Gårdagens lärdom:

Bikiniöverdelar har inget stöd alls

Dagens lärdom:

”Bara för man har fitta så är det WOW!”

När en kortare cykeltur varje morgon innan jobbet föreslogs skrattade jag, men bara några sekunder efteråt tänkte jag om. Vilket var tur, för numera är det höjdpunkten varje dag, med undantag från duschen när kommit hem, den är ohotad i toppen. Har nu fåt ny färg på naglarna, bakat och tittat på White Collar. Hur kul och roligt det än må vara att ha aktiviteter hela dagarna och spendera dem med nära vänner så är det riktigt skönt att ibland ha en slappdag hemma.

Börjar bli riktigt taggad på Turkiet nu. Kommer bli så sjukt najs! Jag och Cracky har planerat det mesta, hur vi ska sola, hur mycket tid vi ska spendera på pungen och vad som ska göras, hur vi ska traska till supermarket och vilka knep vi ska använda oss utav för att överleva marknaderna. Gud vad jag längtar! Men nu väntar pannacotta på övervåningen.

//Jenny

Som en finne i arselet är ett uttryck som kommer från Wikegårds ABC, vilket var något man körde på idag. Efter första rasten tröttnade jag och Cindy totalt på småbarnen, vilket egentligen var en aningen sent eftersom deras sista dag är imorron, så vi ändrade taktik helt och hållet vilket gjorde att vi troligen skrämde livet ur de alla tre. Att märka hur obekväma och jobbigt de tyckte det var när man stod precis bredvid dem och jobba gav bara ännu mer motivation att köra på. Detta gjorde att vår effektivitet ökade löjligt mycket och vi hann med mer än vad vi gjort någon dag. Riktigt underbart dessutom att vi kom på den idén och utförde under den varmaste dagen dessutom. För trots UV-strålningsvarningarna så spenderade vi åtta timmar ute i solen.

Nu är det endast en måndag, en tisdag, en onsdag, en torsdag och två fredagar kvar innan vi blir lediga. Sedan dröjer det bara några veckor och det är dags för Turkiet! Om jag och Cindy inte är trötta på varandra efter sommaren är det något allvarligt fel på oss, eller så är vi helt enkelt två underbara människor man inte bara kan få nog av.
Nu ska det bli bakning och sedan ska jag försöka titta ikapp White Collar.

//Jenny

Jag har sagt det förut, men jag säger det igen. Victor Hedman är värd en guldbagge och Svenska hjältar priset för insatsen i J-VM 2009.

Jag förstår vad folk menar när de säger att jag pratar kryptiskt. I brist på annan sysselsättning läste jag gamla inlägg i min s.k. blogg och ärligt så fick jag nästan ont i huvudet av alla små a:n jag slängde ur mig. Hur kunde jag tro att någon någonsin skulle fatta vad jag menade? Hur kunde folk ens överhuvudtaget vilja läsa det jag skrev? Inte för jag menar att det jag skriver är så intressant nu, men jag ber verkligen till gud att det är lättare att hänga med i snacket. Annars är det riktigt pinsamt för min del. Fann ett riktigt härligt citat som hoppade ut ur Cindys mun under påsklovet 2009. "Nej men hej Jenny, är du här nu igen?". Det är inte speciellt svårt att gissa vad jag gjorde det lovet.

//Jenny

Haha, jag blir alltid lika chockad när jag har fått en kommentar i bloggen. Jag är van med att mina vänner (som jag trodde var de enda som läste den och brydde sig om det jag skrev) kommenterar då vi pratas vid på något vis, då min blogg egentligen är till för dem ... speciellt Jonna och Johanna Andersson eftersom det var pga. dem som jag skaffade denna sak och inte kunnat slita mig från den. Men läser andra människor som inte känner mig och dessutom tycker den är lite läsvärd så blir jag bara glad.

Pappa har gått runt och varit riktigt mallig den senaste tiden. Visserligen har han all rätt, men sedan vi fick hem brev från kommunen har han sprungit runt med ett leende som varit större än efter någon ÖSK vinst jag kan minnas. Men jag förstår som sagt honom. Har man kastat sig in i en kamp om något man verkligen brinner för trots alla odds var emot en, allt känts för gäves och dessutom fått en jävla massa skit för det hela måste det vara en jävligt härlig känsla att sedan se att det man gjort och kämpat för inte bara blivit uppmärksammat utan även översetts och slutligen lagts fram som det bästa förslaget. Alla telefonsamtal, alla mail, alla jagningar av folk och namnteckning från övriga bosatta i området har gett resultat, nu är det bara att hoppas att saker och ting går all the way så att säga. Helt ärligt och logiskt vis, även om det inte var vår grind de velat bygga en elva meter bred väg utanför så måste det pappa sa från alla första början vara den bästa och mest ultimata lösningen.

