Kom nyligen hem från mormor och morfar. Besöket där lärde mig en sak, jag hade valt helt fel kläder. Kjolen jag hade på mig är inte till för kalas eftersom den inte var nådig att ha på sig efter man smaskat i sig en eller två saker. Men å andra sidan ska man inte klaga eftersom det inte finns något härligare än att efter ett sådant missöde komma hem och byta om till mjukisar. Besöket fick mig även att inse vilket härligt ärlig liten sak jag har till kusin. Idag påpekade han återigen hur jag liknar en viss karaktär i Sagan om ringen trilogin. Dessutom sa han en sak till mig som jag fortfarande inte vet hur jag ska tolka. ”Jenny, du är fulare i svarta ögonfransar. Det är sant!”, tror att han egentligen syftade på ögonskuggan och inte mascaran men man vet ju aldrig med den saken.

Hann hem för att se slutet på hockeyn. När Färjestad sköt in 4-2 målet skrek jag av lycka men överröstades fort av mamma och pappas skratt. När vi alla tre lugnat ner oss sa pappa det vi alla tänkte, ”skadeglädje är den sanna glädjen”. Med det syftade han på att mormor bara var några sekunder från att vinna 350 kronor och mitt vrål var enbart av glädje eftersom hoppet för mig att kamma hem potten fortfarande lever. Kalla mig girig och barnslig, men det är inte okej att någon annan än jag vinner den potten. Jag har vakat över den och fått agerat bookie alldeles för länge nu för att släppa ifrån mig den.
Nu är det sudden death mellan LHF - SAIK och sedan ska man spela DW!

//Jenny