När klockan var halv nio och det var kolsvart ute orkade jag inte längre vara kvar. Beslöt mig då för att gå hem. Så när jag nämnde planen för mamma kläcker hon ur sig: "Vill du gå hem själv?" Då flög alla tanker upp och oron spred sig direkt. Hade inte brytt mig alls innan. Så efter 20 minuters oavbrutet tänkande, peppning och letande efter en kompis att prata med kom jag fram till att jag inte varit orolig innan mamma nämnt det och att jag egentligen var rädd för att göra det. Fick även tag på Rohie, den underbara ängeln.

Men när jag hade gått upp för den långa backen och kom in i ett av de två mörka partierna på vägen hem så bröts samtalet och oron spred sig direkt. Ringde då upp på direkten och pratade vidare. Men det bröts ytterligare en i nästa mörka parti, just då jag började bli paranoid av mig. Gick då och låtsas pratade några meter innan jag ringde upp igen.

När man väl kom hem bröts det ett par gånger till, men då var man redan inne i huset och säkerheten så paniken kom inte. Hade ett jätte mysigt samtal med Rohie. Den tjejen är verkligen så jävla undrbar, älskar henne så enormt mycket.

Annars var kvällen ganska rolig. Dannes kompis Ivan var även där. Killen som jag brukade leka med när jag var liten. Han är rätt så rolig, och så otroligt snäll. Men ska nu våldgästa Karin lite på msn.

// Jenny