Slutligen vill jag bara påpeka att jag fullkomligt älskar att jag inte enbart har ränder efter strumporna och handskarna, utan numera dessutom efter de fördömda arbetsshortsen. Detta gillas även av Soran Ismail.
//Jenny

Kom plötsligt och tänka på föräldrarna till barnfamiljen som var innan mig i måndags när jag skulle vaccinera mig. Jag blev så sjukt imponerad av lugnet de båda visade upp. De var där med sina tre barn, en flicka och pojke i åldrarna 4-5, varav pojken hade down syndrome eller något liknande, och en liten pojke på 2 år. Vilken barnfamilj med tre barn hade fruktat den stressfyllda situationen och man kan ju tänka sig att föräldrar till ett barn som den äldsta pojken är ännu oroligare. Men trots några mindre incidenter med honom var de hur lugna som helst och visade inte det minsta tecknet på stress eller oroligheter. Dessutom var pojken bara för söt när han berättade för mamma att igelkotten som låg bredvid henne vad hans och för att inte tala om den broderliga kärleken han visade då han hörde sin lillebror skrika bakom stängda dörrar. Alldeles för söt var han.

//Jenny

Denna vackra sommardag ska jag nörda tv-spel med min favoritpartner

Jag verkligen älskar de strump- och handskar ränderna jag fått på jobbet denna vecka. Det är verkligen så snyggt … Aja, man lär väl sola bort dem i Turkiet, eller det är kanske mer troligt att jag bränner bort dem.

Idag var det löjligt varmt ute, vilket betyder en riktigt hemsk dag på jobbet. Som tur var överlevde vi alla utan några större skador. Egentligen bryr jag mig enbart om mig och Cindy, småbarnen får klara sig helt själva. Nu håller vi tummarna för att väderprognosen inför torsdagen och fredagen stämmer, skulle inte direkt börja gråta om även morgondagen bestod utav molnighet. Dock skippar vi mer än gärna regnet. Nu har Sverige precis brutit den hemska premiär förbannelsen. För första gången på 6 mästerskap vann de inledningsmatchen, vilket ger dem hela 4 poäng under samma statistik. Grattis!

Just det! Man bör väl tillägga att min gulliga vän Jonna idag fixade min alldeles egna sida på facebook. Hon är så söt! Det enda egentligen klagomålet man har är meningen om mina allt för många skador. Jag är ingen mes heller, åkte endast på två skador, varav den var vid den tiden jag lade skorna på hyllan. Om man nu inte räknar skavsår som skador, för isf vore det pinsamt att ens protestera. Nej, nu är jag hungrig och har ingen större lust att babbla på om inget.

//Jenny

Ytterligare en händelserikdag. Under dagtid känns det hela ganska lugnt, men när klockan passerat tio som den gjort nu börjar jag alltid fundera på hur tiden har kunnat gå så fort. Har i stort sett varit upptagen och haft aktiviteter hela dagarna sedan två veckor tillbaka. Jag som trodde att man skulle kunna slappa och slacka när skolan var över, men icke sa Nicke. Visserligen klagar jag inte, med undantag från den kassa sömnen man får på vardagarna. Somnade inatt med ett leende på läpparna och vaknade upp med illamående. Riktigt härligt måste jag säga.

Att jobba ute är väl härligt, det bjuder på en mängd privilegier såsom frisk luft och motion. Vid dåligt väder blir det även korta dagar. Men vad som är det allra värsta, vilket verkligen suger hästkorvballe, som för övrigt var ett ord som tydligen finns med i min word-ordbok, är när det är varmt väder. Det blir verkligen oumbärligt att jobba när solen ligger på, och speciellt när det är så varmt som det var idag. Var helt slut i hela kroppen när man kom hem. Dock var det inte så mycket man kunde göra än att hoppa in i duschen och verkligen njuta av den känslan – som för övrigt är obeskrivlig – och sedan iväg för att vaccinera sig. Nästan meddetsamma att jag anlänt hem blev jag upplockad av systrarna AH då det var mat som stod på agendan. Var så modig idag så jag provade på något sådant exotisk som friterad fläskfilé. En massa pluspoäng till mig. Nu sitter man här och kollar på Sherlock Holmes, har egentligen en mängd olika helt ointressanta saker att skriva om, men låter det förbli osagt.

//Jenny

Jag måste börja med att erkänna en sak. Jag saknar Johanna lite grann … ganska mycket. Det jobbiga är att det är hur många dagar som helst kvar innan hon kommer hem, och det känns som vi har en miljon saker att prata om. Suck, hälften kommer vara glömt till dess, en fjärdedel kommer ha haft sitt utgångsdatum för länge sedan och den sista fjärdedelen kommer kännas som världens småsaker.

