Under mitt eftermiddags spelande så insåg jag en sak, DW är inte längre roligt att spela ensam. Speciellt inte nu när man inte har så många gubbar att välja på. Därför beslöt mig för att gå ut på en promenix och svänga förbi mormor och morfar igen. Allt för att minimera risken att under kvällens dejt tröttna på mina favoritasiater och dess livsmål.

Hos morföräldrarna fick man ta hand om några rester från gårdagen. Mormor försökte även få mig att inse att vad jag än gör och hur jag än bete mig kommer mannen i mitt liv en dag bli gubbe. Men jag vägrade att acceptera det. Dessutom fick man digga loss lite grann med morfar medan vi lyssnade på en av mina sysslingar och den låt han lagt upp. När jag kom hem igen upptäckte jag till min fasa att all snö nästan försvunnit utanför min dörr. Vilket betyder att jag numera inte kan upptäcka ifall någon klampar runt utanför mitt fönster, så nu är det fritt fram för alla läskiga stalkers att besöka mig utan att riskera att bli upptäckta. Nu blir det mat och sedan får man snällt sitta i rummet och invänta att min lilla smultronpaj ska dyka upp.

//Jenny