade det riktigt roligt. Nu ska försöka hitta något gott att äta, sen får man se vad man gör av dagen. Jag är ju trots allt ledig nu.
//Jenny

Igår kröp man ner i sängen tidigt, redan innan 22:30. Somnade sedan relativt fort, var verkligen löjligt trött. Vaknade sedan upp vid halv sju, somnade om och vaknade sedan upp med jämna mellanrum tills mobilen ringde 11:13. Hade ingen lust att svara när jag väl insåg att den ringde så lät det gå. Upptäckte en kvart senare att någon hade ringt på dolt nummer. Ogillar det verkligen starkt när folk ringer på det viset. Eftersom människan inte ringt igen antar jag att det inte var något viktigt.

Hade egentligen planer på att städa eller sola idag, men har verkligen ingen lust med det. Lever fortfarande i ”jag jobbar” perioden. Då jag får för mig att det är lördag och man endast har två dagar att njuta av ledighet innan arbetet börjar igen. Vilket gör att man överrumplas av en gasnak så underlig känsla när man väl inser att det är fredag och på måndag är man ledig.
Nu ska man försöka hitta något att äta och bestämma sig för vad man ska ha på sig ikväll.
//Jenny

Jag ska vara ärlig. Jag är fortfarande arg, riktigt jävla äckligt förbannad. Kalla mig muppig, kalla töntig, kalla mig vad som helst, men enligt mig så rör man inte historien om De tre musketörerna. Man ändrar inte en enda sak, utan låter handlingen och stuket vara detsamma. De tre musketörerna ska vara charmigt och gammeldags. De ska slåss med svärd, på det viset man slogs med svärd på den tiden. Inget annat vapen ska förekomma, om inte möjligtvis någon pistol och i extremfall en kanon. De ska definitivt inte hoppa runt och leka torpedninjor och flyga runt i otroligt omogna och fula luftskepp. Kvinnorna ska vara mesiga och gömma sig bakom männen medan de gör upp om sin eller andras heder. Berättelsen ska vara spännande, charmig, töntig om man så vill kalla det, förutsägbar men med något överraskningsmoment … men framförallt ska man känna igen den från original berättelsen. Nej, fy farao vad jag är arg! Filmen kanske är bra, ska inte såga den på så vis. Men den kommer aldrig, aldrig någonsin ses i mina ögon som en film om De tre musketörerna. Hur bra den än må vara så kommer den aldrig klassas som det.

Dessutom verkar inte en enda av skådespelarna passa i sin roll av det lilla jag sett. Vad det gäller utseendet saknar samtliga "musketörer" det, ska bli spännande att se hur de gestaltar de individer som jag håller så varmt om hjärtat.

//Jenny

Dagens lärdom:
Hur man fuskar i sex, tryck två gånger på x-knappen

Äntligen, äntligen säger jag bara! Denna vecka kändes olidligt lång, men nu är den äntligen slut. Visserligen är det fredag imorron, men idag gick vi på semester då vi fick ledigt imorron. Ska bli så skönt att slippa kliva upp löjligt tidigt varenda vardag, att slippa stå ute i den hettande solen, att slippa kratta, men framförallt ska det bli skönt att få vila ut.

Skulle egentligen ha städat våningen igår eftersom man fick finbesök idag. Men var alldeles för trött för det, så lät det vara. Slängde undan lite saker snabbt idag efter duschen, men så mycket finare blev det inte. Borde verkligen städa rummet, det har behövts länge. Kanske orkar med det imorron, om man inte ska försöka sola. Ska vara ensam hemma hela dagen då mor och far ska på begravning medan jag och min bror stannar hemma. Det låter hemskt, men jag skulle verkligen inte klara av något sådant. Nej, istället ska man ligga hemma, sova ut och sedan njuta av friheten. På kvällen ska det bli middag med Cracky och sedan utgång för att fira Johanna.

//Jenny

Såg precis trailern till den nya musketörfilmen. Har gått runt hela dagen och velat se den, men valt att spara den tills man kom hem just för att man skulle kunna få den mest optimala upplevelsen. Har väntat på den denna film i över ett år nu, eller rättare sagt har väntat på den i flera år. Har varit riktigt förbannad att en nyinspelning inte skett sedan den 1993, men när nyheten nådde mig för ett år sedan sprack jag nästan av glädje. Har sedan dess kämpat för att inte låta förhoppningarna ta över och bli mer än skyhöga. Har blivit allt värre ju mer premiärdagen i september närmat sig.

