Sitter samtidigt och tjurar över att jag inte har fått se det nya Supernatural avsnittet. Det kom hem ungefär 40 minuter innan jag var absolut tvungen att lämna hemmet imorse. Om jag verkligen hade velat hade jag hunnit se den. Men eftersom jag troligen inte skulle ha gjort något annat än att kolla på det så skulle jag antingen missat eller kommit kemilektionen vi hade på morgonen. Så fick skjuta upp det till efter man kommit hem från skolan. Kommer troligen slänga mig framför datorn och titta på det så fort jag kommit hem.

Jaha, vad ska man skriva om nu då? HAHAHA, nu kom Johanna med en av de klockrenaste kommentarerna. Tyvärr inget som ska nämnas i denna blogg. Kom precis på en sak som jag kan berätta om:

Johanna berättade för mig häromdagen. En skrattbringande liten berättelse. Hon berättade om att när hon var liten läste hon jämt en bok som handlade om en kille som hade en kaka. Den lilla killen även en hund som en dag åt upp killens lilla kaka. Tydligen började Johanna gråta varje gång hon hörde den biten av historien, så någon av hennes föräldrar var alltid tvungna att hämta en kaka åt henne för att sorgen skulle gå över och likadant med gråten. Ganska gulligt kan man tycka, eftersom hon var liten då. Men efter lite skratt och ännu mer prat kom det fram att detta även inträffade förra veckan.

Aja, ska väl avsluta detta inlägg innan det blir för långt. Ber om ursäkt för allt babbel, men när man är uttråkad och Johanna är som hon är med andra otroligt tråkig, så finns det inget annat att göra.

//Jenny