Efter att ha pluggat matte i två och en halvtimma nu så kan jag lugnt säga att jag är jävligt trött på den dära formlen "y=kx+m". Har glömt bort vad man kallar den och vad man egentligen räknat ut med hjälp av den, men jag kan iaf använda mig utav den.
Men jag måste ändå säga att jag är väldigt glad. Äntligen så känns det som att jag kan hänga med i tempot som total chockade mig i början av ettan, dessutom känns matte B lättare än matte A. Vilket har fått mig att börja tänka positivt med matten. "Matte är kul" Det är det faktiskt, när man kan det.

Men lite "normal"lycka har även lyst upp dagen. Finnen har äntligen kommit hem och man börjar nu få kontakt med henne. Karin verkar ha hittat sin hjärna nu, efter snart 17 år av sökande.
Nu ska jag kolla på handbollsfinalen. Skriver senare, ska förhoppningsvis då ha räknat en sida till i matteboken.