Idag hände något av de roligaste som skett på länge. När jag satt på bussen på väg hem, som jag var hur nära som helst att missa tack vare skolans klockor, så fick jag verkligen kämpa för att inte börja asgarva.

Det var när bussen stannat till i Trångsund och släppt människor. Hade redan när jag klev på bussen lagt märke till att dt satt en blind man på bussen, men uppmärksammade det inte mer än så. Hur som helst, när bussen stannat till i Trångsund och människor klivit av så var den gubben en av dem. Han bar en orange jacka, vilket var lite halv roligt. Plötsligt greps jag av en flashback från sexan/sjuan någonstans där. När vi i klassen hade delat in oss i grupper för att lättare kunna samla in pengar till Londonresan i nian. Min grupp som då bestod utav mig, Erika, Johanna och Therese hade fixat en loppis i skolan. Under den dagen kom det in en blind man med sin fru och de tittade runt lite grann. Kommer ihåg hur vi försökte samla på dem en massa saker. Bl.a. en datorstol. Men det minnet som fastnat mest var då Therese och Johanna försökte övertala paret att köpa en täckjacka som var orange. "Så du syns" var det argumentet som var avgörande.

När allt detta kom tillbaka när jag satt på bussen, vilket bara gick på några få sekunder så slog det mig. Paret som stod där utanför var de paret som hade gått in på våran loppis för en massa år sedan.

Gårdagen, eller mer kvällen, var så great. Började med att Frölunda vann hockeyn. Så var glad över det. Sedan blev det en massa trassel med fotbollen eftersom streamen vägrade att funka. Fick istället titta på That's amore samtidigt som man var inne på Eurosports hemsida och uppdaterade den varje 10:e sekund. När förlängningen började var det verkligen olidligt spännande, men när ordet "straffläggning" syntes på skärmen kunde jag inte längre vänta. Gjorde ännu ett försök att få streamen att funka och lyckads. Så fick se den live på datorn. Ska inte gå in så mycket på det, eftersom det skulle göra inlägget 100 år långt. Det var verkligen hemskt att titta på, hatar straffar. Hatar det verkligen.

Efter straffläggningen kunde jag inte sluta le. Hoppade runt i hela huset och hade det största leendet någonsin. Skuttade runt flera varav och atasrHathoppades på att man skulle möta någon så man kunde berätta den glada nyheten. Nästan hela kontakt boken fick veta min lycka. När man väl krupit ner i sängen pumpade adrenalinet och ett otagbart leende täckte nästan hela ansiktet. Även när jag slappnade av i hela ansiktet var det där. Somnade så och vaknade när klockan ringde. Så ska varje natt sluta. Med ett stort leende. Märktes sedan hela morgonen vilket bra humör jag var på eftersom jag studsade runt i huset och sjöng högt.

Ska återigen skälla lite på systrarna Ahvander. Trodde att Cindy skärp sig lite grann så man bara skulle få tjata på Jonna, men icke sa nicke. De båda är lika dåliga på att uppdatera sina bloggar. Apropå dem, har hittat den bästa presenten till Jonna.
//Jenny