Jag är nästan, nästan överlycklig. Jag har äntligen hittat mitt kall här i livet. Nu vet jag exakt vad det är jag vill ägna mitt liv åt. Jag ska bli en mästerskaps maskot. Tänk vad roligt att springa runt i en stor stinkande dräkt längs planen, stanna upp lite då och då för att vinka till barn, dansa eller se nervös ut. Fy fan vad kul. Dessutom är de så fruktansvärt söta... eller mobbade. Känns som jag börjar se min framtid framför mig nu. Har mer eller mindre målat upp en framtidsplan nu för några år. Ska byta namn om ett år, ska till Ullared om två. Ska sedan bli en utbildad mästerskaps maskot. Ja, sen det dära med famlijen har jag redan dragit en gång. Men det är fortfarande en liten pusselbit som saknas ... Men, jag har ju några år på mig, det kommer nog lösa sig.