Tror aldrig att vägen från busshållplatsen och Eriks lilla väg varit så lång. Om jag ska vara ärlig så vet jag inte riktigt vad det var som fick mig att fortsätta springa och orka hela vägen, men nu i efterhand är jag jävligt stolt. Såg rätt så mörkt ut ett tag där och var så trött så jag missade t.o.m. den överkörda ormen och den eventuella extra energin jag hoppades på vid synen av dess kvarlevor. Hur som helst kom allt tillbaka härligt nog när jag sprang in på min lilla väg, blev så glad så man orkade med en spurt upp för backen utanför huset. Finns få saker här i världen som kan göra en så lycklig som shopping och endorfinkickar.

Nu har man gjort sig förtjänt av några riskakor, pago och ytterligare ett avsnitt av den kassa och något vulgära serien Camelot. Den serien är inget jag rekommenderar efter ett avsnitt. Dock är jag för deprimerad över att alla mina andra serier nu slutar och suget efter tidsfördriv är alldeles för stort för att man ska kunna total dissa den.
//Jenny