Okej, helt ärligt. Jag kom inte så långt på historia uppsatsen, men jag är iaf riktigt stolt och glad över det lilla jag skrev.

Nu är det snart fotboll och jag känner hur adrenalinet bara stiger och stiger. Usch, nu låter jag som värsta fotbollstönten är kanske det också ... lite grann. Men Johanna och Carro's snack idag på matten var bara överdrivet. Så fotbolls tokig är jag inte, och det vet jag stämmer.
Jag tror att jag redan vet hur det kommer att sluta ikväll, resultat mässigt. Men jag är ändå en person som vägrar att ge upp hoppet när det gäller sport. Hur mörkt det än ser ut så slutar jag aldrig att hoppas och det allra viktigatse av allt så säger jag inte att jag ger upp hoppet.
Därför brukar jag bli rätt så sur på mamma och pappa när de säger något i stil med att det kommer bli förlust. Hell no! ARSENAL! Seriöst, vad snackar jag om?

Haha, har kollat bloggen och nu och sett alla de inlägg jag skrivit idag. Känns riktigt skönt och roligt att vara tillbaka till sitt gamla bloggandet nu igen. Har faktiskt saknat det en hel del. Lovet var inte så lyckat på den punkten, men å andra sidan så är det ju ändå bara en blogg jag pratar om. Aja, hur som helt så är det kul att få tillbaka det dära behovet/viljan att skriva här igen.

Snart är det dags för det lilla träningspasset och sedan är fotboll. Ska kanske föröka skriva lite mer historia efter matchen, om jag orkar. Ska bli så skönt att få sova ut imorron. Funderar på att gå upp lite tidigt iaf för att kanske orkar bege mig ut och springa lite. Men vi får väl se hur det blir med den saken.

Till slut vill jag bara tillägga att världen är verkligen liten. Det tror jag Johanna lärde sig idag iaf. Haha.
Glöm nu inte bort att kolla på matchen!

IBM, man.