Just nu sitter man i sängen och tittar på U-21 finalen. När matchen sparkades igång satt man egentligen i soffan, men var så trött så jag nästan somnade. Höll ut till pausen och laddade sedan för sängen, men nu är jag inte speciellt trött längre. Har annars varit löjligt trött och irriterad hela dagen. Antingen håller man på att bli sjuk eller så har jag helt enkelt sovit för mycket. Håller tummarna för det sistnämnda.  Kommer inte på några fler onödiga saker jag kan skriva om just nu, så ger väl upp för idag.
// Jenny

Jag verkligen älskar att spendera tid med min familj och släkt. Det är utan tvekan det allra bästa som finns. Även om de ibland kan gå en på nerverna, även om de älskar att retas och jag verkar vara favorit offret för de flesta, även om de ibland kan vara riktigt jobbiga på en mängd olika punkter så älskar jag att spendera tid med dem. Det är en speciell känsla av flera olika positiva som smälter ihop och man kan inte göra något annat än att fullkomligt älska den.

Just nu ligger man i sängen och tittar på Tom och Jerry – på väg mot planeten Mars. Vilket var det enda på tv som kändes en aningen värt att rikta sin koncentration mot då och då. Samtidigt planerar jag redan för Turkiet. Helt ärligt har jag redan börjat fundera ut vilka kläder man ska ha med sig, vilka böcker, hur man ska packa och alla andra möjliga tänkbara saker. Det är en sådan personlighet jag har, jag gillar att planera och ha saker klart för mig en ganska bra bit innan det ska ske. Dels för att slippa stressen och dels för att kunna bemöta oväntade saker på ett sådant väl förberett vis som möjligt.  Nu har min uppdatering för dagen kommit, så nu kan mina läsare inte klaga.

//Jenny

Världen vore en något tråkigare plats utan dig

När Cindy och jag började planerade för vår resa var vi båda helt inställda på Spanien och dess varma klimat. Personligen såg jag framför mig en oslagbar trio bestående utav mig, Cindy och Fabbe i hans hemland. Ju mer tiden gick ju klarare blev det att Spanien inte skulle bli av och visst fanns det en vis besvikelse. Men efter att biljetterna bokades igår till Turkiet känns det både pirrigt och riktigt härligt. Så underbar, en hel vecka i ett soligt sommarland. Dessutom min allra första solsemester. Har fått strikta orders om att aldrig lämna parasollet och dess skugga, om vi nu inte ska ta oss ett dopp i det blå. Vad som inte är lika kul är att få ett telefonsamtal från Cindy mitt i natten där hon är fly förbannad för betalningen inte fungerar. Inget att rekommenderas, dels för att man väcks och störs i uppladdningen inför sömnen och des för att Cindy är verkligen hemsk när det kommer till sådana stressfyllda och jobbiga samtal. Ena sekunden svär hon och fördömer resbolaget, sedan tystnad i 30 sekunder för att klaga lite på banken, 30 sekunders tystnad och sedan börjar hon skrika och svära som en idiot pga. en liten mygga.

Enligt Jonna var det inte okej att ta sovmorgon idag eftersom man skulle vara full redan innan klockan tolv. Själv struntade jag i det. Efter min och Cindys väldigt ansträngande dag då vi jobbade, hängde på låset både utanför Willys och Farsta centrum och slutligen försökte rädda mänskligheten tyckte jag att jag förtjänade en rejäl sovmorgon. Så har nu ganska nyligen klivit upp. Nu får man se vad denna midsommar har att erbjuda.
//Jenny

Dagens lärdom:

Män gillar kvinnligt brösthår

Jag älskar verkligen min Djurgårdentröja. Den är perfekt till alla olika sorters tillfällen. När man är glad, när man är ledsen, när man är trött, när man är på myshumör eller när man behöver något att slänga på sig … eller till just detta tillfälle, då man är frusen. Dessutom har den sådana fina bokstäver som bildar ett oerhört vackert namn och ett viktigt årtal på båda ärmarna. Helt enkelt perfekt!

Har sedan en vecka tillbaka haft fullt upp varenda dag. Antar att det blir så när man jobbar åtta timmar om dagen, först jobb och sedan måste man intala sig själv att man har ett liv. Igår hade jag tänkt att man skulle ha en vilodag, men så blev det inte. Inte var det någon vilodag idag heller då mamma hade planer för oss båda. Blev en tur till olika affärer och man kom hem med diverse nya grejer. Igår total dog jag när jag kom hem. Somnade nästan medan Brian spelades på datorn på hög volym. Men när banjon i Drunk at the bar plötsligt ljöd ut från högtalarna studsade jag upp och insåg att det var dags för sängen. Kröp ner i den straxt efter halv elva och somnade på två röda. Det märktes att jag var i stort behov av den sömnen då det två röda sekunder senare ringde och mobilen glatt berättade att det var dags att kliva upp. Ikväll blir det att sova tidigt, behöver ytterligare en god nattsömn.
//Jenny

Jag längtar så jävla mycket och förväntningarna är verkligen skyhöga!

