Efter ett himmla tjat från både Jonna och Jennie så blir jag nu tvungen att skrive lite hära. Men eftersom dom upplever varje sekund som ett minne som bara måste skriuvas i bloggen så kommer det tyvärr bli ännu ett långt och helt ointressant inlägg. Ja, man får väl börja med det som hände i för går. Vi skulle ha gjympa på morgonen som alltid. Så man tog med sig det vanliga, tanken att vi kanske skulle ha ute gjympa slog mig. Men efter en sekunds tänkande drog jag slusatsen att man isf skulle ha blivit meddelad om det. Så jag hoppade på den gula fula bussen, även kallad skolbussen och åkte till skolan. När man kom fram så fick man såklart reda på att vi skulle ha ute gjympa och att vi blivit meddelade opm det för tre veckor sen. Men allvarligt, vem lyssnar och bryr sig egentligen om vad en lärare säger ska ske om tre veckor? Aja, det var bara att bita ihop och köra på. Som uppvärming hade vi att springa runt mossen, med andra ord att springa 1,1 km. Jippie. Efter det fick vi träna att pricka en kona och kasta en boll till varandra, vad det var för nytta med det har jag ingen anning om. Efter det var det dags för brännboll, vilket var det enda vi spelade hela lektionen 1 timma och 40 minuter brännboll. Kan man göra något roligare på en torsdags morgon? :/ Jag och Jennie hamnade i samma lag, någon som jag först såg positvit, men efter en viss speicell incident så insåg jag att det bara var negativit. Vi hade kört ett tag och vi blev utelag iegn. Jennie och jag placerade oss lite längre fram, hon mer i mitten och jag mer åt vänster. Vem tur det var kommer jag inte ihåg, anledningen till mitt dåliga minne ska jag alldeles snart berätta. Person X sköt ut bollen och den flög väldigt högt. Jag började röra mig åt det hållet, men såg sedan att den flög rakt mot Jennie. Jennie sträckte upp händerna för att ta en lyra. Mitt uppe i luften ändrade bollen riktning och började segla mer åt mitt håll, jag bedömde det som att Jennie skulle missa den så jag började röra mig mot den igen. Jag hörde hur jennie skrek till som man gör om man är sur eller ska peppa dom andra, jag brydde mig itne så mycket om det eftersom alla vet ju vilket mongo den dära finnen är. Bollen flög rakt mot mina händer och jag skulle precis greppa den, då kännde jag något som kom flygandes mot halsen och sedan rakt på mig. Det var den dära Jennie som också hade försökt ta bollen. Både Jennie och ramlar omkull och bollen studstar ner bredvid oss och sedan iväg mot någon annan com tog upp den. Jennie låg kvar på marken och skrattade eller grät, det avr omöjligt att avgöra det. Men efter att hon försökt resa sig upp och sedan slängt sig ner igen förstod man att hon skrattade. Vi låg kvar där ett tag och bara garvade och sedan reste vi oss upp. För att försvara oss ska jag berätta nu att vi gjorde det endast för lagets skull, dvs att vi skulle gav allt för dom. Men inte fick man någon respons, efteråt blev man bara retat för det. Men jag anser att det är bättre att springa på varandra i kamp om bollen än att stanna upp och kasta små runda gröna plats saker på varandra.
Två korta komentarer till Jonna, muckar du med min fot får du stryk. Shake it yourself.