Livet är bra underbart ibland. Det första som händer när man kommer hem efter att ha varit borta i 24 timmar är att man börjar bråka med mamma.

Kvällen började runt tio hemma hos Karin och vi satte våra planer i verket på en gång. Kan säga att det var riktigt roligt och att vi gjorde bort oss totalt. Iaf Karin.

Vi bägge två hade hela tiden tanken att vi skulle lägga oss tidigt eftersom vi skulle åka med fem i åtta bussen morgonen därpå. Trots det så gick vi inte och lade oss förens tjugo över ett. Jag låg då i fyrtio minuter och pratade med mig själv och tvingade Karin att ge någon sorts respons var femte minut. Runt två sa vi god natt och då låg jag och skrattade åt mig själv i några minuter innan jag somnade.

Har ingen lust att prata om väckningen eller morgonen. Kan bara säga att den var plågsam och att vi tog en senare buss.

När vi kom till gymmet så hade ingen av oss egentligen någon lust eller ork. Med andra ord så är fem timmars sömn alldeles för lite om man ska upp tidigt och gymma.

Jag blev iaf lite mer peppad när vi satte oss vid roddmaskinerna och blev riktigt stolt över mitt resultat.

Efter gymmet begav vi oss ut på stan. Åt lunch på ett riktigt mysigt litet ställe som Karin var hel chockad över att det existerade. Efter det så började "shoppingrundan". Det slutade med två par jeans, puder och en väska för min del. Karin köpte två tröjor.

Sedan begav vi oss hem till Karin, där vi åt och Karin pluggade. Själv skrev jag ett brev och ritade en teckning till Karin som hon inte får öppna förens hon slutat tvåan.

Blev riktigt stolt idag när jag fick reda på att jag lyckats skicka ett sms från Karins mobil utan att mottagaren förstod att det var jag. Ja, mottagaren vet att jag existerar och att jag brukar göra det.

Blev dock lite stött av Mingis påhopp igår. Brukar jag messa dig runt ett och snacka om tummar?