Jag hatar verkligen att det finns vissa personer som kan förstöra låtar för en. Först var A drop in the ocean och nu är det What about now. Helt ärligt så tror jag allt kommer finnas kvar. Du kan dyka upp om tio - femton år och göra mig lika förvirrad som du gör idag.

Ord kan inte beskriva den ilskan som bubblade upp inom mig idag när jag skulle läsa sportdelen. Jag är så extremt trött på snacket, hyllningarna och allt som tillhör. Zlatan, Zlatan, vad har du egentligen gjort för att få all den uppmräksamhet av svenska pressen och alla s.k. experter? Önskar att det fanns en Wikegård i fotbollsvärlden som kunde skjuta ner alla med sina snabba och kvicka svar och kommentarer.
Kom faktiskt ganska fort över min ilska och tog som planerat en sväng över till mormor och morfar, där resten av dagen spenderades. Jag älskar verkligen min slält, trots att de ganska ofta kan driva mig till vansinne. En av deras favorit sysselsättning är att reta gallfebern ur mig. Jag skojar inte, alla av de manliga könet i min släkt älskar att reta och driva med mig. Men trots de tuffa livet så överlever jag.
Sitter nu och väntar på att Snapped ska börja, hoppas att det är några intressanta avsnitt idag. Känner att jag just nu balanserar på en farlig lina med mitt humör och välmående. Men om jag nu ska lyckas med mitt löfte så är detta ett måste.
//Jenny