Idag lärde jag mig att jag kan klara av en hel skoldag utan min mobil ... om Anna och Mingis har med sig sina.

Kom precis hem ifrån skolan. Det första jag gjorde när jag kom innan för dörren var att rusa in i mitt rum och slänga mig på mobilen, höll om den i flera minuter och ville inte släppa taget om den. Ska aldrig lämna den ensam igen. 

Dagen bröjade med att man försov sig, något som har börjat bli en vana. :/ Höll sedan på att soman i bilen, inte mysigt .. eller det var det väl, men inte kul när man sedan upptäckte att man framme vid skolan. Precis när jag kom fram till dörren och skulle ta upp brickan så märkte jag hur tomt det var i fickan, det var också då jag upptäckte den hemska saken som jag redan har nänmt. Jag hade glömt mobilen hemma. Det som irriterade mig mest var att när jag samlade ihop alla sakerna som skulle med idag så kändes det som att jag hade glömt en sak, men att det var mobilen kunde jag aldrig gissa. Det var då jag ställde in mig på att det skulle vara en plågsam och lång dag utan den.
Första lektionen var svenska. Spenderade den med Johanna ute i korridoren där vi låtsades läsa så fort vi fick syn på Annie. Anna och Mingis satt också där ute, men vid datorerna ... fan vad dom babblade. (a) Efter svenskan hade vi en jätte lång rast och sedan lunch. Den spenderade Anna genom att skicka en massa sms ifrån Mingis mobil för att sedan skylla på oss. Snacka om taskigt! Lunchen var jätte äcklig, vi fick vattenkorv och mos. Korven bestod endast av vatten. :/ Sedan hade vi spanska, vi hade tydligen en läxa som ingen i min klass visste om.
Efter den var det matte, orkar inte berätta om den. Blir så sur på den dära kärringen Ewa då...
Sedan hade vi idrott. Skulle egentligen vara med, men eftersom jag har en träningsvärk ifrån rehaben, pinsamt, och jag ska börja lite lätt så kändes inte hinderbana som det bästa att starta med. Så jag satt med Challe och Elin när de skrev sina konditionsuppsatser.
Efter der var det latin. Jag lyckades flirta lite med Sara vilket resulterade i att jag fick sluta en halvtimma tidigare.
Det var inte förens då, på vägen till bussen som jag upptäckte hur mycket jag saknade min mobil. Okej, att jag inte kunde prata med någon eller lyssna på musik ... men jag hade inget att vända all uppmärksamhet åt. Iaf inte när jag gick till busshållplasten eller väntade där på bussen.

Men nu ska jag slipa lite på pedleden ... IBM, man.