Nu sitter man i ett nästan helt nystädat rum, har bara garderoben och några lådor kvar, ÄNTLIGEN!
Tänkte då skriva lite om gårdagen. Vill varna alla för ett långt inlägg.

Ja, dagen började egentligen runt halv fem. Det var nämligen då Karin kom hit och våldgästade mig. Mamma och pappa var på väg ut när Karin kom, och de första som slank ur munnen på den dära lilla Pipp-Lottan var "Nu kommer barnvakten."  Svaret på den meningen blev bara en blick, som egentligen sa en hel del.

Vi drabbades direkt av en idé torka, något som verkar drabba oss allt oftare. Efter en hel del dåliga förslag från Karin, bl.a. pling, så beslöt vi oss för att baka. Det blev chokladrutor. De är verkligen oemotståndliga. Karin fann min bakbok (?) väldigt rolig, fattar verkligen inte varför. Efter ungefär en halvtimme stod vi där och var väldigt skeptiska, choklad krämen hade nämligen blivit hel sjuk och såg bara så fel ut som den kan vara.

Hur som helst beslöt vi oss för att strunta i det och satte igång med middagen som bestod utav en BigOne. Efter att blivit bortjagade av de förbannade getingarna på altanen satte vi oss framför tv och åt, tog sedan lite efterrätt, trots att Karin egentligen inte fick.

Sökte oss sedan som vanligt till datorn, det är farlig uppfinning det. Men efter att suttit där ett tag blev vi lite rastlösa eller mer rädda för den kommande rastlösheten som skulle drabba oss. Vi kom då på idèn att leta upp mina sparkcyklar och sparka runt lite i samhället. När vi sprang runt nere i källaren så slog tanken mig att om vi begav oss på ett sådant äventyr så skulle killen garanterat se oss, eller rättare sagt mig. Som tur var så fann vi inte spark cyklarna. Beslöt oss då för att ta cyklarna och cykla lite. Efter en cykel tur på kanske 500 meter kom jag på idén att picknicka. Så vi återvände sedan hem och började göra ordning allt.  

Det var egentligen då själva äventyret började. Vi beslöt oss för att cykla till Kärringbadet och vara där, eftersom vi förr förra sommaren hade så otroligt mysigt där. På vägen dit höll vi på att köra på en fyllegubbe, han gick och vinglade lite i sin egna värld. Kom sedan på att jag inte varit i närheten av den vägen på snart ett år. Var där senaste när jag blev rånad, så det var inte en av favorit vägarna man valde. Sedan blev vi omsprungna av några joggare, riktigt pinsamt. Det hade varit bakom oss sedan mitt hus nästan och nu var på andra sidan sjön.

När vi väl kom till Farsta centrum så insåg att det verkligen var en plast som man inte vill vara på senare på kvällarna. Men vi cyklade snabbt igenom den hemska platsen och närmade oss Kärringbadet med stormhjul.

När vi väl kommit fram dit så fick vi sällskap av två andra människor som satt där, den ena hade gått i förra skola. Tror faktiskt att vi mötte honom i första fotbollskuppen.

Picknicken blev tio minuter lång, sedan var återigen uttråkade. Tog då en snabb sväng in hos Karin. Började sedan vägen hem, som skulle visa sig vara allt annat än lätt. Ville helst undvika vägen vi tagit dit, vilket betyder att den enda vägen var genom Farsta Strand. För er som inte vet så håller de på att bygga om där i området, vilket gjorde det ännu svårare. Kan säga att vi åkte vilse några gånger, vilket vi alltid brukar lyckas med. För övrigt blev det en massa tjejskrik och tjejproblem. Som Karin sa, de som såg oss måste ha skratta. En stäcka som normalt sätt egentligen skulle ta allra max 7 minuter att cykla tog oss närmare en halvtimme.
Set sjukaste med det är att Karin har sämst lokalsinne, men jag däremot har faktiskt ett ganska, så länge jag inte är med Karin dvs. Men men, som sagt vad skulle livet vara utan misslyckade utflykter med henne?

När vi äntligen kom fram till Statoil macken så var det bara raka vägen hem.

När vi sedan kom hem var vi nästan helt utslagna och slog oss ned vid datorn. Efter ett tag piggnade Karin till och började sno en massa bilder från mig. Din scortum!  

Under färdens tur bestämde vi oss för att tältningen snart ska genomföras och att även Chatte skulle bli bjuden. Vi beslöt oss även för att en dag packa den stora väskan, ta med oss en karta med utmarkerad vägval och cykla till Flatén badet. Det skulle verkligen vara en milstolpe för oss två att klara av att hitta vägen dit helt själva.

Kim hälsar!