En aptitretare

2010-09-13 @ 16:11:19
Jag förstår verkligen inte varför jag inte äter min lilla matsäck jag tar med mig till varje föreläsning. Det är inte direkt så att jag inte känner av hungern när det börjar lida mot sitt slut och dessutom vet jag att  så fort jag kommer hem bryter depressionen pga. energibrist ut. Men nej då, äta under föreläsningens rast är helt onödigt. Dagens föreläsning var den roligaste hitills. Första timmen bara flög iväg, belv chockad när Lennart försäkrade oss om att vi snart skulle få en rast. Den andra timmen kändes dock en aningen längre, men inget klagomål alls. Fick traska hem i det underbara vädret som drabbat Sverige. Stötte på en underlig bil och trodde nästan att jag skulle bli knivstucken av en nerknarkad nekrofil, men som tur var så överlevde jag.



Håller som sagt på att dö av hunger och tänkte ringa far för att se vilken tid han tänkte komma hem så jag kunde ha ordnat maten till dess. Men som vanligt så är han okontaktbar på sin mobil och kontortelefon. han lär väl upptäcka att någon sökt honom när han kliver innanför dörren får se min arga blick och sedan höra min något irriterade fråga vad han ska med en mobil till.
Kan iaf glädjas över att min inlämningsuppgift är nu klar. Har sedan två nya kapitel att översätta och jag är inte ens klar med det första ännu. Orkade inte med något plugg igår, så det fick vara. Tv-pucken och allsvenskan var det som gällde. Fick mig ett riktigt gott skratt åt kebaben. Småkillar kan vara roliga ibland. Fick även höra att min kära storebror var nära att medverka i tv-pucken. Nej, nu ska jag titta på någon rolig serie och gråta i kör med min mage.
//Jenny
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback