Sitter nu i skolan, tjugo minuter innan man egentligen börjar. Men så brukar det vara på måndagar. Bredvid mig sitter Emlie och gör någon tyska sak. Är verkligen glad över att jag inte fortsatte läsa tyska, inte för att det fanns något i hela världen som skulle kunna övertala mig att plugga vidare med det. HATADE DET VERKLIGEN! Känner mig verkligen taskig när jag inte kan hjälpa henne, men jag lovar att det kommer gå bättre om jag inte lägger mig i det.

Nu verkar det som att folk börjar vakna till liv. Man hör hur dörren öppnas och stängs nästan heal tiden. Undra vart Diana är, hon brukar alltid komma innan mig eller samtidigt. Nu kom Namtal.
Skriver senare. IBM, man.