Dagen började rätt så katastrofalt måste jag erkänna. Men efter lite uppmuntran och lovord från Jonna kändes det genast så mycket bättre. Kom till skolan där vi lyckades få Petra att ge oss extra tid att fixa inför spexfotot. Blev lite trassel och sånt, men till slut fick vi till allt som skulle fixas inför det. Blev lite klagomål när det gäller lokalen och sedan en oro över temat. För att sammanfatta den händelsen kort kan man säga att om det blir så pass bra som det kan, så blev bilden nog helt okej. Om det däremot blir så som fotograferna misstänkte så kommer allt gå åt helvete. Man får helt enkelt hoppas på det bästa.

Svenskan gick sedan ganska snabbt och ganska så smärtfritt. Vi reda på saker angående morgondagen så en hel del planer ändrades. Ska bli en forskardag på universitet imorron. Så jag och Charlotte beslöt oss för att få det överstökat så tidigt som möjligt. Så imorron klockan åtta ska man stå på skogås perongen, glad som en lärka.
Ska nu äta middagen som betsår utav korv med bröd. mums! Efter det är det religon som gäller hela kvällen eftersom pappa tydligen kommer vara upptagen.
En sak som däremot gjort mig oerhört ledsen är att ingen, förutom Jonna, Jenna & Jennie , kommit ihåg min namnsdag. Om jag ska vara ärlig så räknas jag själv med in i den gruppen. Ibland känner man sig verkligen obetydlig.
//Jenny