Jag hatar såna situationer när en nära vän till en mår dåligt och är ledsen. När den personen ber om hjälp och råd, och själv sitter man hemma hos sig själv och det enda man har i huvudet är önskan att sitta bredvid vännen och hålla om den. Tala om för den att allt kommer lösa sig. Mer än så behövs inte, en kram och bara låta vännen veta att du finns där för den i vått och torrt. Istället blir det en massa ord via sms, telefonen eller msn, vilket gör att de ordval man gör ännu viktigare. Och det känns som vad man än säger så blir det bara ännu värre och att man bara säger fel saker.

Allt är så mycket lättare när man är där, då behövs det nästan inget mer. Jag vet själv hur det är när man är ledsen. Allt man vill är i stort sett är att få ur sig allt och ha någon som lyssnar, någon som bryr sig.

Det enda som spelas upp i huvudet just nu är ett minne från några dagar tidigare.

Allt jag vill att du ska veta är att jag just nu inte önskar något mer än att jag fanns där vid din sida och höll om dig. Att jag var bättre på såna här samtal och att jag kunde välja de rätta orden för att få dig på bättre humör. Men framför allt så önskar jag att jag satt bredvid dig just nu.
Jag älskar dig och finns alltid här för dig. Jag tro verkligen på er.