Jag älskar verkligen Peter Settman!

Jaha, igår skedde då den efterlängtade trippen till Ullared. 4:25 hoppade man på cykeln och satte fart mot systrarna Ahvander och deras boning. Vi kom iväg något senare än planerat men lyckades komma hem i den tiden vi hade räknat med från början ändå. Kom undan lindrigt och gjorde en hel del bra köp. Ska inte skriva så mycket mer om hela händelsen mer än att det var den trippen då jag och Cindy förvandlades till det ultimata veteran radarparet på Gekås. Det var den trippen då jag förväntade mig ett frieri från Timmyboy, men fick istället nöja mig med en blomma från honom som en något avundsjuk Jonna senare slängde ur bilen. Straffet för henens del var att senare bli våldtagen av sin pojkvän Achmed. Dessutom kom Cindy och jag på vad vi vill göra med våra liv och planerade framtiden med både boende och jobb. Det var även samma tripp som man fick se Jonnas sanna jag, då hon på hemresan släppte fram sitt sanna psykiska störda jag. Sist och inte minst var det samma tur då jag och Cindy fann våra beachväskor samt bestämde en av de många outfitar som ska med på vår lilla resa senare i sommar. Kort sagt var det 16 långa timmar, men 16 lätt värda timmar.
//Jenny

Fredagen är arbetsveckans slut och en lyckosam dag för de flesta. För min och Cindys del var det den roligaste dagen på hela veckan. Jag skrattade så mycket så jag fick ont i magen och kunde knappt stå på mina egna ben. Om det berodde på faktumet att det var fredag och ledigheten kändes nära eller att det, trots alla odds, beslutades vi ändå skulle till Ullared är svårt att säga. Vad jag kan säga med all säkerhet är att det är vi två är riktigt jävla coola. Svaret på frågan vad vi gjorde för att ha så rolig är inget mindre än att vi lekte Aliens idag på jobbet. Tror dock visserligen att endast vi två förstår det svaret, och möjligtvis en något förvirrad liten earth creature.

Jag skulle vilja säga att vi är redo inför måndagens tillökning bland arbetskraften, men tror att denna dag bevisade motsatsen. Vad vi dock är riktigt redo för är morgondagens tripp. Nu blir det att skriva inköpslista, hittills har man hela tre saker i åtanke. Bikini till mig, mascara till mig och bikini till Cindy. Bättre än så kan det ju inte bli.

//Jenny

Ska försöka sammanfatta mig kort angående dagen och dess händelser.

Idag var man ledig från jobbet då man hade en skitopponering att göra. Hade en miljon gånger hellre jobbat, och velade in i det sista att skippa den och komma på en riktigt kass ursäkt för att slippa. På vägen till skolan hade man en rejäl knut i magen eftersom allt kändes verkligen skit och framförallt den där jävla opponeringen man skulle göra på en annan grupp. Jag var med i de två första grupperna och när jag hade lekt respondent och blivit nerklankad av två sura blondiner var det dags för mig och min pinsamma opponering. Egentligen skulle den vara på 15-20 minuter, jag var klar på mindre än fem minuter och skämdes verkligen. Men så fort Maria utalat sig om att det var en fem minuters bensträckare vände hon sig om till mig med världens största leende och utbrast ”Strålande opponering!” efter det öste komplimangerna ur henne och jag blev så chockad och glad att jag fick tunghäfta. Inte nog med det så fortsatte hon där hon hade slutat någon timme senare. Blir faktiskt riktigt glad när man tänker tillbaka på det nu. När jag fyra timmar senare skuttade runt hemma slog något mig som en klar blixt från himmeln. Maria nämnde att det material vi hade skrivit skulle kunna användas till c-uppsatsen som sedan skulle kunna publiceras. Fy farao vad coolt att en publikation. Den tanken gjorde mig helt paralyserad. Det är egentligen en omedveten dröm man haft länge, så det är seriöst löjligt häftigt att det ens ses som man har en chans.

Kände att detta avslut på kursen borde firas, så bokade upp Cindy. Fick då höra att även hon lyckats väl inom skrivarvärlden. Fan vad bra vi är! Det blev en löjligt god middag med ännu trevligare sällskap. Efter det åkte vi hem till henne och leta efter resealternativ. Destinationen är ännu okänd, eftersom vi inte riktigt vet om det kommer bli av eller när. Så har man inget sagt blir det inte så genant om det skulle ändras. Imorron är det jobb som gäller igen sedan har man en dejt med Karin inbokad. Så ska försöka krypa ner i sängen tidigt, om man nu kommer kunna göra det.
//Jenny

Idag har jag lärt mig två saker.
1. Gå aldrig någonsin ifrån morgonrutinerna, aldrig någonsin!
2. Även en dålig morgon kan resultera i en bra dag.

