Satt nyss och tittade på hockey med mor och far. Hade fötterna mot bordet och fick för mig att känna på min vadmuskler, jag är inget psykfall. Men när jag spände dem och skulle känns så greps jag av panik, kände dem knappt! Fick spänna så att det gjorde ont. De måste ha krympt till hälften! Jag blev så ledsen och uppgiven att jag nästan började gråta. Okej, nu ska man väl inte ta i. Men blev verkligen ledsen när jag insåg att jag inte har kvar dem. måste verkligen bröja träna igen .. på riktigt.

Har nu packat inför morgondagen, ska ju sussa hos Anna sedan på kvällen. Har säkert packat alldeles för mycket, vilket jag brukar göra. Har aldrig varit bra på att packa och kommer aldrig bli det heller. Det är en av de få talanger jag tyvärr inte tilldelats. Lider dock inte så mycket av det.
Körde ett träningspass, och min armar är nästan helt döda nu. Har aldrig orkat gjort många armhävningar och idag körde jag verkligen med sig själv. Inte lika mycket som Micke Nord brukade, men var som en halv honom.

Nej, ska väl börja röra sig mot sängen och titta lite på tv innan man somnar.

// Jenny