Stressigt värre. Nu är man iaf hemma efter en heldag av experiment. Det var riktigt roligt, men ack så krävande när sömnen och energin svek en. Allra roligast blev det efter lunch då flamsande tog över och vi blev den super ambitiösa gruppen vår lilla trio alltid är (+ Robert nu). Hem fort eftersom tider ändrats. Maten slängde man i sig och sedan fick mamma agera avreageringsplank när man släppte ut ett vis antal känslor om allt möjligt. Fick även höra den hemska nyheten att vi tydligen beställt ny bil. Nästa vecka anländer den, vilket betyder att det snart är dags att säga farväl till mina älskade SWX. Helt ärligt, det är sorgligt.

Det är faktiskt helt otroligt hur de få timmarna jag och Rohie spenderat i gymmet redan gett resultat. Har märkt det på en hel del olika saker, framförallt när et kommer till en av de två punkter som jag saknade mest fysiskt när jag slutade sparka boll. Tro inte att detta glädjebesked kommer få mig att lugna ner mig angående träningen. Nej, nu ska det bli hårdträning. Ska komma i samma form som man hade när man var på topp och sedan sikta ännu högre. Man ska ju alltid sikta mot månen, för missar man hamnar man alltid hos stjärnorna. Iväg till gymmet nu! Bäst för Rohie att hon kommer i tid.

//Jenny