Vet inte riktigt hur jag ska förklara känslan jag fick för ungefär en timme sedan. Kände av en viss lättnad medan en väldig frustration bubblade upp inom mig. På ett dygn, eller rättare sagt på några få timmar har jag och Sandra gått från ett säkert underkänt till ett starkt G, med chans på VG. Det ensamt tycker jag är ett tydligt bevis på vilket otroligt bra handledare vi hade turen att få.  Är just nu så glad och lättad att det ändå verkar klaras av nu innan sommaren, dock kvarstår irritationen på den där idiotkärringen.

För ett år sedan ...

Min del som skulle fixas innan fredag är så gott som klar. Har en liten sak som ska tilläggas men tar nog hand om det imorron innan man ska iväg på det stora äventyret. Imorron tar lilla Cindy studenten. Tänk så fort de växer upp! Då ska man återigen stå på en gräsplätt i centrala stan och skrika med familjen Ah medan en av döttrarna kommer springandes emot en. Den ångesten man kände av inför morgondagen är som bortblåst nu, vilket är mer än skönt. Så det lär bli en minnesvärd dag fylld med glädje.
//Jenny