Sitter just nu och taggar till lördagens eventuella resa till Ullared samtidigt som man försöker få något gjort på opponeringen som ska hållas på torsdag. Såg tidigare idag att en powerpoint helst ska göras, men har absolut ingenting som skulle kunna resultera i något vettigt så skippar den biten. Har fortfarande inte sett tredje säsongen av White collar, kanske blir av senare om man har tid annars får det bli imorron efter fotbollen. Vet inte riktigt vad man ska säga mer än att jag just nu är sjukt taggad på både lördagen samt vår partyresa som ska göras efter jobbet.

//Jenny

Jag skojar inte när jag säger att mina barn kommer vara klädda på samma vis!

Då var den första jobbdagen avklarad. Är inte alls så trött som jag trodde jag skulle vara. Är en aningen trött i sinnet, men inte så värst i kroppen trots långpromenaden vi tog nyss. Dock lär den smällen komma imorron eller på onsdag då man lär behöva den som mest. Idag kom jag och Cindy på flera smarta och väl igenomtänkta planer, och det var bara första dagen. Då kan man tänka sig hur många vi kommer komma på de resterande dagarna av de fyra veckorna. Efter jobbet blev det ett dopp i det blå, inte alls så kallt som vi var inställda på. Det var faktiskt riktigt skönt när man överlevt den första chocken. När det coola moppegänget sedan dök upp höll jag på att krevera av genanthet för deras del. De skrik och tjöt precis som femåriga småflickor när de dök ner i vattnet. Nej, inga machopoäng där inte.

Nu ska man fixa baggisen till imorron och packa. Ska sedan eventuellt småkika lite grann inför mina och Cindys planer för sensommaren. Längtar sjukt mycket och hoppas verkligen att det blir av!

//Jenny

Jag trodde inte att jag skulle vara trött efter mina 11 timmars sömn man fick inatt, men tänk så fel man kan ha. Är just nu redo för att krypa i sängen mentalt, men har några få saker som ska göras innan dess. Egentligen är det väl inte så konstigt att jag är trött, med tanke på vilken hektisk dag man haft. Fick agera tidsoptimist, något jag inte alls är van med. Men någon gång ska väl vara den första. Sitter just nu och väntar på att Sandra ska komma förbi och lämna rapporten. Sedan är det dags att packa och fixa med matsäcken. Jobbet börjar redan klockan 6:00 imorron, så gäller att krypa till sängs tidigt.

Dagens höjdpunkt var bion med Johanna. Helt ärligt, blev jag lite småförälskad i en av huvudrollerna. Lyckades missa min buss ganska så precis så istället vandrade vi runt i Huddinge området en liten stund. Insåg då att Johanna har alldeles fel uppfattning angående vår relation, då hon ville att jag skulle känna på hennes kjol för att bevisa hur våt hon blev av att sitta på bänken. Slutligen fick vi det bekräftat varför pojkar är så förtjusta i att åka moped. Nej, nu håller jag på att somna.
//Jenny

Nu vet jag vad man ska göra imorron!

Åtminstone var det vad jag ville göra idag. Istället fick man nöja sig med att öppna dörren och fönstret, sätta på musiken och traska ut till mellangården och leka lite med bollen. Att jonglera med bollen har aldrig varit min grej. Jag var mer för styrka och spelförståelse när jag spelade, vilket inte alls var så tokigt eftersom man kom långt med det. Den prioriteringen är nog den största orsaken till att man fick den mest defensiva positionen som finns. Trots Asken och Nords desperata försök att ha mig längst ut på kanten, efter den lyckosamma våren och sommaren, så insåg de snabbt att försvarare var det jag alltid varit och det jag föralltid skulle vara. Nu är låren och fötterna en aningen röda och ömma eftersom man körde barfota ute i gräset en längre tid. Fick mig dock en liten paus då Cindy kom förbi. För övrigt var det en alldeles underbar känsla att för andra gången i år springa runt barfota i gräset. Det är verkligen de små sakerna som gör det.

Nu är jag löjligt trött och skulle egentligen vilja lägga mig, men det är alldeles för tidigt. Ska försöka hålla mig vaken två timmar till eller så och sedan sova. Nattsömnen man fick inte alls i närheten av tillräckligt, vilket var väntat. Men jag är glad ändå.

Nu blir det sprite och Brian för hela slanten!
//Jenny

Klipp bort allt med Lavay Cole och låten blir perfekt! Ett extra plus till "Not Paul" för hans review av videon.

