Preics som jag brukar så hade jag lyckats förtränga mer än halva sista avsnittet på den förra säsongen. Min allra största och viktigaste fråga besvarades redan långt innan slutet på avsnittet. Likaväl som jag blev tårögd förra gången så försökte tårarna leta sig fram även denna gång. Men använde mig då utav selektivt medvetenade och lät hungern flöda på istället. Är så stört spänd på dagens/morgondagens avsnitt. Samtidigt som jag inte vill se. Jag vet att avsnittet kommer vara så stört bra att jag troligtvis kommer sitta med öppen mun i flera timmar efteråt. Men avslutet på säsong fem var så bra, så jag hade nöjt mig om det hade avslutat hela serien. Visserligen så vill jag inte att det ska ta slut än, inte på långa vägar! Har inte fått nog av Winchester bröderna ännu.

Innan jag började titta på Supernatural så skedde något som fick tankarna att börja vilma runt igen. Jag trodde jag hade glömt, jag hade glömt. Men sedna kommer det där greppet som vägrar släppa taget. För att citera Chuck, "Nothing ever really ends ... does it?"

//Jenny