Herregud, jag hittade inlägget om Johanna's möte med en muslim och jag kna säga att jag fick ont i munnen. Jag började garva så mycket och fick nästan lika stort leende som Karin hade första gången jag såg henne (den dära cp ungen). När jag läste om hennes reaktion när hon fick syn på Muslimen som hetta Naria så låg jag nästan på golvet och skrattade. Jag såg henne verkligen framför mig när hon tog i Jennie's mobil och sprang fram till Naria, som muslimen hette. Den dagen, hon var så uppselt och så .. så Johanna.
Nu hittade jag också låten som Johanna skrev till mig. HAHAHAHA. Så fin den är, gråter varje gång. 
 Vad man saknar dom tre små flickorna, Finnen, JB och Snäckan. Man gjorde allti så roligt och sjuka saker med dom.

"När hennes blick fastnade på Naria för första började hon hoppa och peka. Hon slet åt sig Jennies mobil och slängde den till Jonna och skrek "Kom med mig!". "
Försökte hitta en av de bilder som togs den dagen, men har tydligen inte kvar dom. =/