Ska nu berätta om en händelse då Anna faktiskt erkände att hon har vissa känslor för Gustav. När jag väl tänker efter så kommer jag på att jag glömt berätta om den händelse som fick oss att förstå hur allvarligt det egentligen var. Det var nämligen så i måndags, första skoldagen efter lovet, som vi satt inne i SPkorridoren. Vi satt och samtalade om saker som intresserade oss, då Anna helt plötsligt utbrast "TITTA!" Vi alla vände oss om mot det håll som Anna tittade åt och såg ingen mindre än Gustav, våra naturkunskapslärare komma gående. När vi alla sedan vände oss om igen, eftersom vi inte direkt fann något intresse med att bevaka honom, så såg vi Anna sittandes med en stirrig, men samtidigt nervös blick mot honom ... samtidigt såg man hur hennes ansikte skiftade färg, Anna började rodna. Vi alla förstod då hur det stod till, och eftersom vi är sådana snälla kompisar så lät vi Gustav försvinna utom hörhåll för att sedan prata ut med Anna. Anna nekade såklart att hon gillar honom, men hennes blick flyttade sig hela tiden utav nervositet och hon gjorde många desperata försök att byta samtalsämne.

Nu över till den händelsen som inträffade idag, som jag verkligen lovar och svär hände på samma sätt som jag nu berättar. Jag, Anna och Mingis stod inne på biblioteket, Mingis ville visa Anna en bok som vi hade börjat prata om under lunchen,  jag fick sedan vad man kan kalla en utskällning utav Anna för att jag pratat om den i matsalen. När Mingis hade visat den boken och uttryckt sin känslor och lovord för den så började vi titta runt på alla andra böcker. Anna blickade ut mot Korridoren och sa sedan "Titta, de går in sex stycken killar på toaletten. Ska vi också gå in?" Mingis och jag skrattade lite åt henne för att sedan upptäcka att Anna fortfarande tittade mot toaletten, vilket fick oss att inse att Anna verkligen ville gå in där med dem. På det snällaste sättet jag kunde sa jag till Anna att om hon ville kunde hon gå in där, eftersom de hade dörren öppen. Anna tittade då på mig, sedan på toalettdörren för att sedan vände sig mot böcker och säga "Nej, jag har ju Gustav där uppe."  Är inte det vad man kan kalla för ett erkännande? Anna, vi alla vet vad du egentligen känner för Gustav. Synd bara att du själv inte vågar erkänna en sådan uppenbar sak till din vänner ...

 
Anna och Mingis <3