Jag visste inte vad jag skulle ta mig till när det återstod 18 minuter kvar av handbollsmatchen. Jag var så nervös så 8 minuter senare skakade jag och kunde inte stå rakt upp, utan vinglade mig fram när jag sprang ner för att hämta mitt lypsyl. Sa till mamma när andra halvlek började att när matchen var slut skulle man antingen vara så förbannad så det finns inte eller så skulle man vara ”JAAAAAAAAAA!”. Lyckligtvis fick man uppleva det sistnämnda, men fy farao vad jobbigt det fram till dess. Nu spelar det nästan ingen roll hur det går imorron, Sverige har för första gången tagit sig till både semi och final, de har slagit Norge, Ungern och Rumänien. Men visst hoppas man på ytterligare en seger, de skulle så vara värda det. Fick gåshud när signalen löd och svenskorna skrek av glädje och den danska publiken reste sig upp. Helt otroligt hur man kan känna så för sport.
Nu blir det att zappa mellan den andra semifinalen och hockeyn, Sverige – Finland. Bara att tagga till nästa prestige match.

//Jenny