Kom precis hem från en helt underbar dag på alla sätt och vis. Förutom att den innehöll en massa roligheter och spenderats med bara underbara människor så var det ändå inte det bästa. Nej, det bästa med denna dag är att man hela dagen känt sig omtyckt.

Började imorse när Karin, varade dock inte så länge eftersom fröken tog kvart i tio bussen här ifrån. Sedan blev det lite sims spelande. Fick sms från Johanna och kvällen började planeras. Mitt uppe i planerandet tog Cinylindy och Jonnabonna kontakt med en och frågade om man ville bowla med systrarna Ahvander. Såklart hängde man på det. På vägen in till Gullmars blev såklart en massa babbel och skratt. Det är verkligen få människor som kan få en skratta så mycket som de två flickorna. Det är även få människor som kan vara sig själv med till 100% och få en att känna sig så omtyckt. Väl vid banorna inne vid Gullmars förberedda vi oss mentalt inför den vad som troddes sig vara pinsamma situationen. Men när väl kastat det första klotet brydde man sig verkligen inte. Kom helt och hållet in i sitt egna spel och flamsande blev bara ännu värre.

När bowling väl var slut följde man med de två till Farsta strand där man väntade med dem i några minuter. Fick även kontakt med det coola gänget. I väntan där upptäckte man att systrarna inte alls är som de i High School musical. Nej, då inte ens för fem öre, för de brister ju aldrig ut i sång helt oväntat och utan anledning, aldrig!

Satte mig sedan på tåget in till stan, vilket påminde mig ännu mer om att jag hatar att åka kommunalt sent.

Mötte Johanna inne på centralen och babblande började på en gång. Den tjejen alltså ... det räcker med den komplimangen, annars börjar hon tro en massa saker. Biljetterna köptes och sedan blev det middag på donken. Höll på att hungra ihjäl, men kämpade för att inte slänga i mig allt på en gång. Blev sedan ytterligare lite väntan eftersom vi var tidigt ute. Filmen var helt okej. Johanna är verkligen helt underbar att gå på bio med. När skämten når en viss gräns för henne sitter man och skrattar åt henne istället. Vägen hem bestod även av en massa babbel. Det slår mig ibland hur lika hon och jag är... men i nästa sekund är vi helt olika.

Förutom dessa saker så fick man ta emot lite sms från människor under dagen där de undrade vad man skulle göra och så. Kan ju säga att de flesta gjorde det ganska odiskret. Men de vet att iaf att jag existerar och orkar lägga ner tid på mig, vilket borde ses som en komplimang.

Kanske inte verkar som så mycket, men den här dagen var verkligen hur bra som helst. Och återigen, det bästa är att jag just nu sitter hemma och ler för mig själv och är så lycklig. Känner mig verkligen sjukt omtyckt. Tack så mycket allesammans! Undra vad Sam tyckte om mina målningar.

//Jenny