HAHAHAHAHAHA, för några veckor sedan var Jonna hemma hos mig och spelade DW. Dagen efter frågade hon om jag hade sett hennes klockan hemma hos mig eftersom den var borta. Gick ett varv runt huset men fann den inte, så hon drog slutsatsen att hon tappat bort den hemma. Vi skrattade och gjorde lite narr av henne eftersom det verkligen är otroligt hur man kan tappa bort för det första en sån stor klockan och för det andra en sån kär ägodel. Sedan dess har jag inte hört något mer om den klockan.

När jag satt i soffan för fem minuter sedan och berättade om ett youtube klipp för mamma och pappa råkade foten glida in under armstödet och plötsligt stötte man emot något hårt och helt oväntat. Kände direkt att det var en klocka och var beredd på att skälla ut pappa efter att min berättelse var klar. Men när man tog upp klockan så kände jag igen den på direkten och gjorde en paus i berättande för att meddela att jag precis funnit Jonnas klocka i våran soffa, för att sedan fortsätta berättelsen.

Det man kan få ut av detta inlägg är det sjuka att den för det första ens kan komma bort. Det andra är att jag, mamma och pappa har alla suttit i det hörnet av soffan utan att lägga märke till den. Det tredje är hur jag helt ärligt inte är så förvånad egentligen... det är ju Jonna vi pratar om.

Skickade precis ett sms till henne angående detta, och om jag inte känner helt fel så vet jag att hon kommer bli ganska glad över att veta att hennes klocka är i säkra händer och mår bra.

//Jenny