Igår fick man en snärt av Jonna då hon klagade på min blogg, vilket jag ärligt inte tog så seriöst eftersom jag aldrig tagit min blogg speciellt seriös. Hur som helst ska det från och med nu bli mindre klagande och mer från den lyckliga sidan av att vara en Jenny! Man vill ju inte förlora sin mest trogna läsare .

Efter nästan en hel dag av väntan får man äntligen höra den låt som nynnats i bakhuvudet. Gårdagen tillägnades lilla Cindy helt och hållet. Det allra klockrenaste var det ögonblick då Jonna gick igenom bilder och visade en som föreställde Cindy då hon, som den atlet hon är, tagit av sig klackarna för att hon skulle hinna först upp på scenen. Följde sedan med hem till the AH mansion, där man hjälpte till så gott man kunde och sedan hade en relaxmoment i Jonnas säng. God mat bjöds det sedan på under mottagningen då barnbordet verkligen visade vad det gick för med sina samtalsämnen. Kvällen firades med Cindy och Jesper då de båda åkte på storstryk i bowling. Själv lyckades man med en kanonserie. Vilket gjorde mig ganska stolt, blev ännu gladare då en av medlemmarna i Bowlingfamlijen på banan bredvid kommenterade det och visade sig imponerad.

Fick en nattsömn på tre timmar, vilket egentligen borde betyda en kollaps för min del liknande gubben på tunnelbanan idag. Men av någon konstig anledning är jag inte speciellt trött. Blev för tidig morgon på Södertörn då jag och Sandra bestämt tid för att inte drabbas av tidnöd. Tyvärr blev vi klara på en timme så istället fick vi fördriva tiden i solen. Efter inlämningen och byte av rapporter mötte man upp lilla Johanna i Huddinge centrum för att sedan åka in till stan. Vi traskade runt där ett tag innan vi åkte hem till och planerade för den stora dagen i sommar. Nu har hon äntligen åkt hem, dock blir pausen från henne inte lång. Om ett par timmar kommer hon hit igen då det ska bli filmkväll med lite gottigheter. Egentligen har vi en hel lång lista med saker som ska ses i sommar, så lika bra vi börjar pricka av redan nu. Längtar sedan efter den ordentliga nattsömnen jag förtjänar efter fyra nätters sömnbrist.
//Jenny

Vet inte riktigt hur jag ska förklara känslan jag fick för ungefär en timme sedan. Kände av en viss lättnad medan en väldig frustration bubblade upp inom mig. På ett dygn, eller rättare sagt på några få timmar har jag och Sandra gått från ett säkert underkänt till ett starkt G, med chans på VG. Det ensamt tycker jag är ett tydligt bevis på vilket otroligt bra handledare vi hade turen att få.  Är just nu så glad och lättad att det ändå verkar klaras av nu innan sommaren, dock kvarstår irritationen på den där idiotkärringen.

För ett år sedan ...

Min del som skulle fixas innan fredag är så gott som klar. Har en liten sak som ska tilläggas men tar nog hand om det imorron innan man ska iväg på det stora äventyret. Imorron tar lilla Cindy studenten. Tänk så fort de växer upp! Då ska man återigen stå på en gräsplätt i centrala stan och skrika med familjen Ah medan en av döttrarna kommer springandes emot en. Den ångesten man kände av inför morgondagen är som bortblåst nu, vilket är mer än skönt. Så det lär bli en minnesvärd dag fylld med glädje.
//Jenny

Efter regn kommer solsken brukar man säga. För min del kom det ett stort jävla askmolm och sedan ett vulkanutbrott, i just den ordningen ...

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, det enda som ploppar upp i huvudet just nu en massa klagande. Det är ju så att om folk har en viss legitimation och bär en vit rock får man helt enkelt tro och hoppas att allt som kunnat göras har gjorts och inget mindre. Men att höra en människa säga att det är humant att låta en medmänniska svälta ihjäl är inte okej. Iklädd en vit rock eller inte, det är fan det mest idiotiska jag någonsin hört och kommer aldrig under några omständigheter acceptera det. Det just ett sådant yttrande som får mina tvivel för den staden och dess sjukvårdare att växa sig ännu större, för att inte tala om irritationen. Saken blir ju inte heller bättre av att man är förbannad på kärringen man har till handledare heller. Vad som dock hjälpte idag var att träffa lilla Karin. Hon är verkligen som min drog för när man är med henne är det som att alla problem försvinner för en liten stund och allt känns verkligen helt perfekt. Man vandrar omkring i en värld som påminner om verkligheten med undantaget att den är så mycket bättre och allt känns så mycket lättare.

