Följde med min mor på vad som skulle ha varit en snabb tur till plantagen för att titta på parasol till min uteplats. Turen blev något längre då vi beslöt oss för att även ta en tur in på IKEA, vilket resulterade i middag och kanske några onödiga inköp. Vad som dock inte var onödigt var min blåa lykta som mamma bokstavligen avskyr. Men jag älskar den och nu står den utanför mitt fönster och lyser upp tillvaron med sin färg. Under hela denna färd hade man en låt på hjärnan, eller rättare sagt två meningar som spelades upp om och om igen och som gjorde det omöjligt att inte sjunga lite tyst för sig själv ibland. Så just nu spelas Never say never med The Fray på repeat hos mig ifall någon var intresserad.

Sedan man kom hem har jag överbelastat mig med diverse uppgifter som jag annars skjuter upp. Har sprungit runt som en liten duracellkanin och utfört de enda och det andra. Tror det hela handlar om att jag egentligen borde plugga, men har absolut ingen lust med det. Så försöker istället hålla mig sysselsatt med andra viktiga uppgifter. Dessutom börjar hockeyn snart och då är pluggning förbjuden, iaf idag. Men nu ska jag återgå till mitt ganska så tråkiga och ointressanta liv … om man nu inte heter Jenny och råkar lida av psykiska störningar pga. sin uppväxt.
//Jenny