Tänk vad hur fel man kan ha ibland. Sa till Angela för ett tag sedan att han inte var lika fin som han var då, men herregud vad jag ångrar det nu.

Satt nere i Dannes rum och spelade. Helt plötsligt flyger dörren upp och in kommer Danne. Han såg mig och utbrast "Hej Jenny! Nu kommer det en massa folk, en massa folk." Instapplandes kommer kanske fem killar som styr stegen direkt mot poker bordet, en av dem är han, Freddie. Han och Danne dröjer kvar lite i hallen, sedan stack han in huvudet i rummet och sa "Hej Jenny".

Sedan försvann han upp på övervåningen, hörde hur han samtalade med mamma och pappa ett tag. Kom sedan ner och försvann in i pokerrummet. Efter några minuter börjar folk springa ut och in från rummet. En av dem är han, han klev in i Dannes rum och tittade på mig och ställde sedan frågan vad jag spelade. Jag svarade och han önskade lycka till, sedan försvann han återigen in i pokerrummet. Efter kanske fem minuter springer han ut igen. Fixar med något ett tag och sedan stannar han upp återigen i dörrhållet. Tittar på mig, fokuserad på spelet och rädd för att göra bort mig så sliter jag inte blicken från skärmen. "Hur gammal är du nu Jenny?" Hördes frågan, glömde för en sekund bort och svaret blev "ehm .. 17". Då slets blicken från skärmen och jag hörde hur han sa något, "Va?" blev jag tvungen att fråga. "Ska inte du vara ute och festa nu?" frågade han med ett leende.

Höll seriöst på att smälta. Hela han, och hans röst, det är så pinsamt. Men kan inte hjälpa det. Det är bara han och JK som kan få att känna sig så. "Nej" svarade jag lite försökigt och han försvann återigen in i rummet.

Efter bara någon minut blev jag såklart tvungen att messa Angela. Det komiska med oss är att vi sällan pratar nu förtiden och när vi väl gör det är det alltid om honom. Det räcker bara med att någon av oss säger han så vet den andra vem vi menar. Det är verkligen helt sjukt hur fel jag hade.

//Jenny