Detta inlägg är tillägnat till Karin Mongot Stördsson, eftersom hon vill ha något att läsa.

Ska börja med att säga att jag har absolut inget att skriva om. Sedan ska jag även säga till dig Karin, tänk vilken underbar VÄN jag är. Släpper allt som jag håller på med bara för att du bad mig. (Tro inte att det har något och göra med att du är bäst eller något liknande).

Med önskemål från Karin så ska jag skriva om våran, som hon uttryckte sig med, "speciella relation".

Alla människor som känner mig eller de som någon överhuvudtaget pratat med mig vet att jag hela fäller kommentarer om Karin. Kommentarer som kan låta nedtryckande. Det kan vara allt ifrån "nu var du nästan lika dum som Karin" till "Jävla Karin" (vilket är ett annat ord för scortum).

Som sagt kan dessa kommentarer låta nedtryckande, men tro mig det är de inte.

Varje gång jag och Karin träffas så försöker hon ge igen ... på hennes speciella sätt. Antingen så försöker hon genom att copy alla andra, eller så kommer med sådana löjliga kommentarer som till och med barnen på dagis skulle hånat henne för.

Med andra ord, Karin är väldigt patetisk och pinsam. Hon är egentligen ideal clownen, utan att ens försöka.

Nu kanske ni alla ställer er frågan varför jag är vän med henne. Nu är det väl dags för mig att komma med alla dessa smarta väl igenomtänkta  argument om varför. Men faktum är att det bara krävs tre ord som svar till den frågan: Det är Karin.

Det finns ingen annan människa på denna jord som ens är i närheten av henne. Hon är så jävla underbar på alla sätt. Hon kan alltid få en att le, hur dåligt man än mår. Dessutom finns det ingen annan människa som man kan skratta så mycket åt som hon.