Allt om Jonas Ernelind skärmmer mig, på riktigt. Men vet att om man stannar kvar i det träkset kommer saker och ting bara bli värre. Istället vill jag kommentera att jag läsa en speciell blogg idag. Den fick mig som vanligt att höja ögonbrynet och sedan börja skratta. En del människor är bara för sorgliga ... tyvärr. Tittar just nu på BB, fy fan vad hemskt att vara instängda så länge som de varit. Tänk att inte ha hört något alls från omvärlden. Inte det minsta. Varken små eller stora saker, och att inte fått prata med sina famlijemedlemar och vänner på så lång tid. Helt jävla sjuk!

Jag känner en viss saknad efter mina favoritsytrar. Var alldeles för länge sedan man träffade någon av dem, vilket måste ändras! Så Jonna och Cindy ni kan ju göra förbereda er på ett desperat sms från mig inom de närmaste dagarna.
//Jenny