”Lägga oss tidigt?” frågade mamma igår när vi båda satt helt döda i soffan. ”Mmm, kanske” blev mitt svar eftersom jag vet hur det blir när jag bestämmer sådana saker, jag lägger mig alldeles för sent. Men igår var det ingen vanlig dag. Började med att man somnade i soffan och sov igenom 1½ period plus en paus, vakande upp några minuter innan slutet och hann se Djurgården vinna. Innan klockan var halv tio hade jag redan hunnit borsta tänderna, bytt om, värmt värme kudden och tvättat bort sminket. De som känner mig vet att jag aldrig sover någon annanstans än i min säng under natten om jag inte är sjuk eller halvdöd. Mamma blev självfallet orolig och undrade ifall jag var sjuk. Men jag ignorerade hennes moderliga instinkter och gick istället raka vägen ner till mig, kröp in under täcket och sjönk in i min dvala. För första gången på flera år somnade jag frisk innan klockan var tio.

"Han gör mitt liv just nu"

Sov nästan elva timmar, när man vaknade låg man kvar och myste i sängen tills jag blev tvungen att kliva upp. Hoppade på bussen som gick 12:55 från mig mot Huddinge. Mötte sedan upp Johanna så åkte vi in till stan och gjorde det vi brukar göra. Gick runt, pratade om allt mellan himmel och jord och fikade. Vi fann oss ett nytt favoritfik, och som vanligt var det ett antal människor som överdrivet intresserade lyssnade på våra konversationer. Det märktes även tydligt att det var torsdag eftersom vi sprang på flera konstiga människor. Han som tog priset var killen som beslöt sig för att ställa sig rakt framför oss utanför centralen mot bilvägen och slå sig en drill. När man hoppade på den älskade bussen 742 så var lyckan total. Dels för man slapp umgås mer med Emma och Johanna, men framförallt för jag äntligen fick lyssna på min låt.

Nu ska man spela lite fifa!