Men nu när jag sett trailern är besvikelsen ett faktum. Jag är så fruktansvärt arg och irriterad så jag finner inga ord. Varför ska varenda jävla film nu för tiden vara så överdrivna i sökandet efter den mest spänningsfulla och coolaste filmen? Allvarligt talat, varför i helvetet tar man en perfekt berättelse, som är av de få odödliga klassikerna som existerar, och gör om den till någon sjuk och jävligt pinsam film? Det är som att skratta Dumas rakt upp i ansiktet. Okej, om man vänder och ändrar lite i historien. Men skärp er! Historien ska utspela sig på 1800-talet i Frankrike, inte i något jävla fantasiland! Nej usch, jag är så arg och besviken att jag nästan vill börja gråta. Paul W.S. Anderson m.fl. ni har gjort bort er. Filmen kanske slår, blir stor, känd, omtalad och drar in miljarder … men ni har fortfarande gjort ert livsmisstag. Kan man inte leverera ska man ge fan i klassikerna, så enkelt är det!

Dagens lärdom:
"Hon skruvar den, tungt!" Östermalmspojkar är tydligen lätta att imponera.

Film var det, Clash of the titans blev det. En helt okej film. Dock en aningen för rörig och "det här ska vara ap-löjligt-stört-coolt" för min del. Nu har jag precis som väntat lyckats drgit på mig en huvudvärk. Så ska nu invänta att klockan rinner iväg en aningen och sedan krypa ner i sängen. Kommer bli löjligt skönt!

Gårdagens känsla sitter fortfarande kvar, dock gäller det nu helt andra saker. Fast samtidigt inte. Hur som helst har jag bestämt mig för att inte vara butter, även om jag vill vara det. För imorron ska jag träffa Johanna, vilket man inte gjort på hela tre veckor nu. Har inte fått ett endaste livstecken ifrån henne heller. Men idag kom det, det som man väntat så länge på. Nu är festandet varje dag slut för min del och det lär inte bli någon dricka på länge. Ska hålla ut ända tills på fredag då man ska ut och fira den hemkomna och nyblivna 20åringen.

//Jenny

JOHANNA ÄR HEMMA! GAAAAAAH! LYCKA!

Jag har absolut inte alls saknat henne ...

Resten av kvällen ska man vila och ta det riktigt lugnt. Funderar på att slå på en film efter maten och mysa till det med något gott. Får se om man har någon bra på G, annars blir det väl en klassiker. Förhoppningsvis blir det att sova tidigt idag, vilket är bara härligt då jobbet börjar som vanligt imorron klockan 6:00.

//Jenny

Städning var det, men så blev det inte. Åkte istället iväg med mor och far för att titta på en solstol, kom istället hem med en resväska som jag för övrigt fullkomligt älskar. Sedan blev det middag hos mormor och morfar. Åkte hem ganska tidigt då jag bara blev tröttare och tröttare. Bli en tidig kväll för min del, vilket inte alls är något större fel. Är korpenturnering och tåget går 8:24, så en ordentlig nattsömn är inget man bangar på.

BSV - år 2009 cupvinnare

Bästa idag var när man ringde Angela och snackade korpen med henne. Frågade om hon kunde imorron, vilket hon ville men inte kunde. Hon lätt jätteglad över förfrågningen och sa att jag absolut skulle ringa henne nästa gång det var match och vi behövde en målvakt. En halvtimme efter att vi lagt på fick man messet från henne då hon skrev att hon inte hade den blekaste aning om vilken Jenny jag var. Hon är ju bara för rolig.

//Jenny

Irriterad, är det rätta ordet just nu. Irriterad på mig själv för alla de småsakerna som bara ligger och gnager i huvudet. I just denna sekund är det fotbollen som är i fokus. Längtade verkligen till dagens match igår, men nu har jag inte haft någon större lust att göra den lilla ansträngningen som krävs för att komma in i matchen. Trots att jag tror att det är/kan bli en riktigt bra match så orkar jag inte. Vilket gör mig ännu mer irriterad. Ska snart slå upp både dörren och fönstret och göra ett nytt försök till andra, om inte det funkar får man använda den irritationen till städningen som aldrig annars verkar bli av.

Nu borde man väl egentligen skriva om vad som gjordes igår, men det känns bara larvigt och töntigt så istället väljer jag att låta bli. Kan istället återigen påpeka och upprepa för mig själv att igår var det sista dagen med småungarna på jobbet. Nu återstår endast en måndag, en tisdag, en onsdag, en torsdag och en fredag sedan har man lov! Då är det mindre än 3 veckor kvar innan jag och Cindy drar iväg och jag längtar sjukt mycket till dess. Önskar att man kunde låta bli, men det går bara inte. Fy fan vad underbart det kommer bli.

//Jenny