Har ju som sagt under den senaste tiden känt mig väldigt glad utan någon som helst anledning. Jag tror att jag har funnit den nu.

Hittade för ett tag sedan Drake Bells senaste album och blev förälskad i det direkt. För några dagar sedan så hittade jag ett klipp på youtube, det var en interjuv med honom. Han sa då att han för några år sedan var med i en bilkrash och mådde väldigt dåligt efter den. Han var tydligen helt fuckade up, om nu kan säga så, både fysiskt och psykiskt. Han trodde inte ens att han skulle kunna sjunga eller se normal ut igen, ska inte gå in på det så mycket, kommer låta som background på en idolsida för honom. Hur som helst så slog det plötsligt om för honom när han började inse att han skulle kunna gå tillbaka till sitt gamla liv, vilket gjorde att han blev oerhört glad. Han började då skriva låtar och skapa musik till dem. Eftersom han var fylld med så mycket glädje så började han skriva musik som var väldigt inspirerad av glädje. Texterna bygger väldigt mycket på att allt komemr lösa sig.
Nu till sjävla meningen med detta stycke. Man blir verkligen jätte glad av att lyssna på dessa låtar. Vilket jag tror en av de orsakerna som gjort mig så glad.

En annan sak som jag tror spelar ännu större roll handlar om en specifik låt, Makes me happy. Nu hoppas jag verkligen att just du läser.
Låten handlar om en person som får honom att bli glad, le och sjunga utan någon som helst anledning. Jag blir verkligen jätte glad när hör den låten, för den får mig att inse att även jag har en sådan person. En sån person som kan få mig att skratta bara genom att tänka på den. En person som jag vet alltid finns där, och som alltid bryr sig. En person som alltid oavsett vad kan få mig att må bra igen. Du betyder så jävla mycket för mig. Jag ahr alltid vetat om det, men det var inte förens i höstas då jag började gymnasiet som jag verkligen insåg hur mycket.
Vi har nu inte umgåts på ett tag, knappt pratat med varandra. Men det är det som är det underbara med dig, för vi har alltid varit så. Ibland kan det gå månader och vi är som osynliga för varandra, senda är det som att någon råkar snubbla över den andra och vi är oskiljaktiga under en period för att sedan bli osynliga igen. Men jag tror helt ärligt, om ingen av oss verkligen råkar göra bort oss, som tex dödar den andras mamma, så tror jag helt ärligt att denna vänskap kommer hålla. Om inte för evigt så åtminstonde ett par årtionden.
 Karin Mongo Müsliskål, du är speciell! Älskar dig gumman.