Oj, vad duktig jag är på att skriva här, 3 inlägg på 3 dagar. Riktigt stolt. ;)
Ska väl ta och inldea det hära inlägget med att förvarna alla att det komemr innehålla en del skrytande, eftersom jag är lite stolt över min insats idag. Ja, som ni som läst mitt tidigare inlägg vet så skulle ajg spela med damerna idag, för första gången. Har spelat med 90orna ett antal gånger utan att gjort det något vidare bra ifrån mig och damerna är ju såklart mycket mycket bättre och därför var det väldigt nervöst imorse. Angelica och jag hade laddat upp bästa möjliga sätt, dvs att skrämma upp varandra med lite tankar om vad som kan hända och om hur nervös vi har varit. Kom till samlingen lite tidigare än vad som sagts, där var då bara en tjej som jag halvkänner och en av deras tränare. Direkt efter oss kom min tränare så jag hoppade ur bilen och gick och pratade med honom. Micke som min tränare då heter lugnade ner min nervositet genom att meddela att han bara utlovat sju mål från min sida till damernas tränare. Ja, men det är ju lugnt, sju mål klarar väl vem som helst tänkte jag. Fick stå och vänta ett tag på Angelica och sedan på Angela. Vi gick in till samlingen och fick reda på att vi bara var 12 spelare och att jag skulle få spela som väntat på vänsterbacken, SUCK. I bilen på väg dit kom också smarthuvudet Jenny på att hon råkat säga fel på de fyra sista siffrorna i personnummret, och sedan blev jag tvingad att berätta det. Uppvärmingen var väl inte så farlig, dock mycket mer spring än på våra men det var inte alls så hemskt som man trott. Men när man sedan fick reda på att dom spelar full tid dvs 2x45 blev man lite orolig. Jag brukar vara stolt om jag klarar av 2x40 med vårt lag och då är tempot segare och dessutom har ju en postion som jag behärskar (libero). Men när matchen började upptäckte jag att de allra största problemet jag hade var att hela tiden ha koll på markeringen, något som jag slipper som libero. Första halvleken var avklarad och efter en hel del beröm både på plan och utifrån känndes det riktigt bra, hade fått tagit nästan alla inkast på min sida och var glad över det. Men blev ändå lite orolig, eftersom en av tjejerna skadaes och det fanns då inga avbytare. Andra halvlek gick mycket mycket bättre. Jag fick iväg ett par fin fina passningar och det kom MYCKET beröm från både spelare och tränare. Jag fick ett par tillfällen att driva upp bollen på kanten och sedan slå den och fick även agera extra målvakt en gång eftersom våran blivit bortdribblad. Fick även ta hand om två frisparkar!!! Fick mycket beröm efter matchen och tränarna berömde mig för mina passningar. Blev även inbjuden till deras träningar, JIPPIE. :) Fast dom tror jag att jag skippar. Hahaha, fast jag skulle gärna vilja spela med dom igen för det var verkligen inte så farligt som jag trodde att det skulle vara. Så nu är jag som ni säkert kan gissa riktigt stolt över mig. Klarade av att spela i 90 minuter, så jag är ju nästan som alla proffs, hahaha. eller inte :P
Ja, eftersom man fått frågan om hur det gick i matchen så ska väl även det skrivas. Vi förlorade med 2-1 (1-0), men vi hade spelet.