Natten borde väl egentligen vara lång, men tror helt ärligt att tiden kommer rusa iväg. Innan man vet ordet av det kommer man ha somnat och vakna upp av väckarklockan och den enda känslan man kommer ha är önskan om att somna igen och sova en vecka eller två.
//Jenny

Idag har man varit så extremt händig att man snickrat ihop en skohylla helt själv. En massa vuxenpoäng till mig! Så nu är mitt platsproblem med skorna äntligen (tyvärr) löst. Känns hur skönt som helst att man kan styrka den saken från listan som existerat alldeles för länge.

Stormade nyss ifrån matbordet efter att mamma förstör den trevliga och mysiga stämning jag byggt upp. Satt och berättade om Baksmällan och försökte förklara hur körd Alan är, innan dess hade man sammanfattat de senaste tre säsongerna av Supernatural för dem, så det var en riktigt toppen stämning. Mitt allt tittade mamma på med världens största ögon och sa: ”Vad ljust ditt hår blivit”. Jag avbröt mig mitt i meningen tog mitt glas och gick ner till mitt rum i bestämda steg.  Hörde hur pappa bakom frågade om jag blev sur eftersom han varit upptagen med att plocka i diskmaskinen under händelseförloppet. Så usch och fy, nu är jag arg.
//Jenny

Johanna, om du läser detta och fortfarande inte sett det sista avsnittet så sluta läs! För nu kommer det kanske en eller annan spoilers.

Kan väl börja med att erkänna att jag skrek jag av lycka när avsnittet inleddes med den välbekanta Supernaturallåten Carry on my wayward son. En helt underbar låt som alltid får en på bra humör. Den lockade fram allsång och några begränsade danssteg tillsammans med Isbjörnen när man låg nedbäddad i sägen.

Visste redan innan jag började titta vad som skulle ske. Fick reda på det samma dag avsnittet kom ut för två veckor sedan. Åtminstone trodde jag att jag visste, hade dragit några alldeles för långsökta och överanalyserade slutsatser. Men i helhet var det något liknande det jag trodde. Avsnittet var 42 minuter långt, det kändes som knappt en kvart och nu i efterhand är jag likgiltig. Hela avsnittet kändes som bryggan i vilket Supernaturalavsnitt som helst, ungefär som den korta scenen som visas innan själva Supernatural loggan ploppar fram och skrämmer livet ur en. Precis när avsnittet tog slut, trodde jag det hela skulle börja. Påminner lite om den avslutningen som skedde inför säsong 5, fast det bara skulle spelats någon sekund till så man åtminstone hade fått sett några silhuetter. Faktumet att det kändes alldeles för kort gör mig riktigt jävla förbannad för det känns som man blivit snuvad på ett helt avsnitt. Men vad jag är mest irriterad över är att de tagit den allra bästa karaktären någonsin och gjort om honom till världens sjukaste och mest hatade. Misha Collins är en alldeles fenomenal och extraordinär skådespelare, men varför göra om hans karaktär som var helt perfekt till något sådant cp som de gjorde? De säger Gud, men jag är inte säker. Tror precis som jag misstänkt de senaste fem avsnitten, det är en Lucifer och det gör mig allvarligt talat galen.

//Jenny

Osedda Supernatural avsnitt får inte ligga orörda länge för mig. Kände att abstinensen efter den serien var alldeles för stor och var bara tvungen att se ett avsnitt. Problemet är ju att varje gång man sett ett avsnitt multipliceras abstinensen och blir dubbelt så stor, tio gånger värre om man dessutom vet att det finns ytterligare ett avsnitt att se.

Let it Bleed var det som sågs. När det kommer till Dean är jag så stört känslig så det finns inte. De sista tio minuterna var bara för hemska. Tårarna tittade fram, men de rann aldrig. Var mest bara i vägen och riktigt irriterande medan man försökte fokusera på vad Dean sa samtidigt som man skulle hålla tillbaka dem. Scenen på sjukhuset samt då ben ringde är några av de bästa scenerna som gjort i den serien. Är fortfarande ganska så skakis efter avsnittet. Vilket får mig att tänka på en helt annan sak som jag inte vill tänka på. Funderar på att se säsongsavslutningen ändå. Trots att jag vet hur upprörd och arg jag än kommer bli eftersom twisten i det avsnittet redan avslöjats för mig. Men just nu känner jag att jag hellre tittar på det och blir irriterad över något som inte egentligen är verkligen än att bli arg och upprörd över min verkligenhet.
//Jenny

