"Oh don't worry, we're leaving town."
Idag fick man två varma välkomnanden när man kom till skolan. Det första var vid entrén, precis när jag tagit upp brickan för att komma in i skolan öppnades dörrarna. Det var den världsberömda Yomi från särskolan som kom ut, kan tillägga att han är svart, förklaringen till denna fakta kommer snart. När han såg mig började han klappa händerna tittade på mig och "negro". Jag lovar Schalle, jag var riktigt stolt efteråt.
Det andra skedde vid NV-korridoren. När jag kom fram till dörren och sträckte mig efter att öppna den fastnade blicken i det lilla utrymmet utanför toaletterna. Trots att det nästan var kol svart där kunde jag se Karros leende som hon får vid speciella tillfällen och hennes glittrande ögon. Jag visste precis vad som väntade. Så fort jag kom innanför dörrarna sa hon något i stil med "United vann champions League!" Sedan sprang hon inte, utan hon bokstavligen hoppade efter mig hela vägen till mitt skåp, vilket är i slutet av korridoren.
Efter den lilla hoppturen påstod hon att hon hade sagt allt hon ville, men icke sa nicke. Hon kommenterade det flera gånger och slängde blickar emot mig som inte går att beskriva, bara upplevas.
men jag måste säga det, hon var riktigt söt.
Känns som jag har mycket upprepelse i bloggen nu för tiden, men så blir ibland. Eller så blir det när Jenny har hittat en serie hon gillar.
Har nyss tittat på Supernatural, ska nu skriva klart novellen och sedan förhoppningsvis hinna se ett till avsnitt.
Kim hälsar!
Ååååh! Jag är rörd :')