Ibland känner mig sig så sviken och ensam utan någon som helst anledning. Det kan slå ner direkt efter en händelse som egentligen bara är en bagatell. Men efter flera bagateller som läggs på varandra och bildar en hög så är det inte konstigt att någon gång i framtiden välter och allt slår till på en gång.

Såg för ett litet tag sedan att man fått ett mail från Djurgården hockey. Öppnade det eftersom det ibland kan stå lite roliga saker i dem. Det jag läste fick mig nästan att börja hoppa av lycka. Det stod att efter matchen på lördag kommer hela laget finns vid en viss sektion och skriva autografer. Grep genast efter mobilen för att messa Karro. Men kom då på att hon ska jobba denna helg. Messade då Karin i hopp om att hon skulle kunna gå. Kunde ju bara inte missa det! Men så fort messet skickats kom jag på att på lördag är det även fotboll, Chelsea - Arsenal. Tyvärr Figren , men du är inte ens i närheten av Arsenal och Fabregas. Så det får bli en annan gång.

Dagen började inte så himmlans bra. Trodde att en ny skola, nya människor, ny miljö och mognare människor skulle göra att man slapp allt. Inte för jag påstår att de man nu har runt omkring sig är omogna, tvärtom jag föredrar allt som utspelar sig nu om man jämför med hur det var förut. Som vanligt har man också alltid sin gamla vanliga roll, antar att man fått sin roll för livet. Inte för jag skulle vilja ha någon annan, har nog trots allt den bästa som finns. Men ibland så är inte den bästa saken alltid bra.

Hur som helst så löste sig allt och dagen fortsatte hur mysig som helst. Anna grattades flera gånger och fick lite paket och sånt. Bilder finns på bdb. Håltimmen på två timmar gick relativt fort, förutom den sista halvtimmen. På KKT var jag hur ambitiös som helst. Skrev ner och antecknade hela lektionen.

Borde nu egentligen plugga lite, men får se hur jag gör. Ska nu vila iaf ett litet tag.

//Jenny