En del, ytterst få människor, kan man kan låsa in själv med i ett tomt, kolsvart vadderat rum och ändå ha så sjukt roligt så man märker inte omständigheterna. Du är en sådan människa.

Kom precis hem ifrån Karin. Tänkte bara skirva några få rader innan jag går och lägger mig. Är jätte trött, som vanligt.
Vad ska man säga om denna kväll då? Jo, som vanligt bestod den mest utav flumm, måste citera Karin's fråga "Varför blir vi alltid så flummiga när vi är tillsammans?". Ja, det är en fråga som man verkligen kan fundera på. Tvivlar på att man kommer komma fram till något vettigt svar. Som Sagt, kvällen var fylld med en massa skratt och flumm. Karin upptcäkte även, trots att jag alltid är det, att jag är snäll. Som tack för de fina kommentarerna jag gav henne, sa att hon var söt, så kastade hon en ostbåge i ögat på mig. Hon hade även tidigare under dagen försökt förgiftat mig genom att rita mig i ansiktet, när hon misslyckades med det gav hon på sig min hand och kluddrade ner den den istället. Men för att vara ärlig så ska jag säga att det som står på den faktiskt stämmer.

Kan också meddela er alla att Karins säng är väldigt obekväm, den är knölig och verkar bestå utav små berg. Dessutom har hon ett för litet täcke. Vill även berätta för er alla att jag verkligen gillar Karins alla olika sorters skratt. De är som musik i mina öron, så gulliga och unika läten hon ger ifrån sig ibland, väldigt ofta.
Tycker lite synd om Johan som hela tiden verkar utsättas för våran sociala sjukdom, eller hur man nu ska säga. De andra på Karins msn får helt enkelt skylla sig själva. Säger som Henric sa igår, "Jag har aldrig skadat någon i hela mitt liv... Men har jag gjort det, så har de förtjänat det."

Nu ska jag sova, hoppas jag lyckas med det. Lyckade ju se de första fem mintuerna utav Supernatural idag, de var inte trevliga, och nu kan jag inte glömma dem. IBM, man.