Blidö, the place to be

2009-07-15 @ 21:32:57


Kom precis hem från Blidö, är visst tröttare än vad jag trodde. Dagen började redan vid halv åtta. Väcktes av klockan, men somnade sedan om, något som verkar ha blivit en vana för mig. Vägen till Blidö tog längre tid än vad den någonsin gjort. När man väl kom dit var allt precis som vanligt. Det är sällan saker och ting förändras där ute, vilket är charmen med stället. Dessutom träffar alltid alla trevliga och underbara människorna där.

Blev som vanligt, lätt lunch, bad, middag, fika, bad och hemfärd. Där emellan skedde såklart en hel del andra saker. Som vanligt är de ju inte sena på att hacka på en för en mängd olika saker. Idag blev jag kallad tant av Lennart ett antal gånger, blev hackad på både för att inte bada och för att vara Djurgårdare, något som folk aldrig verkar tröttna på, att hela tiden jämföras med Helene är inte heller ett dugg tröttsamt. Kan egentligen babbla på hur länge som helst om den plasten och vad som gjordes idag. Älskar verkligen den plasten och de människorna. Alla från lilla William till gamla goa Lasse.

Blev bad två gånger i havet. Höll på att dö första gången, var svinkallt. Men andra gången hade det antingen värmts upp mer eller så hade man en helt annan inställning, för den gången var man faktiskt i länge. Längst av alla, men såklart var inte retstickan Lennart där då. Fick även lite tips och hjälp med boken, snart borde den vara klar. Om jag nu nöjer mig med 103 steg. 1003 är just nu bara ett drömtal, men eftersm det gått ganska lätt att komma på de 50 första så kan man kanske lyckas klämma in fler.


Det är ganska sjukt hur saker och ting kan förändras fort. Förra året sedan innan vi åkte dit kunde jag inte överhuvudtaget förstå hur de äldre barnen inte ville åka dit. När jag väl var där slog det mig att det inte fanns mycket att göra där egentligen. Idag när vi var där slog det mig att om det inte vore för människorna där skulle jag aldrig i livet åka dit. Får se hur man gör nästa år, tror nästan att jag kommer åka dit igen. Det har ju varit höjdpunkten på sommaren i alla år som jag kan komma ihåg. Men vem vet, nästa gång försöker man kanske dra med sig en kompis eller så ... blev lite ensamt vissa stunder när gamlingarna började prata om sitt och barnen lekte.

En sak känns iaf skönt att veta. Man är riktigt söt, trots allt enligt Lasse.

//Jenny  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback