När man blivit lämnad av Jonna och Cindy utanför deras hus fortsatte vandringen hemåt. Gjorde en ren chansning och ringde upp Karin, det samtalet var för ovanlighetens skull långt. Hela sju minuter! När det hade avslutats hann en hel del saker ikapp en som man ännu inte hunnit bearbeta och när sådana saker inträffar är det aldrig kul, iaf inte om man heter Jenny. Skönt att lilla Karin är den sanna vännen hon är och finns alltid där. Även om det handlar om de mesta patetiska sakerna.