Jag hatar måndagar. Jag gör det verkligen, och inte av samma anledning som alla andra. Nej, jag har mina lite mer privatare skäll. Dagen började så hemskt som den kunde. Vaknade med ett ryck till Self, satte på snoozen och nio minuter senare ryckte man återigen till. Ansåg att jag tillräckligt pigg, vilket det verkligen kändes som. Så jag stängde av den, satte på tv:n och väntade på att vakna med the vocie skulle börja.

Öppnade sedan ögonen efter vad som kändes som bara några sekunder senare, men i själva verkat var det 45 minuter senare. Slängde mig ur sängen och möttes av den iskalla kylan som man släppte in i rummet innan man såg på Supernatural.

När man väl kom till skolan så rullade allt på, precis som vanligt. När jag satt i bilen och närmade mig skolan sa jag högt för mig själv att detta var den första skoldagen efter lovet. Varken jag eller mamma tyckte det kändes som det, det kändes som man var tillbaka från en helg som varit jätte lång.

Svenska, mänk och kemi var lektionerna innan lunch. Alla kändes lika lång och var ungefär lika tråkiga. Kemin hade dock sin ljuspunkt då man fann en massa olika roliga smileys i Johannas almanacka.

Lunchen var tyst. Lektionen efter det var fysik... alla vet nog vid det här laget vad jag anser om den. Sedan hade vi samhälle. Meningen var att jag och Johanna skulle stanna kvar efter den lektionen för att gå på fysikstödet. Men när Lene lät oss få jobba med uppgiften så beslöt vi oss för att åka hem istället.  Har inte gjort något än, ska vänta tills efter maten och sedan börja med den skiten igen.

Längtar som fan till imorron. Champions league!

// Jenny