Superhjältar är något jag alltid varit svag för, och då pratar vi filmer och serier såklart. Det är en av de störningarna man fått för att haft en storebror som förebild genom åren. Även om min bror inte varit så överdrivet intresserad av sånt så har det lilla intresset fastnat hos mig och expanderat så det bara skriker om det. Imorse t.ex. blev jag överlycklig då man fick se slutet på en tecknad film om The Green Lantern. Sedan har det alltid varit ett måste för mig att se alla MARVEL filmer även om jag inte har höga förväntningar på filmerna. Som tur är har man lyckats övertala Johanna att se The green lantern, nu är det bara Captain America som ska övertalas och sedan är man nog lugn för denna våg av superhjältar. Detta erkännande kommer nog inte direkt som någon chock med tanke på mina omogna tröjor jag har liggandes i garderoben och mitt ständiga sökande efter fler.

Dock finns det en hjälte som jag aldrig riktigt fastnat för. Vilket är ganska underligt eftersom han ändå är en av de absoluta favoriterna, men Stålmannen har aldrig riktigt slagit hos mig. Batman är den absoluta favoriten av en mängd olika anledningar, den allra största är att han egentligen är en vanlig människa. Men nu ska jag inte nörda ner mig alldeles för mycket genom att analysera superhjältar.
//Jenny