Jag förstår inte hur det kan vara så svårt att hitta utemöbler som faller en i smaken. Kändes hur aggressionerna växte inom efter man besökt de tre första affärerna idag utan att hitta något. Lyckligtvis fann vi det till slut. Visserligen var det enda solklara det setet som köpas så fort stenarna lagts ut, vilket jag tvivlar på kommer bli av i sommar. Så kommer bli ytterligare ett år med en grusplan nedanför däcket. Vad det gäller soffgruppen som ska stå på däcket är det, precis som innan, den grupp vi fann först av alla. Den är så löjligt mysig och skön så jag skulle kunna ha den som min säng medan jag fullkomligt älskar den något udda modellen. Det enda som är minus, vilket är ett stort minus, är de extremt fula dynnorna. De är så fula så mamma förbjöd mig att köpa den gruppen, vilket var ett förbud som höll i sig fram tills idag då hon verkade inse att det finns ingen vettigare eller skönare grupp. Tyvärr så tar det verkligen emot med dynnorna, och det allra sjuka med det hela är att de är blåa. Jag som annars älskar blått vänder ryggen helt hållet till dem. Så nu har man ett jobbigt dilemma att tänka igenom. Tanken att fixa egna på något vis har slagit mig, men frågan är om resultatet är värt mödan?

Nu väntar man på mat och sedan ska jag skriva det allra sista på huliganismen så det bara handlar om dispositionen nästa gång jag besluter mig för att vara ambitiös. Tänka sig att det finns så många olika förklaringar till ett sådant beteende. Tur att det iaf är intressant att läsa om det. Vad som sker ikväll vet jag inte, funderar på om man ska se på ett av de två Supernatural avsnitten man har kvar, eller om man ska läsa istället. Börjar få lite små panik inför sommaren nu. Har nyligen återfunnit min kärlek till böcker som jag hade när jag var liten, och nu känner jag hur sommaren är i fara. Visserligen har jag just nu 4½ böcker som ska läsas, men i den takten jag läser ut dem nu lär de alla vara färdiga i början av Juli. Förhoppningsvis kanske jobbet sinkar ner tempot en aning, men vad ska man ta sig till när böckerna tagit slut? Hatar verkligen att leta efter nya böcker. Så mycket skönare att hitta en bokserie och läsa sig igenom den, eller bli rekommenderad någon.

Herregud vilka töntiga problem jag klagar över nu. Det blir väl så när man egentligen har mycket större saker att tänka på ...
//Jenny

Solning, Brian och Supernatural, så har dagen sett ut hittills och det har varit hur mysigt som helst! Nu ska det istället bli lite mer huliganism så man förhoppningsvis kan lägga det åt sidan för resten av helgen. Blir att lägga sig på däcket utanför med musik på så att nästan hela området hör den.

Skulle egentligen blivit en utgång ikväll för att fira en väns vän. Men eftersom mellanvännen var så mesig så hon gått och blivit sjuk blev det inställt för min del. Ska nog stanna hemma och titta på Invictus – de oövervinnliga istället. Ytterligare en film med Matt Damon man velat se under en längre tid men inte haft tillgång till.

Vet inte vad man ska säga om Brian och hans nya stil. Faktum är att jag älskar den. Men inte av samma anledning som jag älskar hans tidigare musik. Nej, numera känns det så absurt och fel att jag inte kan låta bli att skratta och le när jag hör låtarna, vilket gör mig riktigt glad. Dock är Just the way you are (drunk at the bar) den absoluta favoriten, efter Not now såklart.
//Jenny

Insåg idag att jag inte riktigt tagit vara på det boendet jag nu har. Det åtgärdades snabbt genom att man lade sig på däcket utanför mitt fönster med hög musik och plugga i några timmar eller så. När det började blåsa och bli kyligt traskade man in istället. Kände av en viss hunger men fann inget i min smak som jag dessutom orkar tillaga i skafferiet. Ringde då istället till mormor och morfar och bjöd in mig själv på middag. Så ska snart traska över. Till min stora lycka var det dessutom riktigt god mat som stod på menyn idag. Lite bortskämd är man kanske, men bor ens morföräldrar fem minuter ifrån en måste man ju utnyttja det så väl man kan.
//Jenny

Jaha då var även denna dag slut. Började med ytterligare för lite sömn. Nattbesökare med vingar är inte ett vinnande koncept. Sista gången jag har öppet hus. Stutsade upp ur sängen när klockan ringde, snabb frukost och en aning problem vad det gällde klädvalet men man hann iaf med 8:39 bussen som planerat. Spenderade sedan över två timmar i kyrka, med uppresning och applåder som motion. Sista halvtimmen var man för trött och för hungrig vilket resulterade i att Johannas kamera fylldes med otroligt vackra och kreativa bilder.

Efteråt blev det lunch med Johanna och sedan ett biobesök. The hangover part II blev det. En snabb svänt till Johannas favoritaffär blev det också, vilket gjorde henne överlycklig. Nu sitter man i mitt välbekanta rum. i Bakgrunden rullar andra säsongen utav The big bang theory, snart ska man ta tag i städningen. Imorron får man ju finbesök av lilla Sandra, så lite fint ska det vara.
//Jenny